Idag har hashtaggen #nogoogleday till stor del dominerat mitt Twitter-flöde, och den ena efter den andra meddelar att de antingen har glömt bort den eller helt enkelt gett upp försöket. Själv har jag till och med lurat några stackars oskyldiga deltagare att klicka på länkar som i slutänden landar i en Google-sökning (förlåt Malin).
Jag är medveten om mitt Google-beroende och har varit det länge. Google är mer än ett företag, en sajt eller ett koppel tjänster. De har byggt så bra grejer att de numera ingår sömlöst i webbens infrastruktur.
Allra första gången jag använde Google idag var inte ens i en browser. Det var när min Google Notifier signalerade att jag hade nya mail i menyraden. Bara där var min Google-fria dag körd. I nästa sekund hade jag öppnat menyn för att se efter vad som hade kommit och vips hade jag GMail öppen i min browser. Samtidigt flashade kalender-symbolen om att det var dags att ringa läkaren.
Eftersom jag ändå hade börjat gick jag in på Google Analytics och kollade hur siffrorna slutade för Augusti (inget vidare) vilket fick mig att ta en titt på hur det går för några av mina nya domäner i Google Webmastertools. Därifrån styrdes jag raskt in till Google Analytics. Efter att ha tittat på veckans data fyllde jag på i mitt kalkylark på Google Docs…
Och allt detta innan jag ens första gången hade gjort en Google-sökning!
Andreas Ekströms initiativ till en Google-fri dag är jättebra bara av den anledningen att vi behöver ta en liten stund till att reflektera över hur mycket vi använder dessa webbens jätteföretag. Det var alltså lika omöjligt för mig att ha en Google-fri dag som det skulle vara att ha en Apple-fri dag eller för många andra att ha en Microsoft-fri dag.
Ännu så länge så går det däremot fin-fint att ha en Facebook-fri dag. Det har jag klarat hela dagen.
Andra som har skrivit om den Google-fria dagen:
Mymlan på Bloggvärldsbloggen
Opassande
Copyriot
och en hoper till…