1 april hände det som bara inte får hända. Datorn, min kära gamla iBook, lade ner och vägrade att starta igen. Först hade den några obehagliga frysningar. Främst var det faktiskt den helt Mac-specifika webbläsaren Camino som bråkade. Sedan hade min nedladdningsmapp mystiskt flyttat sig till papperskorgen och vägrade att låta sig flyttas tillbaka till skrivbordet. Jag tänkte att en omstart skulle fixa problemet. Det var några veckor sedan sist den fick en. Men tvärt om. Efter omstarten hände ingenting utom att jag såg det snurrande hjulet under det vita äpplet mot grå botten.
Efter någon halvtimmes snurrande slog den över till att visa en blå skärm med samma snurrande väntetidssymbol. Ruskigt.
Idag gjorde jag en ren bilmekaniker-genomgång, och lyckades få igång datorn igen i några timmar. Jag öppnade den och tog ut det extra minneskortet. Det fick faktiskt igång den igen. Och konstigt nog så startade den glatt igen även när jag satte tillbaka minneskortet.
Tyvärr höll det bara några timmar. Sedan var det återigen dags för sammanbrott. Först slutade mitt ftp-program bara att fungera och sedan satte frysningarna in. Nu vill den återigen inte starta.
Motmedicinen blir förstås ett nytt mineskort. Men det känns inte tillräckligt. Det är dags för en uppgradering, och jag är bra sugen på en svart MacBook med 200 GB hårddisk och 2 GM RAM. Men tidpunkten kunde vara bättre vald. Det kan den i och för sig alltid när datorer går sönder, men ändå.