Simon lockade mig, via Facebook, till Jaiku, och även om jag inte riktigt har fallit för Facebook ännu så måste jag säga att jag verkligen gillar Jaiku. När jag idag insåg hur lätt det är att lägga till RSS-feeds från sina bloggar så blev jag nästan mörkrädd. Det här innebär ju att… det jag just nu skriver skapar en rundgång… och att det via den här sidan kopplas ihop med alla mina andra bloggar och mina Jaiku-vänners bloggar.
Web 2.0 var förra året. Nu är det Jaiku.