Förra helgen tillbringade jag i Rom med kollegor från Ticmate. Vi var sammanlagt 13 personer, som även om vi arbetar i samma företag, ses väldigt sällan (fyra av oss kunde inte följa med). Nu hade just Rombiljetter.se, det senaste tillskottet till Ticmates nischade biljettsajter lanserats, och vi skulle förutom att gå igenom läget i företaget och lära känna varandra bättre, passa på att testa några av de guidade visningar som säljs via sajten.
Rom är en fantastisk plats. Man går två kvarter, viker runt ett hörn, och står plötsligt framför Panteon, Vatikanen eller Colloseum. Överallt ser man kyrkor (det påstås finnas runt 3000 stycken i staden) och man ska inte alls bli förvånad om man möter en Fiat Multipla med sex stycken nunnor i… Jag har redan beskrivit den guidade visningen av Vatikanen, på den nyöppnade Ticmate-bloggen, och kommer troligen försöka skriva något där om den guidade stadsvandringen också så smångingom. Temat för den var för övrigt återvinning, och Rom måste vara världens mest återvunna stad. Till och med brunnslocken minner om svunna tider.
Det jag vill göra här, är att försöka beskriva vad roligt det är när en konferensresa verkligen blir till nytta. Vi som var där representerar de helt olika verksamheter som ryms inom ett företag som Ticmate. Många av oss arbetar deltid, eller som konsulter vilket innebär att vi ofta går om varandra. Dessutom är vi geografiskt utspridda med personal i Stockholm, Köpenhamn, Barcelona och Sydafrika. En gemensam resa, med några dygns intensivt umgänge är då perfekt för att förkorta de geografiska avstånden mellan oss.
Vi är alla experter på vår lilla bit, men det är först i samverkan med andra som vårt jobb verkligen kommer till sin rätt. Då måste det kunna gå lätt att samverka, och då måste man komma över alla de motstånd som kan finnas i att man är osäker på hur den andre reagerar när man (inom sitt expertområde) påpekar förbättringar och försöker komma framåt.
En konferens med några timmars gemensamt arbete och diskussion om läget för företaget är nyttigt och upplysande, men som smörjmedel för en väl fungerande organisation är fungerar ett par gemensamma middagar, några promenader genom Rom, gemensamma frukostar och några lagom strapatsrika gemensamma transporter ännu bättre.
Jag som i mångt och mycket lever mitt liv i sociala medier, predikar ju ständigt det irrelevanta samtalets nytta för social samverkan. På en konferens får man det på riktigt. Här kan en nattlig vandring genom staden tillsammans med Andreas som ansvarar för servrarna och Vio som gör bokföringen leda till nya insikter och så frön till nya uppslag. Det blir naturligt att man blandar jobbprat med struntprat.
När vi tar taxi hem eftersom Erica, som är helt nyanställd som projektledare och som hade gjort misstaget att välja höga klackar på Roms allt annat än klackvänliga kullerstenar, bäddar det för att vi lättare kommer att förstå varandra nästa gång vi behöver brottas med vilka vägar vi ska välja genom projektet att sätta upp bloggarna till Ticmate.
Att prata engelsk, tysk, svensk och dansk fotboll över ett glas grappa och en kubansk cigarill med Kim som är ansvarig för knyta upp nya evenemang gör att jag lättare förstår hur vi ska arbeta med att optimera de olika fotbollssajterna.
Varje samtal ger bränsle till en högre förståelse av verksamheten, men framför allt till att vi lättare kommer att förstå varandra i kommande interaktioner. Samtalen flyter på svenska, danska, försök till skandinaviska och engelska om vartannat och även det ger oss insikter för kommande möten. Vilka skämt kommer att gå fram och vilka bör man byta till engelska innan man försöker sig på.
När vi åker hem från Rom på söndagen tror jag faktiskt att alla anställda redan ser fram emot julmiddagen. Kanske tar vi den i år som en äkta julefrukost i Köpenhamn?
