Jag är ingen censurivrare. Det borde ha framgått för alla som har följt min blogg. Tvärtom är jag en idog förespråkare för yttrandefriheten och tycker faktiskt att alla samhällets grupper ska ha rätt att framföra sin åsikt.

Det är inte en särskilt bekväm åsikt i sig. Särskilt som jag vid varje tillfälle då censurropen har höjts under de senaste åren har haft en åsikt som står diametralt i motsats mot de grupper som folkhopen vill censurera. I somras gällde det en pedifilsajt, nu gäller det SEA:s affischkampanj mot könsneutrala äktenskap.

Läs mer »

Jag hade i fredags en alldeles bestämd känsla av att vi inte skulle ha hört det sista om debattsajten Pedofil.se. Så var det inte heller. När Surftown, efter påtryckningar från Afonbladet-bloggare ledda av Motherwitch stängde ner sajten så kom über-yttrandefrihetsivrarna på PRQ snabbt till undsättning. Motherwitch blogg på Aftonbladet har sedemera försvunnit. Pedofil.se finns kvar, och DN berättar om sajten i ett par kulturartiklar.

Så länge sajten inte uppmanar till exempelvis uppvigling eller förtal är det tillåtet. Och det gör inte pedofil.se, även om där finns rena faktafel och hänvisningar till undersökningar från 1930-talet.
www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=657768

Det mest förvånande i uppståndelsen kring Pedofil.se är egentligen att så gott som alla parter uppträder anonymt. Motherwitch har nu gått så långt som att stänga ner sin blogg på Aftonbladets bloggportal, Pedofil.se är den mest anonymt registrerade svenska domän jag någonsin har sett. Den enda info som går att få från Nic.se om registratorn är namnet Helena. Jag visste inte ens att det var möjligt att vara så hemlig på Nic.se.

Jag vet inte när Motherwitch valde att lägga ner sin blogg på Aftonbladet men kan konstatera att de skedde någon gång mellan 1 jui och den 3 juni. Det verkar vara en smula symtomatiskt för Aftonbladet-bloggar. Först sticker man ut huvudet men bakom anonymitetens skyddande hägn, med hätska anklagelser och krav om nedläggning. Men så fort man möter en liten smula motstånd så backar man så långt bort att man till och med stänger ner sin anonyma blogg. Jag förstår det inte.

Jag håller inte med Pedofil.se om deras budskap, men är nästan lika beredd som PRQ om att försvara deras rätt till att skriva det de skriver[1]. Pedofili i sig är kriminaliserat i så gott som alla kulturer, men här i Sverige har vi tack och lov ännu inte kriminaliserat det fria ordet. Man får fortfarande berätta om pedofili, debattera pedofili och skriva och framföra pjäser där ämnet avhandlas. Å andra sidan kan jag känna att om Pedofil.se har rätt till sin sida av debatten så har pedofiluthängningssajterna lika stor rätt till att driva sin sida av debatten. Det har Motherwitch också. Jag tycker att det är synd att hon höjde tonläget såpass som hon gjorde och sedan inte tålde motståndet utan stängde ner. Jag undrar ibland om inte Aftonbladet gör det lite för lätt att stänga ner bloggarna ibland. Hoppas att de någonstans har kvar en referenskopia.

Uppdatering senare samma förmiddag:
Ser nu i en kommentar på Bloggvärldsbloggen att Motherwitch säger sig ha öppnat en ny blogg under namnet Motherbitch på Wordpres.com. Efter alla turer med stängda bloggar, falska intervjuer och annat känner jag mig lite mer än en smula tveksam till att upphovsmannen till MotherBitch är densamma som MotherWitch som bloggade på Aftonbladet. Men kanske ändå…

Läs också:

• Nils Blogg: Länge leve pedofil.se
• Ord av Jerry: Yttrandefrihet eller lagbrott
• Henrik Sjöholm: Lagligt och lämpligt inte synonymt
• Blogge: Lynchmobben med högafflar drar vidare

1: Jag skulle nog inte erbjuda hosting, men jag skulle heller inte göra som Surftown gjorde.

Barni.se är ett projekt som jag har planerat tillsammans med Mårten Brink i snart två år. En sajt som vänder sig till föräldrar, och har ett starkt fokus på föräldraskap, barn och familjeliv.

Under förra veckan började vi äntligen komma loss. Det är mycket som återstår, men nu finns en förstasida, en WordPress-driven artikeldel med dagliga artiklar i alla ämnen, ett webbkatalog (Barnsajter) som inriktar sig på sajter för barn och föräldrar och snart även ett forum där allt som rör barn, föräldraskap och familjeliv kommer att kunna diskuteras.

Det återstår fortfarande mycket jobb, men nu är vi i alla fall igång.

I huvudet på en psykiater.

Frågan om hur barn mår i Sverige idag kan synas off-topic för denna blogg numera, men jag lovar, det är väldigt on-topic i samhället i övrigt.

Nu på torsdag tänker jag gå på en föreläsning av Michael Rangne, som är specialist i psykiatri och arbetar vid Norra Stockholms psykiatri och S:t Görans sjukus.

Föreläsningen är öppen för alla, och hålls torsdag 26 april, kl 18-20.15 i aulan i Östermalmsskolan i Stockholm och några av de frågor som Michael Rangne tar upp är:

• den ökade psykiska ohälsan, och vad vi kan göra för att vi och våra barn ska må bra i vårt komplicerade samhälle?
• vad som är allra viktigast för dina barns utveckling?
• hur du kan hjälpa dina barn till en bra start i livet?
• hur du kan stödja utvecklingen av ditt barns självkänsla, integritet och ansvarstagande?
• hur du kan underlätta tonårsperioden? (Föreläsaren ger inga garantier!)

Förutom att vara psykiater så har Michael Rangne tre egna barn 14, 12 och 5 år. Han har stor vana vid att undervisa läkarstudenter, yngre läkare och allmänhet om psykiatri.

Föreläsningen utgår från hans erfarenheter som förälder och psykiater. Bland annat kommer det att handla om Jesper Juuls tankar om likvärdighet, självkänsla, integritet, samarbete och personligt ansvar. Somligt kan naturligtvis upplevas kontroversiellt, men tråkigt ska det inte bli!

Inträdesavgiften är 60 kronor, och den går oavkortat till klass 5 E:s klassresa i höst*.

Hembakt fika säljes i pausen av barn från 5 E, även dessa pengar går till reskassan.

Föranmälan (ej obligatorisk) till
michael.rangne snabel-a telia.com

Föreläsningen äger rum i samarbete med Östermalmsskolans föräldraförening.

—

* Och där har vi min koppling till detta evenemang. Även en av mina söner går i klass 5E i Östermalmsskolan.

Viktigt från verkligheten och Sidas webbplats:

“Det kan vara svårt att förstå hur den trettonåriga flicka som målade denna teckning kunde lämna över den med ett leende. Hur hon efter ett år av att ha förlorat sin far och med en mor nu döende i aids fortfarande kan finna glädje i att dansa och sjunga. Hur hon kan vara så medveten om att ett vuxenliv, i hennes situation, inte är en självklarhet och trots detta finna hopp i att en dag få gå i en riktig skola och få en utbildning.”

Bilden kom ursprungligen från Sidas webbplats, men tyvärr går den inte längre att hitta på www.sida.se.