Foo

Om ni inte visste det förut så kan jag meddela att alla datorer innehåller en viss mängd rök. Om man släpper ut den röken så fungerar de inte längre. Ett sätt att släppa ut röken är att spilla vatten i datorn. Ett annat är att ansluta en dator som är anpassad för 110 volt till ett 230-voltsuttag. Jag vet. Jag har provat båda.

Nu senast var det vattenmetoden. Datorn släppte ut en liten vit rök och började lukta bränt. Moderkortet är helt paj, och verkstan vill ha dryga 10 000 plus moms för att laga den.

Tajmingen på detta kunde som vanligt ha varit bättre. Jag lovar!

Fick just brev från skattemyndigheterna. Ett roligt brev. Från igår heter jag Nikke på riktigt, även i folkbokföringen, och dottern heter Allis. Vi är helnöjda.

[ Sökord: Nikke | Kön: Man ] Det finns 8 män som har förnamnet Nikke . Av dessa har 6 namnet Nikke som tilltalsnamn/förstanamn.

Tillägg:
Inser, efter att ha fått en massa glada kommentarer (tack för dem) att en förklaring av namnet Nikke kan vara på sin plats. Det blir lite för personligt för mig egentligen, men har man sagt A så får man säga B.

Nicke hetter jag redan innan jag föddes. Det var mitt arbetsnamn, och trots att mina föräldrar tyckte att jag skulle heta Per Erik, så hängde sig arbetsnamnet fast. Varje gång jag bytte skola (och det var många) skrevs jag in som Per eller Per Erik, men Nicke hade bitit sig fast och till slut gav de upp. Pappa använde Per Erik någon gång ibland när jag skulle talas till strängt.

När jag i slutet av 80-talet gick Språkkonsultlinjen på Institutionen för nordiska språk vid Stockholms Universitet så blev jag nordist och bytte stavning. CK kändes så svenskt och pyttigt när alla de andra nordiska länderna använde KK. Där och då bytte jag ut min stavning till Nikke.

1999 arbetade jag på Reklamförbundet, och det var där, som informationschefen Henri Pagot kom på att min sajt borde heta Nikke Index efter Tokyo-börsen. Så blev det, och ett tag höll jag listor och indextal över det mesta. Och namnet har hållit sig kvar, i lika hög grad som mitt eget smeknamn som alltså, idag har blivit officiellt. Om inte kameran var trasig skulle jag posta en bild av mitt nya personbevis.

Nu undrar jag bara om jag behöver nytt pass inför nästa veckas London-resa?

Förslaget om att ta bort SL:s nattrafik på vardagarna dras tillbaka! Det glada beskedet lämnades på måndagen i ett pressmeddelande där den borgerliga majoriteten i SL:s styrelse säger sig vara överens om att låta tågen fortsätta gå även efter midnatt på vardagarna.

Faktum är att man, tack vare den planerade dygnet-runt-trafiken på tunnelbanan och pendeltågen under helgerna, faktiskt åstadkommer en förbättring av de allmänna kommunikationerna. Det är glädjande. Oväsendet och protesterna har nått fram. Politikerna har förstått att det finns folk som behöver transporter även nattetid.

På Vardagsmordet.se, en av de namninsamlingar som startades för att väcka oppinion mot stängningen av natttrafiken skriver man:

Utan tvekan har den högljudda opinionen mot vardagsmordet spelat in i att få politikerna att ta sitt förnuft till fånga och förpassa SL-tjänstemännens förslag till papperskorgen.

Jag kan bara hålla med. Snyggt jobbat alla opinionsbildare!

Men en god nyhet följs ofta av en tråkig, och den här gången har man jobbat på bra för att maskera, och kunna rättfärdiga den dystra nyheten att månadskortet blir 70 kronor dyrare för vuxna. Ett nästan lika idiotiskt beslut som att avskaffa nattrafiken.

Se även:

• DN.se: Ingen indragen nattrafik i tunnelbanan
• SvD.se: SL backar om nattrafik på t-banan
• Vardagsmordet.se
• Planka.nu

Det är helt otroligt. Likheten är slående. Nästan så att man kunde tro att det var Simon Sundén som ursprungligen stod modell för Boxer-Robert. Eller vad tusan. Kanske är det dags för Boxer att presentera Roberts kusin Simon från Göteborg?

Jag gav honom genast högsta poäng. Just nu har han faktiskt flest röster i Boxers tävling, och det är stor risk att det blir Simon som får inreda sin nya andrahandslägenhet i Stockholm med en onödigt stor teve.

Hur gör du dig själv i Roberts glasögon? Testa hur Robert du är på www.boxer.se/?page=1162.

Det är kul när ens kollegor (den här gången Oskar Hellqvist på Ottenray) får utstå lite spott och spe i fackpressen. Inte visste vi allt detta om Oskar? Och inte hade vi en aning om det där med Gegga. Nu vet vi, även om vi inte riktigt vet hur vi ska leva med kunskapen.

Jag hoppades genast på ett svar, med lite snaskiga detaljer om Claes de Faire från Oskars egen domän på www.alster.se. Barndomsminnen går ju gärna åt båda hållen… Men där får vi bara en sida som meddelar att sajten är tillfälligt nere.

Kan du peka ut Oskar på bilden nedan? Vem är egentligen Oskar och vem är Adam Goldberg?

Min pappa, Lasse Lindqvist, har aldrig någonsin beskrivit sig själv som särskilt teknisk. Ändå har han ständigt befunnit sig i situationer då det vore bra att ha tummen någon annanstans än mitt i handen. Aldrig har jag väl sett någon plåstra ihop gamla båtar lika väl som han.

Nu har han fotomodellat i en foto-tävling på temat “Teknikens värld”. Fotograf är Tage Romberg, som vann tävlingen med det här bidraget, och jag tycker att bilden riktigt väl illustrerar, såväl min pappas inställning till mycket av det som jag pysslar med, som hur man ibland kan känna sig inför alltför mycket av teknisk nyinovation.

Det gamla möter ständigt det nya när det gäller teknik, och precis som på bilden visar det sig ofta att det gamla håller sig fast, och faktiskt, ibland även fyller en funktion.

Jag kan inte hjälpa det. Jag är barnsligt förtjust i den inbyggda kameran i min MacBook. Särskilt i kombination med videofunktionen i iChat, Apples eget IM-program.

Jag minns när jag som barn drömde om bildtelefoner á la Hedvigs i barnprogrammet Från A till Ö. Och nu finns den inbyggd i min dator.

Igår kväll när jag satt och slavade med en databas pinglade plötsligt iChat till, och en småtrött Johan Schalin syntes i fönstret. Vi hade ett trevligt kvällsamtal om italiensk mat och italienska svampade hotellrumsväggar. Ett samtal som troligen aldrig hade blivit av om vi inte båda hade haft iChat igång på datorn. Dessutom i riktigt OK upplösning om man betänker avståndet och det italienska trådlösa hotellnätverket i kombination med min Fon-router…

Funktionen för bildtelefoni finns inbyggd i såväl Skype som i Messenger, men det är klart snyggast implementerat i iChat tycker jag. Särskilt i de datorer och skärmar som har inbyggd kamera. Dessutom är det elegantast i iChat, eftersom jag där ser så gott som alla mina närmaste GMail-bekanta (via jabber). Tyvärr är alltför få utrustade med den inbyggda kameran ännu så länge, och de som har det använder oftast Adium istället för iChat, och Adium har ingen video-funktion.

(Videosamtal i mobilen tycker jag faktiskt bara är lite larvigt. Dyrt är det också.)

I helgen när jag och sonen var på landet ringde vi upp hustrun som var kvar i stan och jobbade. Roligast är det egentligen att man nästan automatiskt vinkar hej-då när man avslutar dessa samtal. Däremot är sonen inte på långa vägar lika fascinerad som jag är. Han tar det som en rätt naturlig sak att man kan se den man pratar med när datorn är inblandad.

Men den inbyggda kameran är kul på andra sätt också. Den är integrerad med programmet Photo Booth, som jag (så gott som dagligen) använder för att ta en daglig porträttbild och publicera till en sajt som så småningom kommer bli väldigt välfylld med bilder på en åldrande Nikke. Bilderna syns på http://200.se/ och publiceras via en WordPress-blogg tillsammans med några korta ord som sammanfattar läget och sinnesstämningen. Ännu så länge är det ett rätt privat projekt, även om det ju knappast är hemligt. Jag hoppas på att kunna härda ut lika länge i det som Jonathan Keller.

Jag har också funderat på om man inte skulle kunna göra ett AppleScript som alltid drar igång Photo Booth vid start och låter programmet ta en bild på den som sitter framför datorn. Bilden ska sedan lagras i en mapp som har ett kopplat mappkommando som automagiskt postar upp bilden till Flickr… Det vore väl inte så svårt att åstadkomma?

Såg just att den internationella standardiseringsorganisationen ISO har bestämt sig för att säga nej till Microsofts XML-standard OOXML. Lobby-verksamheten som fungerade så bra i Sverige, verkar inte ha funkat lika bra internationellt sett.

IDG skriver:

Omröstningen bland samtliga ISO-medlemmar avgjordes med minsta möjliga marginal. 74 procent av rösterna var till Microsofts fördel - bara en procent ifrån den krävda majoriteten.
Läs mer på idg.se/2.1085/1.119189

Skönt.

Jag, liksom min labrador Chili, och oss närstående hundar, har rätt taskiga erfarenheter av hundar som, i folkmun, går under beteckningen Pitbull-hundar. När jag läste om sensommarens senaste omskrivna kamphundsolycka, så reagerade jag med magen och skrev här en, som det har visat sig, rätt verklighetsfrämmande beskrivning av rasen Pitbull där jag bland annat påstod att de var vakt- och attackhundar som inte släpper en djävel över bron. Och vilken storm det blev i kommentarerna. (De finns där fortfarande.) De flesta av dem emmanerade från en diskussion om min ursprungliga text på Pitbullforum.se.

Det har visat sig finnas många engagerade och pålästa pitbull-ägare, som alla är rörande eniga om att det enda problemet som över huvud taget finns med rasen är olämpliga ägare. Och det var faktiskt det som jag tog avstamp i när jag skrev min ursprungliga text.

Jag frågade mig varför så många pitbull-ägare tror att de kan ha en pitpull på samma sätt som man har en labrador, tax eller collie.

• Varför släpper man ut två skolflickor att valla hunden på lunchrasten?
• Varför släpper man in dem i hundgårdar där det finns många andra hundar?
• Varför låter man dem springa lösa i närheten av lekplatser?
• Varför låter man dom träffa andra hundar över huvud taget?

Och dessa frågor ställde jag efter flera dåliga erfarenheter. Men jag måste skam till sägandes erkänna att jag inte är helt hundra på att mina och Chilis dåliga efarenheter skedde med en renrasig pitbull. Den första vet jag till exempel var med en hund som var en korsning mellan pitbull och amerikansk bulldog.

Kan du hitta det som är en renrasig pitbull bland bilderna nedan?

Bland kommentarerna finns även de som påminner om att det, för 20 år sedan, var samma storm mot schäferhundar som nu mot pitbulls. Det är intressant eftersom problemet faktiskt är likartat. Många oseriösa uppfödare avlade då schäfrar för att förstärka de egenskaper som gjorde dem olämpliga som sällskapshundar.

Se även tidigare inlägg i pitbull-frågan.
Se DN.se om hur man klarar sig vid en kamphundsattack.
Kolla om du kan känna igen en pitbull: pitbullsontheweb.com/petbull/findpit.html

Aftonbladet berättar idag om hur man för 140 kronor kan köpa ett hämndpaket av nättjänsten Confidential Access och ödelägga någons liv. Praktiskt och hemskt och intressant nog en nästintill ordagrann översätning av en artikel i Sunday Times.

Sunday Times:
“CA [Confidential Access] can make it so someone couldn’t even get an ice cream cone on credit again.”

Aftonbladet:
– Vi kan se till att någon inte ens kan köpa en glasstrut på krita igen, uppger företaget Confidential Access på sin webbsajt.

Lika spekulativt och lika uppseendeväckande textreklam för Confidential Access och märkligt lika ordvändningar. Själv har jag aldrig köpt just glasstrutar på krita.

Å andra sidan har vi väl alla någon gång varit sugna på att anlita en sådan här tjänst. Jag har det i alla fall. Och jag kan tänka mig att en och annan har varit sugna på att utsätta mig för något liknande också. Tanken svindlar…

Jag kollar handboll på teve och ser att det rumänska handbollslandslaget har stickers som det står MFA på, på ryggarna. Skrämmande. (Och om du inte förstår någonting av detta så bevisar det bara att du har ett liv utanför webben. Grattis!)

Vilket otroligt skönt osvensk nationaldag det var igår! När jag steg ut genom ytterdörren höll jag på att slås omkull av den vägg av hetta som slog emot mig. Det fanns inga andra alternativ än att fira nationaldagen i badbyxor. Inget annat var över huvud taget görligt en sådan varm, vacker och ledig dag som denna.

Att ägna sig åt demonstrationer kändes direkt ogörligt. Och jag tror att det vackra vädret hade en positiv inverkan på såväl demonstranter som anti-demonstranter. Två anhållna är ingenting i sammanhanget. Dessutom tror jag att begreppet nynationalism håller på att få en helt ny betydelse.

Utanför Eriksdalsbadet ringlade sig köerna och det tog gott och väl en halvtimme att ens komma innanför grindarna. Halva Stockholm var där. Bassängerna liknade mest smörgropar. Otroligt nog stängde badet redan kl 17. Det var ju helgdag meddelade man mig när jag frågade om orsaken. Jag förstår fortfarande inte orsakssambandet. Det är väl på varma, vackra helgdagar man vill bada länge?

Dagen gick åt till långa diskussioner om yttrandefrihet (ni anar inge hur många som öppet säger sig vara emot yttrandefrihet när man klämmer dem på pulsen). Att lagarna motsvarar den gemensamma moraluppfattningen och att dessa ibland står emot individuella moraliska uppfattningar är en svår chock för många, och det är provocerande när någon ifrågasätter privata moraliska uppfattningar.

Att det verkar vara så lätt att stänga en sajt är ingen anledning till att dessa ska särbehandlas. Man måste fråga sig om den information som man vill förbjuda på webben skulle framkalla samma känslor ifall den var skriven på papper, kopierad och tillgänglig via tidskriftshyllan på biblioteket. Vi måste ha samma regler för yttrandefrihet oavsett medium.

Firandet av nationaldagen tog för övrigt fart ordentligt framåt kvällen. Avslutningen avnationaldagen kunde för övrigt knappast ha varit bättre. 5-0 mot island är ett fantastiskt sätt att fira på. Tack för det Allbäck, Mellberg, Rosenberg och Svensson. Sånt kan förvandla till och med mig till en flaggviftande nationalist.

Jag förstår inte alls varför Johan pratade om larv när han skickade den här till mig idag. Jag gillar den! Tycker den var juste liksom.

Swoosh på er!

25 maj högtidlighåller jag Towel day. Jag firar minnet av Douglas Adams genom att släpa med mig min handduk idag. Läs mer »

Pocketshop och Månpocket är utan tvivel de två företag som har gjort mest för svenskarnas läsvanor under de senaste årtionden. Pocketshop genom att göra bra litteratur tillgänglig för människor där den behövs mest och Månpocket genom sin idoga pocketutgivning av åtta nya pockettitlar varje månad.

Nu återupprepar man årets succé där tre bildkonstnärer har anlitats för att formge var sin pocketbok i en begränsad upplaga. I år är det Jockum Nordström, Tilda Lovell och Linn Fernström som har gjort omslagen till Olycksfågeln, Mannen som dog som en lax samt Ett välsignat barn av författarna Camilla Läckberg, Mikael Niemi respektive Linn Ullman. De tre böckerna säljs till normalpris i utvalda Pocketshop-butiker, signerade av respektive konstnär. Läs mer »

I huvudet på en psykiater.

Frågan om hur barn mår i Sverige idag kan synas off-topic för denna blogg numera, men jag lovar, det är väldigt on-topic i samhället i övrigt.

Nu på torsdag tänker jag gå på en föreläsning av Michael Rangne, som är specialist i psykiatri och arbetar vid Norra Stockholms psykiatri och S:t Görans sjukus.

Föreläsningen är öppen för alla, och hålls torsdag 26 april, kl 18-20.15 i aulan i Östermalmsskolan i Stockholm och några av de frågor som Michael Rangne tar upp är:

• den ökade psykiska ohälsan, och vad vi kan göra för att vi och våra barn ska må bra i vårt komplicerade samhälle?
• vad som är allra viktigast för dina barns utveckling?
• hur du kan hjälpa dina barn till en bra start i livet?
• hur du kan stödja utvecklingen av ditt barns självkänsla, integritet och ansvarstagande?
• hur du kan underlätta tonårsperioden? (Föreläsaren ger inga garantier!)

Förutom att vara psykiater så har Michael Rangne tre egna barn 14, 12 och 5 år. Han har stor vana vid att undervisa läkarstudenter, yngre läkare och allmänhet om psykiatri.

Föreläsningen utgår från hans erfarenheter som förälder och psykiater. Bland annat kommer det att handla om Jesper Juuls tankar om likvärdighet, självkänsla, integritet, samarbete och personligt ansvar. Somligt kan naturligtvis upplevas kontroversiellt, men tråkigt ska det inte bli!

Inträdesavgiften är 60 kronor, och den går oavkortat till klass 5 E:s klassresa i höst*.

Hembakt fika säljes i pausen av barn från 5 E, även dessa pengar går till reskassan.

Föranmälan (ej obligatorisk) till
michael.rangne snabel-a telia.com

Föreläsningen äger rum i samarbete med Östermalmsskolans föräldraförening.

—

* Och där har vi min koppling till detta evenemang. Även en av mina söner går i klass 5E i Östermalmsskolan.

Våren överrumplade oss mer än vanligt i år, med sommarvärme redan innan valborg. Det märks på webben. Det finns inget som är så dåligt för affiliate-sajter som riktigt vackert väder. Ingen vill resa bort, ingen sitter hemma och köper onödiga saker på webben. Det enda som kanske fungerar någotsånär är sajter som förmedlar bolån och har aktuella jämförelser av bankernas ränta på bolån.

Det enda en stackars webbmarknadsförare kan glädja sig åt är att sajter som handlar om glykemiskt index och andra dieter får fler besökare ju närmare badsäsongen vi kommer. Men det känns, å andra sidan, en liten smula cyniskt.

En rolig sak som jag ser i webbplatsstatistiken så här års är att det råder en viss disprepans mellan den information som uppdateras och den information som besökarna efterfrågar. Det är t.ex. många vedhandlare som hör av sig om att lägga in sina sidor om vedförsäljning på min sajt bjorkved.se, medans de flesta vedköpare helt enkelt verkar åka till närmaste vedhandlare. På hösten är ordningen den motsatta. Då söker senfärdiga syndare torr ved medan vedhandlarna vilar på lagrarna och ofta står med tomma lager.

Samma sak med dejting-sajterna. De kämpar hårt mot det vackra vädret och användarna som envisas med att vara ute och träffa folk i verkligheten istället för att sitta hemma och träffas på webben. Å andra sidan ökar aktiviteten om nätterna, då längtan efter någon att hålla i handen ökar ju ljusare kvällarna blir…

De sajter där det borde vara full fart så här års är sajter med allmän turistinformation och utflyktstips. Jag själv gjorde en minnenas resa med min mamma till Nås i Dalarna under veckan. På vägen passerade vi flera intressanta platser som t.ex. sjön Malingarna, där vägen har byggts på en rullstensås mitt i sjön. En smått fantastisk naturupplevelse, men nästintill utan officiell turistinformation. Den lilla byn Nås har för övrigt en webbplats där senaste nytt-sidan uppdaterade strax efter nyår 2004.

Nåväl. Det är kanske inte så konstigt. De som sitter på informationen om sådana här pärlor är sällan desamma som de som gör bra och interantiva webbplatser. Och de mest produktiva webbpublicisterna (affiliate-marknadsförarna) verkar alla vara inställda på mer lukrativa områden som bolån, långresor, pokerspel, försäkringar och spelsajter.

Jag tror att vi tänker fel kring detta. Jag är en stark anhängare av longtail-publicering. Det gör ingenting om en sida bara får ett par sökträffar varje dag, så länge besökarna upplever att de hamnar rätt och får rätt information. Och så här års söker folk efter verkligt konstiga saker som utemöbler, rätt tid att gödsla syrénbuskarna, verkstäder som reparerar gräsklippare, firmor som hyr ut en skylift… och så länge som folk söker så känns det som om det är vår uppgift att skapa sajter kring det.

Det är bara att sätta igång.