Jag förstår inte hur Bo Rothstein över huvud taget har gjort kopplingen ens. Det är naturligtvis inte bloggandet i sig som öppnar för främlingsfientlighet och rasism. Det är, tvärt om, och åtminstone för mig, ett väldigt bra sätt att bekämpa odemokratiska, rasistiska och främlingsfientliga krafter.

Att vara nätmedborgare, bloggare och nätokrat är att vara världsmedborgare. Jag umgås dagligen med folk från hela världen. Jag kan därför omedelbart och utan några som helst invändningar (utom möjligen mot det där med Friggebosången) hänga på Mymlans upprop till bloggvärlden och svara Bo Rothstein med ett tydligt budskap.

Rasister och ickedemokrater göre sig icke besvär!

Det finns gott om exempel på hur bloggvärlden har slutit upp bakom sina egna när det blåser. Jag har själv varit med om det när jag har hamnat i blåsväder på grund av min frispråkighet och tacksamt tagit emot stöd i form av omnämnanden och länkar från andra bloggare (såväl sådana som jag känner som folk jag aldrig någonsin tidigare hört talas om). Därför ligger det mig varmt om hjärtat att ta upp det senaste exemplet där bloggaren Rosa som har blivit uppsagd av sin arbetsgivare Compro Media eftersom hon tidvis har bloggat en liten stund under de där heliga timmarna mellan 8 och 17.

Rosa har bloggat helt anonymt och fram till uppsägningen har det inte för en utomstående gått att göra någon koppling mellan henne, hennes blogg och hennes arbetsplats. Som hos många bloggare har skrivandet drivits av känslor, och när hon har haft det svårt på jobbet så har det återspeglats i bloggen. Ändå har hon aldrig använt några namn i bloggen. Chefen har fått bloggnamnet Knaschefen, men det måste ha krävts verklig insiderinformation för att kunna göra kopplingar mellan de omnämnanden av honom som återfinns i bloggen och honom eller hans olika företag.

Händelsen  har gett många svallvågor i bloggvärlden. Reaktionerna komer från medkännande bloggare varav de flesta troligen aldrig har läst bloggen Rosa tankar, men som reagerar med ryggmärgen.

Det kommer troligen som en genuin chock för Rosas arbetsgivare på Compro Media att kända som okända bloggare som till exempel Aktieskolan, Opassande, Claes Crantz,  Trebarnsmamman, Crazy in Love, Kim Müller, Mary X Jensen, Oväsentligheter, LoveOrHate, I Cattas lilla värld, Kulturbloggen, Madonnan, Trollpackan, G-E Online och Dagens Skola nu skriver om Rosa och hennes blogg. Det kommer säkerligen som en ännu större chock för dem att tidingar som Aftonbladet och Dagens PS har skrivit om denna händelse. Alla är inte snälla - så är det förstås i blogvärlden där alla åsikter kommer fram och det sällan hymlas inte med dem. Majoren, Gunilla, Johan, Babbel från Tomas och Jinge tillhör de elaka idag.

Företeelsen att blogga på arbetstid är intressant att ta upp. Liksom frågan om att se facket som en tillgång först när man sitter ordentligt i skiten liksom varför man bloggar anonymt om de närmast sörjande ändå känner till bloggen. Dessa diskussioner klarar bloggvärlden raskt av från sina olika utgångspunkter.

Min utgångspunkt är faktiskt en annan. Jag tycker att företag ska ta vara på sina bloggare. Jag brukar fråga företag om de har en aning om hur många anställda som bloggar eller är flitiga forumbesökare. Det vet man sällan och det är synd. Bloggande anställda är en fantastisk resurs! De kan ofta beskriva företagets tjänster eller produkter på ett personligt sätt och med en helt annan målgrupp än vad den sanktionerade företagskommunikationen har. Ur länksynpunkt är det förstås utmärkt, liksom för informationsspridande. Men det kan också vara ett utmärkt sätt för företaget att hålla koll på stämningarna bland sina anställda. Trivs de anställda på jobbet så märks det i deras bloggar!

Att sparka den som helt anonymiserat kritiserar ledningen - om än i ett högst publikt forum som Aftonbladets bloggportal - kan vara något som fäster på varumärket. Nu går vi visserligen in i en tid då det kommer finnas färre lediga tjänster än vad det finns sökande igen, men jag tillhör definitivt en kategori av människor som skulle tänka mig för både en och två gånger innan jag valde att ta uppdrag från Compro Media. Frågan är om inte händelsen dessutom skulle kunna påverka beslutet att anlita dem också.

Jag har aldrig varit anonym på webben och har ofta förundrats över att så många väljer att vara det. Jag står för det jag skriver och vill någon kritisera mig för det är mitt kommentarsfält öppet för återkoppling. Så har det varit länge och kommer så att förbli. Sedan är det upp till mig att välja vad det är jag skriver om. Fall som detta ger mig en liten förståelse för varför man väljer anonymiteten i bloggandet men jag kan inte låta bli att fråga mig om det hade slutat annorlunda om Rosa hade skrivit under eget namn redan från början.

Hur som helst är Compros VD en stridbar person. Han ger sig inte i första taget. Det ska bli spännande att följa det här fallet. Ska man få blogga på fikarasten? Får man använda företagets datorer till detta? Fanns det några interna regler på företaget om hur datorerna fick användas och som Rosa bröt mot när hon bloggade på fikarasterna?

Nu är lunchen slut - åter till arbetet!

[Tillägg efter kl 17] Jag gjorde just en Google-sökning på [Compro Media]. Resultatet är rätt intressant. Det såg helt annorlunda ut i förmiddags. Tänk vad svårt det blir att vända den här PR-trenden.

Jag ser hos Dan att han har fått brev från advokatfirman Lindhs DLA Nordic. Brevet handlar förstås om Dans roliga bloggpost om UPS som under den senaste månaden, tillsammans med andra UPS-negativa texter, har klättrat i sökresultaten när man Googlar på UPS. och är återigen ett exempel på att man borde skriva boken “Hur man kommunicerar med bloggare för dummies”.

Jag har tvekat i det längsta eftersom det är svårt att dra ut texten på tillräckligt många sidor, och det kan vara svårt att få folk att betala pengar för en text på tre punkter:

1. Ta reda på varför bloggaren har skrivit negativt om er.
2. Försök att lösa problemet - och om det inte går att lösa samla hållbara argument för varför man har den policy man har.
3. Ring upp bloggaren och be om ursäkt alternativt red ut begreppen och förklara vad man har gjort för att försöka lösa den upkomna situationen.

Det är inte helt lätt att dra ut de där tre punkterna till en hel bok. Lösningen blir väl att skriva den med massor av exempel från verkligheten. Sådana finns det i och för sig väldigt gott om - boken kan kanske trots allt komma att bli en storsäljare.

Tekniken att skicka advokaterna på den som har skrivit om företaget är en amerikansk ryggradsreflex som må fungera i rättssystem där man kan skrämmas med löjligt höga stämningsbelopp. I Sverige funkar det inte. Det blir bara löjeväckande - och effekten blir nästintill alltid den direkt motsatta, när ett enkelt telefonsamtal från någon som är insatt i det aktuella ärendet skulle fungera så mycket bättre.

Genom att ge advokaten i uppdrag att skriva till Dan har UPS istället åstadkommit en ny våg av bloggposter som föder den negativa publicitet man ville tysta: Disruptive delar ut kalkonpris i kommunikation, Mr Green tycker att advokaten ifråga ska starta skivbolag, Tommy K Johansson skrattar så han gråter och skriver ytterligare en välläst bloggpost, Simon konstaterar att detta bara kommer att leda till att det syns fler negativa artiklar om UPS i sökresultaten, Votum tipsar UPS om att anfall inte är bästa försvar mot bloggare, Prylogi ställer upp med länkar, Beta Alfa stämmer in, liksom Bloggtidningen… och fler lär det komma.

Tillsammans har alla dessa bloggposter gjort att brevet till dan ligger etta på Knuff och snabbt stiger i sökresultaten i sökmotorerna.

Jag vet inte. UPS borde ha lärt sig. De har ju varit med om liknande proteststormar tidigare…

Relaterat:

UPS tar betalt för att rätta sina egna misstag
UPS skickar advokat på bloggare efter naziattack
UPS vs Dan: Stoppa huvudet i sanden ingen vinnande strategi

På förstasidan till Lindqvist.com finns nu ute till höger en ny sorts blogroll. Det är de RSS-flöden som jag läser via Google Reader och som jag tycker överensstämmer med det jag skriver om. Alla dessa har jag nu märkt upp med en tag som jag sedan har gjort publik i Google Reader. Sedan kan jag helt enkelt hämta ett javascript som automatiskt skapar länkar till alla dessa bloggar.

Funktionen är utvecklad av Steve Lacey, som har utvecklat den som ett 20 %-projekt (alla Google-anställda har rätt att ägna sig åt egen utveckling under 20 % av arbetstiden, och ofta utvecklar de roliga funktioner som Google senare börjar använda). Läs mer om funktionen på den officiella Google-bloggen:
www.google.com/reader/shared/user/18166100326992238460/label/publikt

Så här går det till:

1. Prenumerera på intressanta bloggars eller tidningars RSS-flöden via Google Reader
2. Tagga de extra intressanta bloggarna med en och samma taggning i Google Reader
3. Gå till inställningssidan och märk upp taggningen som publik
4. Den publika taggen får en egen publik sida på Google Reader
5. Om du vill kan du också hämta ett litet javascript som visar upp sajterna du prenumererar på som en blogroll.
6. Som en extra feature kan du hämta ett skript som visar de senast publicerade texterna inom taggen:

Så här ska RSS användas och delas. Det finns mängder av andra tillämpningar också, och jag tror att vi bara har sett början av RSS-revolutionen.

Jag är ingen censurivrare. Det borde ha framgått för alla som har följt min blogg. Tvärtom är jag en idog förespråkare för yttrandefriheten och tycker faktiskt att alla samhällets grupper ska ha rätt att framföra sin åsikt.

Det är inte en särskilt bekväm åsikt i sig. Särskilt som jag vid varje tillfälle då censurropen har höjts under de senaste åren har haft en åsikt som står diametralt i motsats mot de grupper som folkhopen vill censurera. I somras gällde det en pedifilsajt, nu gäller det SEA:s affischkampanj mot könsneutrala äktenskap.

Läs resten av inlägget »

Henrik Torstenssons webblogg fyller fem år idag, och jag har just varit på femårskalas på Tranan. Trevligt mingel med ett par öl. Ovanligt många öl för ett femårskalas. Födelsedagsbarnet önskade sig förstås länkar, och det får han.

Det är alltid kul med den här sortens evenemang. Känns ovant att kunna ta på och prata direkt med folk som man annars bara träffar via bloggkommentarer, e-post och Facebook.

Tack Henrik för de här första fem åren. Jag hoppas på åtminstone fem till.

(Det slog mig samtidigt att Lindqvist.com fyller 10 år som domän i november. Någon sorts kalas ska det bli även här… )

Dan Park, skånsk bloggare som i helgen satte upp 32 falska löpsedlar för Kvällsposten runt om om i Malmö, verkar ha retat upp den skånska aftontabloiden och Expressen-klonen Kvällsposten något riktigt ordentligt och DN rapporterar kollegialt om tilltaget. Runar är sur han också, fattas bara annat om det kan ge honom spaltutrymme.

Allt genom något så enkelt som att sätta upp falska löpsedlar där det står om någonting annat än Bond-filmer och pocketdeckare. Förutom falska löpsedlar verkar Dan Park ha ett stort intresse för egna affischer på Elskåp och kvitton… Misstänker att hans bloggar kommer att bli rätt välbesökta idag när det är fredag och allt.

Nyhetspriset Europas enda pris inom medborgarjournalistik och delas ut av Politikerbloggen och PR-byrån Prime PR. Igår delades det ut för första gången och gick, mycket välförtjänt, till bloggaren Magnus Ljungkvist som på sin blogg Magnus Tankar presenterade nyheten som ledde till Maria Borelius avgång.

Stort grattis till Magnus.

För övrigt verkar stridsyxan vara nergrävd mellan Magnus och Expressen. Det är bra.

Läste just Simon Sundéns nergörning av sökmotortänket på nya Metrobloggen. Simon har rätt Metro-bloggen är rent katastorfalt dålig ur ett SEO-perspektiv. Utvecklarna som Metro har anlitat har definitivt inga som helst kunskaper inom vare sig sökmotoroptimering eller socialt bloggande.

Att mitt under 2007 öppna ett nytt bloggnätverk där man glömmer bort viktiga delar som syndikering, RSS-flöden, sökbarhet och personliga urlar är inte bara konstigt. Det är på gränsen till tjänstefel.

Att öppna en egen blogg i detta nya bloggnätverk vore även det rent häpnadsväckande dumt. Blogge Bloggelito sammanfattar fint när han skriver att man får vara mer än lovligt dum i huvudet för att göra det. Blogges invändningar görs visserligen främst utifrån det rent monetära erbjudandet om 3 öre per sidvisning, men även i detta har han helt rätt. Erbjudandet är minst sagt dåligt, och det kommer Metrobloggarna att upptäcka med tiden. Särskilt när de inte länge kommer att få någon trafik från sökmotorerna.

Twingly har just släppt sin rapport om vad som har hände i bloggsverige under de första fyra månaderna 2007: Twingley Report Sweden 2007. Kul, och här och var en smula förvånande läsning.

Det bloggas nästan inte alls om handboll. Det fanns 36390 aktiva bloggar under perioden. Det finns betydligt fler bloggar om politik än om media och reklam än om mode. Kultur verkar vara för smalt för att listas (och jag hoppas att mina ämnen på den här bloggen räknas in under media och reklam).

Kul läsning. Särskilt i dessa dagar av bloggavhopp från de som hoppade på i tron att det var lätt att leva ett bloggliv.

Tretton akademieledamöter uppmanar idag, på DN Debatt, den kinesiske presidenten Hu Jintao att våga diskutera massakern på Himmelska fridens torg.

Just denna typ av protester, från just denna kategori av samhällsmedborgare, är det som behövs för att få den kinesiska ledningen att över huvud taget lyssna. Som Blogge så riktigt påpekar, är makten över nobelpriset, en reell maktposition som kan användas för hovsamma men ändå rakryggade protester. Läs resten av inlägget »

Jag såg just i DN På Stan att Bengt (analogare än Åsa-Nisse) Ohlsson har blivit digital igen. Lite grand i alla fall. E-postadressen benke snabel-a swipnet punkt se, som förra veckan var ersatt av DN, 105 15, Stockholm, är tillbaka igen. Det kanske trots allt var en smula opraktiskt med analoga brev…

Jag hade i fredags en alldeles bestämd känsla av att vi inte skulle ha hört det sista om debattsajten Pedofil.se. Så var det inte heller. När Surftown, efter påtryckningar från Afonbladet-bloggare ledda av Motherwitch stängde ner sajten så kom über-yttrandefrihetsivrarna på PRQ snabbt till undsättning. Motherwitch blogg på Aftonbladet har sedemera försvunnit. Pedofil.se finns kvar, och DN berättar om sajten i ett par kulturartiklar.

Så länge sajten inte uppmanar till exempelvis uppvigling eller förtal är det tillåtet. Och det gör inte pedofil.se, även om där finns rena faktafel och hänvisningar till undersökningar från 1930-talet.
www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=657768

Det mest förvånande i uppståndelsen kring Pedofil.se är egentligen att så gott som alla parter uppträder anonymt. Motherwitch har nu gått så långt som att stänga ner sin blogg på Aftonbladets bloggportal, Pedofil.se är den mest anonymt registrerade svenska domän jag någonsin har sett. Den enda info som går att få från Nic.se om registratorn är namnet Helena. Jag visste inte ens att det var möjligt att vara så hemlig på Nic.se.

Jag vet inte när Motherwitch valde att lägga ner sin blogg på Aftonbladet men kan konstatera att de skedde någon gång mellan 1 jui och den 3 juni. Det verkar vara en smula symtomatiskt för Aftonbladet-bloggar. Först sticker man ut huvudet men bakom anonymitetens skyddande hägn, med hätska anklagelser och krav om nedläggning. Men så fort man möter en liten smula motstånd så backar man så långt bort att man till och med stänger ner sin anonyma blogg. Jag förstår det inte.

Jag håller inte med Pedofil.se om deras budskap, men är nästan lika beredd som PRQ om att försvara deras rätt till att skriva det de skriver[1]. Pedofili i sig är kriminaliserat i så gott som alla kulturer, men här i Sverige har vi tack och lov ännu inte kriminaliserat det fria ordet. Man får fortfarande berätta om pedofili, debattera pedofili och skriva och framföra pjäser där ämnet avhandlas. Å andra sidan kan jag känna att om Pedofil.se har rätt till sin sida av debatten så har pedofiluthängningssajterna lika stor rätt till att driva sin sida av debatten. Det har Motherwitch också. Jag tycker att det är synd att hon höjde tonläget såpass som hon gjorde och sedan inte tålde motståndet utan stängde ner. Jag undrar ibland om inte Aftonbladet gör det lite för lätt att stänga ner bloggarna ibland. Hoppas att de någonstans har kvar en referenskopia.

Uppdatering senare samma förmiddag:
Ser nu i en kommentar på Bloggvärldsbloggen att Motherwitch säger sig ha öppnat en ny blogg under namnet Motherbitch på Wordpres.com. Efter alla turer med stängda bloggar, falska intervjuer och annat känner jag mig lite mer än en smula tveksam till att upphovsmannen till MotherBitch är densamma som MotherWitch som bloggade på Aftonbladet. Men kanske ändå…

Läs också:

• Nils Blogg: Länge leve pedofil.se
• Ord av Jerry: Yttrandefrihet eller lagbrott
• Henrik Sjöholm: Lagligt och lämpligt inte synonymt
• Blogge: Lynchmobben med högafflar drar vidare

1: Jag skulle nog inte erbjuda hosting, men jag skulle heller inte göra som Surftown gjorde.

Så blev det fredag igen, och förr i tiden skulle jag ha haft ett lättsamt fredagsinlägg färdigt på Nikkes Index. Dessa har kommit bort en smula sedan jag började differentiera mitt bloggande. Ska se om jag kan göra något åt det.

Det roligaste idag är väll att Surftown har dragit ut pluggen från Pedofil.se, och att ingetdera lägret känner sig särskilt glada över det. Men inte ens det är ju särskilt skojigt. Den fejkade intervjun med Motherwhitch var lite underhållande men inte någor riktig fredagslänk. Morgan är ju fortfarande rätt underhållande, men verkar ha tappat sugen en smula. Måste vara jobbigt att verka i sådan total motvind jämt.

Om någon har saknat de rent politiska inläggen här på Nikkes Index så vill jag bara påminna om att jag numera skriver om politik och kultur på bloggen Valfritt istället. Nu senast om de pensionerade KD, C och M-politikernas politiska utspel i DN idag. (Roligt förresten att följa Twingly-länkarna på det debattinlägget. 21 motbloggare och ingen medbloggare hittills.) Det kan synas konstigt att jag väljer att gömma undan mina poliska åsikter och mina kulturella preferenser på det sättet, men Nikkes Index har alltmer kommit att handla om webb och marknadsföring och jag vill inte skymma det budskapet.

Jag har förresten fått erbjudande om att spökskriva en blogg åt en kompis som aldrig får tummen ur. Jag funderar över erbjudandet. Det skulle kunna vara roligt faktiskt, förutsatt att jag får helt fria händer. Jag funderar på att vara öppen med spökskriveriet, och alltså presentera mig som en spökskribent på bloggen men sedan inte nämna det mer utan glatt blogga på under annans namn. Är det omoraliskt?

I övrigt så rullar mitt projekt med Dagens Bild vidare på 200.se. Det ser inte jätteskojigt ut det heller, men jag har åtminstone blivit duktigare på att ta en bild varje dag. På 200.se kan jag också tilåta mig att vara privat på ett helt nytt sätt. Det är där, och inte här, som jag primärt meddelar att jag idag har varit förälder i 14 år.

En effekt av att Carl Bildt bemöter (vissa av) sina kritiker direkt i bloggform kommer förhoppningsvis att bli att journalister och krönikörer skriver lite intelligentare, och skarpare artiklar. Carl Hamilton gör det, och han skriver bra:
www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,1014354,00.html

Två sanslöst bra citat ut hans krönika på Aftonbladet.se:

Efter att i månader ha vilselett, duckat och slingrat sig från frågor om sina affärsintressen, har Bildt nu – på sin egen blogg – presenterat sig som en anhängare av öppenhet. Öppenhet som koncept, alltså. Några svar ges inte.

Det finns inget ”vi” gemensamt med Bush, Blair och Bildt. I verkligheten är världen sådan den är, otrevligt konkret och fylld av gråskalor.
Men på Bildts blogg är det fortfarande 1991. Statsminister Carl Bildt har just uppfunnit e-posten, nu ska Sverige räddas och sen vidare – mot världen.

Att Expressen och Carl Bildt ligger i luven på varandra är roligt för alla. Jag gillar inte Bildt särskilt mycket, och jag gillar inte Expressen heller, men jag älskar konflikten.

Framför allt gillar jag det faktum att Expressens ledarsida får så snabba mothugg från Carl Bildts blogg. Det är de inte vana vid. Det märks. I gårdagens ledare framfördes argument om att bloggen kunde ses som odemokratisk, eftersom en ledande politiker här tog sig rätten att uttrycka sig direkt till sina väljare (och motståndare) utan att först filtreras av media. Det är ju rent löjligt, och Bildt kunde snabbt replikera med att i så fall måste ju torgmöten ses som något av det mest odemokratiska som finns.

Jag tror att det Expressen framför allt har problem med är att deras (fullt berättigade) anti-Bildt-artikelserie slog tillbaka när Carl Bildt hade en direktkanal till en egen publik.

Andra bloggande politiker har sällan varit lika snabba, skrivit lika frekvent eller i lika spännande ämnen som Carl Bildt. Dessutom märks det att det är han själv som skriver, och att texterna inte filtreras mellan någon som “kan det tekniska” och lägger ut dem på bloggen. Här syns inte ett spår av någon spökskrivare. Det är samme arroganta von oben-attityd som vi är vana vid. Till och med när han då och då slåss ur underläge.

Det gillar jag. Däremot är det fortfarande synd att inte andra politiker lyckas göra sin röst hörd i samma utsträckning i kärnfrågan som Expressens mediadrev handlade om från början.

Bör vi ha en utrikesminister som är så inblandad i internationella storföretag som Bildt är? Kan han ta Sveriges sida i frågan om gasledningen över den döende östersjöhavsbottnen?

Jag förstår att Per Svensson är upprörd när han skriver om Bildts bloggbrasa. Han kan till och med ha rätt. Men främst tycker jag att hans artikel speglar etablerade medias (och kanske främst Expressens) lite skeva bild av bloggarnas betydelse.

Det är fantastiskt att se det stöd som hela den internationella bloggosfären ger för yttrandefriheten och för Kareem Amer, den egyptiska bloggaren som i veckan dömdes till fyra års fängelse för sitt bloggande. Det är modigt att ge uttryck för regimkritiska åsikter i ett land som är kännt för att systematiskt bryta mot grundläggande mänskliga rättigheter. Nikke Index stöder förstås helhjärtat båda kampanjerna för hans omedelbara frisläppande.

Jag lägger mig, förstås inte alls i vad det är som den före detta juridikstudenten Abd al-Karim Nabil Suleiman skriver. Det är rätten att få uttrycka en åsikt som jag stödjer, även om jag har på känn att jag skulle gilla honom. Jag gillar oftast frispråkiga människor.

Jag har själv råkat i blåsväder på grund av bloggande, om än på en helt annan nivå, och dessutom med lycklig utgång där företaget som ville stämma mig så smångingom lade sig platt utan ändringar i innehållet på den här sajten. Jag skäms över att jag inte har engagerat mig tidigare. Det ska jag förstås omedelbart råda bot på genom att sprida budskapet om Kareem Amers öde så långt jag bara kan.

Repressiva regimer som den egyptiska, brukar då och då klämma åt sina minst farliga kritiker. Det har brukat vara att bra sätt att få tyst på gräsrotskritik, och den här gången har man valt ut en lagom oansenlig bloggare.

Men man har inte räknat med bloggosfärens internationella vikänsla. Att kasta en bloggare i fängelse är ett svart skynke för alla andra som har valt att under eget eller taget namn uttrycka sina åsikter. Nu skyndar bloggare från alla länder till Kareem Amers försvar, och ger hans blogg långt mer uppmärksamhet än den någonsin tidigare har fått.

Även traditionella media har tagit upp saken på i högre utsträckning än vad som brukar ske när en regimkritiker på gräsrotsnivå kastas i fängelse för sina åskiter.

Några svenska medier som har skrivit om Kareems öde:

• SvD: Bloggare dömd till fängelse
• DN.se: Egyptisk bloggare dömd till fängelse
• Expressen: Egyptisk bloggare dömd till fängelse
• Aftonbladet.se: Egyptisk loggare dömd till fängelse
• SVT: Fängelse för egyptisk bloggare
• TV4: Bloggare dömd till fyra års fängelse
• HD.se: Egyptisk bloggare dömd till fängelse

Om du är en sådan som skriver på petitioner, så kan du göra det på Hamsaweb.com, en sajt som ivrigt kampanjar för yttrandefrihet i hela den muslimska världen. De vidarebefordrar din digitala underskrift till

• Nabil Fahmy, den egyptiska ambassadören i USA
• Habib el Adly, egyptisk inrikesminister
• General Adel Ali Labib, Alexandrias guvernör
• Francis Ricciardone, den amerikanska ambassadören i Egypten
• David Welch, ameikansk biträdande statssekreterare
• Ahmed Nazif, Egypens premiärminister

Som vanligt kanske petitioner i sig inte ger någon effekt, men tusentals blogginlägg i kombination med tusentals petitioner från hela världen kan nog vara en mediastorm som kan räcka rätt långt.

Se även:  Eftersom detta är en i högsta grad internationell affär, har jag skrivit ett långt inlägg med ännu fler tidningslänkar på min engelskspråkiga blogg också. Det har rubriken Don’t you dare touch the blogs!