På onsdagen, vid lunchtid, stod det klart att Ledarna hade fått nog av att jag och andra hade hittat alltfler namn på verkliga personer i marknadsföringen för varldensbastacv. De reagerade, till min förvåning, med att stänga ner, inte bara kampanjen för sajten, utan hela sajten varldensbastacv. Enligt Dagens Media och Resumé var hela kampanjbudgeten på 8 miljoner kronor.
Jag tycker att Ledarna överreagerade. Det hade ju räckt fint med att så fort namnanvändandet konstaterats, ta ner affischerna, göra nya banners i de fall några av namnen fanns med i dem och ersätta de gamla. Länkarna till de filmer som redan har gjorts fungerar dock fortfarande och det är ju tur eftersom de finns inbäddade lite här och var på webben.
Efter en lång debattråd i kommentarsfältet till Resumé-artikeln mellan mig och en av kreatörerna på Gyro, som ligger bakom kampanjen, så är jag ännu mer säker på att reklambyråer aldrig riktigt kommer att förstå sig på webben. Det finns ingen ånger över att man använt våra namn, bara ett smått föraktfullt konstaterande att man inte ens visste vilka vi var och att man, om man hade velat utnyttja oss medvetet, skulle ha dragit på med större kanoner.
Mats / Mats har aldrig ens tänkt tanken att använda bloggares namn. Vi vet ens vilka ni är. Inte heller har Ledarna funderat i dessa banor. Varför skulle vi det. Vår enda idé har varit att alla i Sverige skulle kunna se en film om sin karriär. Hade ivi velat dra nytta av dessa namn hade vi dragit upp dessa i betydligt större grad och haft en copy som lytt mycket annorlunda.
Jag kan förstå bitterheten mot mig som den som slog projektet i krasch. Men jag kan fortfarande inte förstå att man inte ser det allvarliga i sitt misstag.
Även i andra kommentarer till Resumé-artikeln framkommer det åsikter som ytterligare befäster tesen att byråerna ser den sociala webben som något som kan utnyttjas. Igår skrev jag att det finns en stor skillnad mellan att delta i och att utnyttja den sociala webben. Det återstår mycket innan byråvärlden kommer att förstå den skillnaden. Det märks i varje kommentar. Liksom hur besvärligt det är att samtalet på webben pågår överallt och hela tiden, och att debatten inte sätter punkt bara för att man själv gärna skulle göra det.
En abrupt punkt blev det dock för varldensbastacv, och som jag skrev i en kommentar hos Britny under onsdagseftermiddagen så tycker jag att det var riktigt synd. Men jag inser nu att åtminstone reklambyrån aldrig hade sett varldensbastacv som en webbtjänst som skulle användas för det som den sades att den skulle användas till, utan att den bara hade en planerad livslängd på några (”flera”) månader. Så bygger man väl inte webb? Vad skulle hänt sedan med de filmer som hade skapats och vars länkar skulle ha spritts och kanske bifogats i jobbansökningar? Snacka om bomb det hade kunnat bli när man bara stängde för att kampanjen var över…
Här kan ni själva bedöma kvaliteten på dem. Jag själv gjorde ingen, utan jag har lånat en vars URL jag gissade mig till. Jag gillar den tekniska implementationen där alla data hämtas via API från LinkedIn. Möjligen kan jag tycka att speaker-pratorn har lite för kasst uttal av vissa ord.
Idén är bra, det mesta i den tekniska implementationen är toppen (utom möjligen hur rösten uttalar namn, skolor och företag), men marknadsföringen av webbtjänsten var en riktigt dålig idé från början och till slut.
Nu kan jag inte riktigt låta bli att fråga mig om min anmälan till Reklamombudsmannen hade tagits emot lika allvarligt om jag bara hade informerat Ledarna om det i ett mail. Är det kanske trots allt så, att den sociala webben faktiskt har lite kraft i sig ändå?Och om ni undrar. Jag har fortfarande varken fått någon av de berömda ursäktande mailen som alla andra verkar ha fått, eller den ursäkt jag redan i söndags efterfrågade från chefschefen på Ledarna, Per Hedelin.
Uppdatering : Jag blev på torsdagsmorgonen 22 september, uppringd av Per Hedelin, som framförde sin ursäkt, och det är mottagen och accepterad. Webbtjänsten var redan från början planerad att ligga kvar på sajten, och man arbetar nu på att få upp den igen, skild från det ursprungliga kampanjmaterialet. Vi kommer att träffas framöver när stormen har mojnat. Det kan bli ett riktigt intressant samtal, som jag ser fram emot.
Uppdatering 2: Samtalet med Per Hedelin blev inte heller slutpunkten för den här historien. Den kommer väl först när Reklamombudsmannen har sagt sitt, men däremellan blev jag ”Mannen som stjälpte mångmiljonkampanjen” med hela den svenska reklamankdammen.
Det finns mer att säga och jag tror att det blir ytterligare en avslutande post om det här innan jag är helt klar.
