På förstasidan till Lindqvist.com finns nu ute till höger en ny sorts blogroll. Det är de RSS-flöden som jag läser via Google Reader och som jag tycker överensstämmer med det jag skriver om. Alla dessa har jag nu märkt upp med en tag som jag sedan har gjort publik i Google Reader. Sedan kan jag helt enkelt hämta ett javascript som automatiskt skapar länkar till alla dessa bloggar.

Funktionen är utvecklad av Steve Lacey, som har utvecklat den som ett 20 %-projekt (alla Google-anställda har rätt att ägna sig åt egen utveckling under 20 % av arbetstiden, och ofta utvecklar de roliga funktioner som Google senare börjar använda). Läs mer om funktionen på den officiella Google-bloggen:
www.google.com/reader/shared/user/18166100326992238460/label/publikt

Så här går det till:

1. Prenumerera på intressanta bloggars eller tidningars RSS-flöden via Google Reader
2. Tagga de extra intressanta bloggarna med en och samma taggning i Google Reader
3. Gå till inställningssidan och märk upp taggningen som publik
4. Den publika taggen får en egen publik sida på Google Reader
5. Om du vill kan du också hämta ett litet javascript som visar upp sajterna du prenumererar på som en blogroll.
6. Som en extra feature kan du hämta ett skript som visar de senast publicerade texterna inom taggen:

Så här ska RSS användas och delas. Det finns mängder av andra tillämpningar också, och jag tror att vi bara har sett början av RSS-revolutionen.

Jag är ingen censurivrare. Det borde ha framgått för alla som har följt min blogg. Tvärtom är jag en idog förespråkare för yttrandefriheten och tycker faktiskt att alla samhällets grupper ska ha rätt att framföra sin åsikt.

Det är inte en särskilt bekväm åsikt i sig. Särskilt som jag vid varje tillfälle då censurropen har höjts under de senaste åren har haft en åsikt som står diametralt i motsats mot de grupper som folkhopen vill censurera. I somras gällde det en pedifilsajt, nu gäller det SEA:s affischkampanj mot könsneutrala äktenskap.

Läs mer »

Henrik Torstenssons webblogg fyller fem år idag, och jag har just varit på femårskalas på Tranan. Trevligt mingel med ett par öl. Ovanligt många öl för ett femårskalas. Födelsedagsbarnet önskade sig förstås länkar, och det får han.

Det är alltid kul med den här sortens evenemang. Känns ovant att kunna ta på och prata direkt med folk som man annars bara träffar via bloggkommentarer, e-post och Facebook.

Tack Henrik för de här första fem åren. Jag hoppas på åtminstone fem till.

(Det slog mig samtidigt att Lindqvist.com fyller 10 år som domän i november. Någon sorts kalas ska det bli även här… )

Dan Park, skånsk bloggare som i helgen satte upp 32 falska löpsedlar för Kvällsposten runt om om i Malmö, verkar ha retat upp den skånska aftontabloiden och Expressen-klonen Kvällsposten något riktigt ordentligt och DN rapporterar kollegialt om tilltaget. Runar är sur han också, fattas bara annat om det kan ge honom spaltutrymme.

Allt genom något så enkelt som att sätta upp falska löpsedlar där det står om någonting annat än Bond-filmer och pocketdeckare. Förutom falska löpsedlar verkar Dan Park ha ett stort intresse för egna affischer på Elskåp och kvitton… Misstänker att hans bloggar kommer att bli rätt välbesökta idag när det är fredag och allt.

Nyhetspriset Europas enda pris inom medborgarjournalistik och delas ut av Politikerbloggen och PR-byrån Prime PR. Igår delades det ut för första gången och gick, mycket välförtjänt, till bloggaren Magnus Ljungkvist som på sin blogg Magnus Tankar presenterade nyheten som ledde till Maria Borelius avgång.

Stort grattis till Magnus.

För övrigt verkar stridsyxan vara nergrävd mellan Magnus och Expressen. Det är bra.

Läste just Simon Sundéns nergörning av sökmotortänket på nya Metrobloggen. Simon har rätt Metro-bloggen är rent katastorfalt dålig ur ett SEO-perspektiv. Utvecklarna som Metro har anlitat har definitivt inga som helst kunskaper inom vare sig sökmotoroptimering eller socialt bloggande.

Att mitt under 2007 öppna ett nytt bloggnätverk där man glömmer bort viktiga delar som syndikering, RSS-flöden, sökbarhet och personliga urlar är inte bara konstigt. Det är på gränsen till tjänstefel.

Att öppna en egen blogg i detta nya bloggnätverk vore även det rent häpnadsväckande dumt. Blogge Bloggelito sammanfattar fint när han skriver att man får vara mer än lovligt dum i huvudet för att göra det. Blogges invändningar görs visserligen främst utifrån det rent monetära erbjudandet om 3 öre per sidvisning, men även i detta har han helt rätt. Erbjudandet är minst sagt dåligt, och det kommer Metrobloggarna att upptäcka med tiden. Särskilt när de inte länge kommer att få någon trafik från sökmotorerna.

Twingly har just släppt sin rapport om vad som har hände i bloggsverige under de första fyra månaderna 2007: Twingley Report Sweden 2007. Kul, och här och var en smula förvånande läsning.

Det bloggas nästan inte alls om handboll. Det fanns 36390 aktiva bloggar under perioden. Det finns betydligt fler bloggar om politik än om media och reklam än om mode. Kultur verkar vara för smalt för att listas (och jag hoppas att mina ämnen på den här bloggen räknas in under media och reklam).

Kul läsning. Särskilt i dessa dagar av bloggavhopp från de som hoppade på i tron att det var lätt att leva ett bloggliv.

Tretton akademieledamöter uppmanar idag, på DN Debatt, den kinesiske presidenten Hu Jintao att våga diskutera massakern på Himmelska fridens torg.

Just denna typ av protester, från just denna kategori av samhällsmedborgare, är det som behövs för att få den kinesiska ledningen att över huvud taget lyssna. Som Blogge så riktigt påpekar, är makten över nobelpriset, en reell maktposition som kan användas för hovsamma men ändå rakryggade protester. Läs mer »

Jag såg just i DN På Stan att Bengt (analogare än Åsa-Nisse) Ohlsson har blivit digital igen. Lite grand i alla fall. E-postadressen benke snabel-a swipnet punkt se, som förra veckan var ersatt av DN, 105 15, Stockholm, är tillbaka igen. Det kanske trots allt var en smula opraktiskt med analoga brev…

Jag hade i fredags en alldeles bestämd känsla av att vi inte skulle ha hört det sista om debattsajten Pedofil.se. Så var det inte heller. När Surftown, efter påtryckningar från Afonbladet-bloggare ledda av Motherwitch stängde ner sajten så kom über-yttrandefrihetsivrarna på PRQ snabbt till undsättning. Motherwitch blogg på Aftonbladet har sedemera försvunnit. Pedofil.se finns kvar, och DN berättar om sajten i ett par kulturartiklar.

Så länge sajten inte uppmanar till exempelvis uppvigling eller förtal är det tillåtet. Och det gör inte pedofil.se, även om där finns rena faktafel och hänvisningar till undersökningar från 1930-talet.
www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=657768

Det mest förvånande i uppståndelsen kring Pedofil.se är egentligen att så gott som alla parter uppträder anonymt. Motherwitch har nu gått så långt som att stänga ner sin blogg på Aftonbladets bloggportal, Pedofil.se är den mest anonymt registrerade svenska domän jag någonsin har sett. Den enda info som går att få från Nic.se om registratorn är namnet Helena. Jag visste inte ens att det var möjligt att vara så hemlig på Nic.se.

Jag vet inte när Motherwitch valde att lägga ner sin blogg på Aftonbladet men kan konstatera att de skedde någon gång mellan 1 jui och den 3 juni. Det verkar vara en smula symtomatiskt för Aftonbladet-bloggar. Först sticker man ut huvudet men bakom anonymitetens skyddande hägn, med hätska anklagelser och krav om nedläggning. Men så fort man möter en liten smula motstånd så backar man så långt bort att man till och med stänger ner sin anonyma blogg. Jag förstår det inte.

Jag håller inte med Pedofil.se om deras budskap, men är nästan lika beredd som PRQ om att försvara deras rätt till att skriva det de skriver[1]. Pedofili i sig är kriminaliserat i så gott som alla kulturer, men här i Sverige har vi tack och lov ännu inte kriminaliserat det fria ordet. Man får fortfarande berätta om pedofili, debattera pedofili och skriva och framföra pjäser där ämnet avhandlas. Å andra sidan kan jag känna att om Pedofil.se har rätt till sin sida av debatten så har pedofiluthängningssajterna lika stor rätt till att driva sin sida av debatten. Det har Motherwitch också. Jag tycker att det är synd att hon höjde tonläget såpass som hon gjorde och sedan inte tålde motståndet utan stängde ner. Jag undrar ibland om inte Aftonbladet gör det lite för lätt att stänga ner bloggarna ibland. Hoppas att de någonstans har kvar en referenskopia.

Uppdatering senare samma förmiddag:
Ser nu i en kommentar på Bloggvärldsbloggen att Motherwitch säger sig ha öppnat en ny blogg under namnet Motherbitch på Wordpres.com. Efter alla turer med stängda bloggar, falska intervjuer och annat känner jag mig lite mer än en smula tveksam till att upphovsmannen till MotherBitch är densamma som MotherWitch som bloggade på Aftonbladet. Men kanske ändå…

Läs också:

• Nils Blogg: Länge leve pedofil.se
• Ord av Jerry: Yttrandefrihet eller lagbrott
• Henrik Sjöholm: Lagligt och lämpligt inte synonymt
• Blogge: Lynchmobben med högafflar drar vidare

1: Jag skulle nog inte erbjuda hosting, men jag skulle heller inte göra som Surftown gjorde.

Så blev det fredag igen, och förr i tiden skulle jag ha haft ett lättsamt fredagsinlägg färdigt på Nikkes Index. Dessa har kommit bort en smula sedan jag började differentiera mitt bloggande. Ska se om jag kan göra något åt det.

Det roligaste idag är väll att Surftown har dragit ut pluggen från Pedofil.se, och att ingetdera lägret känner sig särskilt glada över det. Men inte ens det är ju särskilt skojigt. Den fejkade intervjun med Motherwhitch var lite underhållande men inte någor riktig fredagslänk. Morgan är ju fortfarande rätt underhållande, men verkar ha tappat sugen en smula. Måste vara jobbigt att verka i sådan total motvind jämt.

Om någon har saknat de rent politiska inläggen här på Nikkes Index så vill jag bara påminna om att jag numera skriver om politik och kultur på bloggen Valfritt istället. Nu senast om de pensionerade KD, C och M-politikernas politiska utspel i DN idag. (Roligt förresten att följa Twingly-länkarna på det debattinlägget. 21 motbloggare och ingen medbloggare hittills.) Det kan synas konstigt att jag väljer att gömma undan mina poliska åsikter och mina kulturella preferenser på det sättet, men Nikkes Index har alltmer kommit att handla om webb och marknadsföring och jag vill inte skymma det budskapet.

Jag har förresten fått erbjudande om att spökskriva en blogg åt en kompis som aldrig får tummen ur. Jag funderar över erbjudandet. Det skulle kunna vara roligt faktiskt, förutsatt att jag får helt fria händer. Jag funderar på att vara öppen med spökskriveriet, och alltså presentera mig som en spökskribent på bloggen men sedan inte nämna det mer utan glatt blogga på under annans namn. Är det omoraliskt?

I övrigt så rullar mitt projekt med Dagens Bild vidare på 200.se. Det ser inte jätteskojigt ut det heller, men jag har åtminstone blivit duktigare på att ta en bild varje dag. På 200.se kan jag också tilåta mig att vara privat på ett helt nytt sätt. Det är där, och inte här, som jag primärt meddelar att jag idag har varit förälder i 14 år.

En effekt av att Carl Bildt bemöter (vissa av) sina kritiker direkt i bloggform kommer förhoppningsvis att bli att journalister och krönikörer skriver lite intelligentare, och skarpare artiklar. Carl Hamilton gör det, och han skriver bra:
www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1014354,00.html

Två sanslöst bra citat ut hans krönika på Aftonbladet.se:

Efter att i månader ha vilselett, duckat och slingrat sig från frågor om sina affärsintressen, har Bildt nu – på sin egen blogg – presenterat sig som en anhängare av öppenhet. Öppenhet som koncept, alltså. Några svar ges inte.

Det finns inget ”vi” gemensamt med Bush, Blair och Bildt. I verkligheten är världen sådan den är, otrevligt konkret och fylld av gråskalor.
Men på Bildts blogg är det fortfarande 1991. Statsminister Carl Bildt har just uppfunnit e-posten, nu ska Sverige räddas och sen vidare – mot världen.

Att Expressen och Carl Bildt ligger i luven på varandra är roligt för alla. Jag gillar inte Bildt särskilt mycket, och jag gillar inte Expressen heller, men jag älskar konflikten.

Framför allt gillar jag det faktum att Expressens ledarsida får så snabba mothugg från Carl Bildts blogg. Det är de inte vana vid. Det märks. I gårdagens ledare framfördes argument om att bloggen kunde ses som odemokratisk, eftersom en ledande politiker här tog sig rätten att uttrycka sig direkt till sina väljare (och motståndare) utan att först filtreras av media. Det är ju rent löjligt, och Bildt kunde snabbt replikera med att i så fall måste ju torgmöten ses som något av det mest odemokratiska som finns.

Jag tror att det Expressen framför allt har problem med är att deras (fullt berättigade) anti-Bildt-artikelserie slog tillbaka när Carl Bildt hade en direktkanal till en egen publik.

Andra bloggande politiker har sällan varit lika snabba, skrivit lika frekvent eller i lika spännande ämnen som Carl Bildt. Dessutom märks det att det är han själv som skriver, och att texterna inte filtreras mellan någon som “kan det tekniska” och lägger ut dem på bloggen. Här syns inte ett spår av någon spökskrivare. Det är samme arroganta von oben-attityd som vi är vana vid. Till och med när han då och då slåss ur underläge.

Det gillar jag. Däremot är det fortfarande synd att inte andra politiker lyckas göra sin röst hörd i samma utsträckning i kärnfrågan som Expressens mediadrev handlade om från början.

Bör vi ha en utrikesminister som är så inblandad i internationella storföretag som Bildt är? Kan han ta Sveriges sida i frågan om gasledningen över den döende östersjöhavsbottnen?

Jag förstår att Per Svensson är upprörd när han skriver om Bildts bloggbrasa. Han kan till och med ha rätt. Men främst tycker jag att hans artikel speglar etablerade medias (och kanske främst Expressens) lite skeva bild av bloggarnas betydelse.

Det är fantastiskt att se det stöd som hela den internationella bloggosfären ger för yttrandefriheten och för Kareem Amer, den egyptiska bloggaren som i veckan dömdes till fyra års fängelse för sitt bloggande. Det är modigt att ge uttryck för regimkritiska åsikter i ett land som är kännt för att systematiskt bryta mot grundläggande mänskliga rättigheter. Nikke Index stöder förstås helhjärtat båda kampanjerna för hans omedelbara frisläppande.

Jag lägger mig, förstås inte alls i vad det är som den före detta juridikstudenten Abd al-Karim Nabil Suleiman skriver. Det är rätten att få uttrycka en åsikt som jag stödjer, även om jag har på känn att jag skulle gilla honom. Jag gillar oftast frispråkiga människor.

Jag har själv råkat i blåsväder på grund av bloggande, om än på en helt annan nivå, och dessutom med lycklig utgång där företaget som ville stämma mig så smångingom lade sig platt utan ändringar i innehållet på den här sajten. Jag skäms över att jag inte har engagerat mig tidigare. Det ska jag förstås omedelbart råda bot på genom att sprida budskapet om Kareem Amers öde så långt jag bara kan.

Repressiva regimer som den egyptiska, brukar då och då klämma åt sina minst farliga kritiker. Det har brukat vara att bra sätt att få tyst på gräsrotskritik, och den här gången har man valt ut en lagom oansenlig bloggare.

Men man har inte räknat med bloggosfärens internationella vikänsla. Att kasta en bloggare i fängelse är ett svart skynke för alla andra som har valt att under eget eller taget namn uttrycka sina åsikter. Nu skyndar bloggare från alla länder till Kareem Amers försvar, och ger hans blogg långt mer uppmärksamhet än den någonsin tidigare har fått.

Även traditionella media har tagit upp saken på i högre utsträckning än vad som brukar ske när en regimkritiker på gräsrotsnivå kastas i fängelse för sina åskiter.

Några svenska medier som har skrivit om Kareems öde:

• SvD: Bloggare dömd till fängelse
• DN.se: Egyptisk bloggare dömd till fängelse
• Expressen: Egyptisk bloggare dömd till fängelse
• Aftonbladet.se: Egyptisk loggare dömd till fängelse
• SVT: Fängelse för egyptisk bloggare
• TV4: Bloggare dömd till fyra års fängelse
• HD.se: Egyptisk bloggare dömd till fängelse

Om du är en sådan som skriver på petitioner, så kan du göra det på Hamsaweb.com, en sajt som ivrigt kampanjar för yttrandefrihet i hela den muslimska världen. De vidarebefordrar din digitala underskrift till

• Nabil Fahmy, den egyptiska ambassadören i USA
• Habib el Adly, egyptisk inrikesminister
• General Adel Ali Labib, Alexandrias guvernör
• Francis Ricciardone, den amerikanska ambassadören i Egypten
• David Welch, ameikansk biträdande statssekreterare
• Ahmed Nazif, Egypens premiärminister

Som vanligt kanske petitioner i sig inte ger någon effekt, men tusentals blogginlägg i kombination med tusentals petitioner från hela världen kan nog vara en mediastorm som kan räcka rätt långt.

Se även:  Eftersom detta är en i högsta grad internationell affär, har jag skrivit ett långt inlägg med ännu fler tidningslänkar på min engelskspråkiga blogg också. Det har rubriken Don’t you dare touch the blogs!

Amerikaner är galna. Rent generellt alltså. Och så finns det en och annan som är extra galen och sticker ut lite mer från mängden. Steve Jobs, Bill Gats, George W Bush och så Ted Stevens.

Ted Stevens, senator från Alaska, verkar förutom att vara galen dessutom vara den sorts moralist som gärna vill skydda ihjäl de amerikanska skolbarnen.

Som så många andra galningar har han svårt för sådant som han inte förstår. Som de där krångliga internäten. Eller också är han bara sur för att hans egna omnämnanden på Wikipedia alltid nämner hans otroliga tal till senaten som har fått eftermälet Series of tubes. Här ett utdrag från Wikipedia:

Ten movies streaming across that, that Internet, and what happens to your own personal Internet? I just the other day got… an Internet was sent by my staff at 10 o’clock in the morning on Friday, I got it yesterday. Why? Because it got tangled up with all these things going on the Internet commercially. [...] They want to deliver vast amounts of information over the Internet. And again, the Internet is not something you just dump something on. It’s not a big truck. It’s a series of tubes. And if you don’t understand those tubes can be filled and if they are filled, when you put your message in, it gets in line and it’s going to be delayed by anyone that puts into that tube enormous amounts of material, enormous amounts of material.
http://en.wikipedia.org/wiki/Series_of_tubes

Nu ligger han, enligt Computer World, bakom ett lagförslag som är utformat för att skydda barn från förövare över Internet, men som även hotar bland annat Wikipedias existens. Den nya lagen kräver att skolor och bibliotek blockerar ”interaktiva webbsidor”. Något som skulle innebära att även bloggar, forum, alla web 2.0-tjänster, Myspace, YouTube även skulle blockeras.
Ted Stevens argument är att interaktiva sajter (och han tar faktiskt upp Wikipedia som exempel) gör det möjligt för pedofiler att locka till sig barn som söker fakta i det digitala uppslagsverket.
Jag hoppas nu att de övriga senatorerna är tillräckligt mycket vid sina sinnens fulla bruk för att stoppa lagförslaget. Jag hoppas också någon gör en undersökning om hur stor raggningsfrekvensen på Wikipedia verkligen är.

Jag har jobbat hela natten och sliter som en iller för att möta en något utsträckt deadline, men vill gärna tipsa om den här kommentaren från Marcus Everflod. När jag har blivit klar, sovit en liten stund, hunnit läsa och läsa om och hunit reflektera en smula över innebörden kommer jag att posta ett svar.

Just nu kan jag nästan bara uttrycka mig i PHP-kod.

Under de senaste tre veckorna har jag fått en ny fredagsvana. Den går ut på att ringa upp handläggaren på Marknadsdomstolen och höra om jag kan förvänta mig att bli delgiven den stämningsansökan som Mediaanalys lämnade in mot mig och Carnaby den 9 januari i år. Varje gång får jag samma svar, och det är att Marknadsdomstolen har begärt in kompletteringar från Mediaanalys och att Mediaanalys ännu inte har inkommit med dessa, vilket innebär att Marknadsdomstolen ännu inte kan behandla Mediaanalys stämningsansökan.

Idag har det gått mer än tre veckor och jag har alltså ännu inte sett den officiella stämningsansökan. Jag har sett pressklipp från Barometern, Mediaanalys VD har själv postat stämningsansökan i en kommentar här i bloggen, och jag har faktiskt även fått den faxad till mig från MD.

Att det drar ut så på tiden beror på en enkel felaktighet i stämningsansökan, och kanske beror detta i sin tur på att Mediaanalys VD inte är riktigt så juridiskt kompetent som han tror sig vara. Det saknas helt enkelt intyg som visar att Marcus Everflod är bemyndigad att som firmatecknare underteckna stämningsansökan ett registreringsbevis för Carnaby (det kanske inte bara är jag som tycker det är underligt att Mediaaanalys blandar in Carnaby när det är mig de är sura på). Stämningsansökan innehåller för övrigt ytterligare minst en grav felaktighet som de som hjälper mig juridiskt har haft rätt kul åt. De är nämligen experter på just juridik. Det är inte jag. Jag är expert på sökmotoroptimering och webbmarknadsföring, ingenting annat.

Mediaanalys själva tillför inte mycket till SEO-debatten i sin blogg. Den fortsätter att hänga ut företagets clown (eller hackkyckling?), visa bilder på den gamla pickupen, och allmänt blaja om allting annat än just sökmotoroptimering. Sådan information får deras kunder leta efter på andra ställen. Man har visserligen en nyhetsblogg också, men där återpublicerar man mest nyheter från andra medier och bloggar. Hittills inga som helst kommentarer till Google-bombens försvinnande, nytt Google Toobar PR, eller de resultat dessa har givit i det aktuella Google-indexet som har stuvats om rätt duktigt på sistone.