De flesta som inte skriver professionellt är känslodrivna när de skriver. Så även jag. Jag skriver helst och bäst när jag drivs av glädje eller ilska. Men även om affekten kan och bör utnyttjas när man skriver, så är det bra om man håller i sig några vändor till innan man trycker på den där Publicera-knappen. Det är en bra tumregel att vänta till morgonen därpå.
Det glömde Johan Westerholm inatt och det ledde till att den politiska bloggen Arvidfalk tappade en smula i trovärdighet idag.
http://arvidfalk.se/2009/07/ett-nej-ar-ett-nej/
Sämre smörja får man leta efter faktiskt. För även om, kanske särskilt när, man skriver i affekt så framkommer ens verkliga åsikter.
{ 6 kommentarer… läs kommentarerna nedan eller lägg till en egen }
Ja det var lågt och en konstig jämförelse, som kan leda vilken novis som helst in på ens ”eget spår” i tyckande kanske. Känslomässig utpressning?!
Förstår dock det filosofiska i själva resonemanget och det skulle vara intressant att läsa en gång till sen, vad denne tycker när den har lugnat ner sig en smula.
:-)
Tycker inte om att alla ska vara så präktiga och skriva ner hela inlägget med ett enda stort ”FY SKÄMS” …Det är också lite väl affektivt att göra så. Eller hur?
Att vara intollerant mot ”FEL” , eller hur jag ska uttrycka det?!
Man hittar ett ”fel ” i form av klantig jämförelse som nog alla kan förstå att personen som gjorde den kommer att ångra sig senare.
Man behöver ju inte ”lägga sten på börda” och kanske bidra till att denne blir rädd att uttrycka sig, och tänker efter ,för länge, nästa gång den yttrar sig och då kanske glömmer bort snilleblixten/ideen (till fördel för korrekthet och ett balanserat beteende i bloggossfären), som den vill delge oss andra, för att det inte är tillåtet att skriva fel, göra fel.
Att just felet man begår, är viktigare än tanken s a s.
Jag skriver nästan jämt i affekt och det beror på dåligt närminne/arbetsminne p.g.a ADHD.
Men det är ju en helt annan historia.
Är helt med dig vad du menar med att man ska vänta innan man trycker på ”publicera”, även om jag tycker mig märka att 9 poster av 10 då inte blir postade … kanske dock är ett bevis på att självcensuren fungerar :)
Jo det där är en fara, men om man tillämpar metoden på rätt sätt så kan man i efterhand skriva om och faktiskt publicera ändå.
”För även om, kanske särskilt när, man skriver i affekt så framkommer ens verkliga åsikter.”
Tror det snarare är så att någons åsikter är olika vid olika tillfällen, och att någon som är i affekt (särskilt om man är förbannad) oftast har svårare att tänka i större sammanhang. Detta blir kanske tydligast i rättsliga sammanhang, då annars återhållsamma personer helt plötsligt kan börja ropa efter dödsstraff. Affekter tränger kort sagt till viss del bort personers annorstädes närvarande rationalitet. Vill man se människor utifrån sina goda sidor (och det är väl roligare?) gör man bäst i att betrakta det förnuftiga och rationella läget som personens normaltillstånd, snarare än som ett tillstånd där hans/hennes ”verkliga åsikter” kryper fram.
http://bit.ly/6osVo
This comment was originally posted on Twitter
Undvik affekt när du bloggar http://bit.ly/6osVo
This comment was originally posted on Twitter