Sociala media är svårbegripliga. Bloggvärlden är ogripbar, svårbemästrad och ostyrig och mikrobloggarnas genomslag har vi inte ens börjat ana ännu. Sist in på banan kommer de SEO-företag som alltid har haft svårt att verka inom transparenta sammanhang. Samtidigt är jag nästan rädd för vad som kan hända om SEO-branschen börjar slänga sig ut i sociala media utan att begripa konceptet.
Jag läste nyligen om debattartikeln som Brit Stakston och Niclas Strandh skrev på Aftonbladet i somras och konstaterar att mycket av det de skrev då borde ha lästs en gång till innan DN gick ut och misstänkliggjorde bloggarna som varandes instrument för PR-industrin. (Jag kan, så här i efterhand, inte låta bli att undra om inte citatet från Lisa Bjurwall som tände debattgnistan den gången kanske hade sitt ursprung i att Lisa hade snubblat in på lite väl många SEO-sploggar.)
Man skulle lätt kunna tro att alla vid det här laget borde ha förstått att den stora förändringen som har inträtt i och med bloggarna är att de gör det möjligt för andra än ledarskribenter, etablerade politiker och andra trogna mediaröster att vara med och sätta agendan på sitt hörn av webben.
Jag tycker att bl.a. FRA-debatten visar att det är kombinationen nya och gamla medier som ger det stora genomslaget. Men om man bara ser till de stora rörelserna i bloggarna så kommer man ingen vart ur ett kommunikationsperspektiv. De som enbart ser sociala medier som en megafon eller som en kanal att driva kampanjer har inte över huvud taget förstått vad det går ut på. Det handlar om kommunikation.
Bloggar är inte envägskommunikation eller tvåvägskommunikation. Det är en ny typ av flerdimensionell kommunikation där man som mottagare har många sätt att blanda sig i kommunikationen. Där pågår samtalet ständigt. Och med mikrobloggarnas genombrott har även småpratet gjort sitt intåg på den mediala kartan.
Jag fick idag en fråga om hur långt man kan gå i sitt SEO-arbete innan det börjar betraktas som spam. Frågan ställdes utifrån perspektivet att vissa sajter har svårare att få spontana länkar än andra, men jag tycker ändå att frågan är fel ställd. Egentligen borde man fråga sig vad man kan göra för att göra sin sajt länkbar. Hos mig hamnar svaret alltid i följdfrågan om man över huvud taget använder webben till att kommunicera med sina kunder eller om man enbart ser webben som ett praktiskt sätt att distribuera ett säljmaterial? Det är ju så onödigt när nu webben kan användas så mycker mer effektivt än så.
Det är synd för hans sajt är idag i ett bedrövligt skick rent SEO-mässigt, men inte alls dum för den som vill beställa persienner eller markiser. Vårt samtal kom att handla om andra aspekter av webben och om hur de skulle kunna utnyttja det faktum att de är vana vid att ha en rådgivande funktion i samtalet med sina kunder. Dessa samtal skulle man kunna ta som utgångspunkt för att förbättra sajten och på så sätt tillföra innehåll som i längden gör det möjligt för dem att gå om sina länkköpande kollegor i sökmotorerna. Vi kom överens om att borde kunna gå att göra ett försök.
Det kommer inte på något sätt att bli världsomstörtande, men just nu sitter han som bäst och skriver om PDF-filer till bloggposter i en WordPress-installation och letar upp bilder från sina bästa jobb…
Jag har under arbetet med Brandstalking mött ett väldigt stort intresse från företag av alla storlekar kring vad som egentligen sägs om dem och deras produkter i sociala media, och det är med skräckblandad förtjusning som man beger sig ut och börjar leta reda på sajter, bloggar och mikrobloggar där samtalet om ens produkter och varumärken pågår utan att man har minsta kontroll över vad som händer. Det behöver inte alltid handla om ett varumärke. Man är lika intresserad att veta hur mycket ens område diskuteras (och följdaktilgen kanske varför inte varumärket nämns då).
PR-branschen har förstått att samtalet pågår där ute på bloggarna och är alldeles otroligt intresserade av sociala medier och långt ifrån enbart för att kunna sprida ett budskap. Faktum är att intresset finns hos många vakna företag i kommunikationsbranschen. De enda som inte verkar ha förstått ett dugg av vad som händer är de större aktörerna i SEO-branschen som fortfarande inte har greppat att bloggar kan vara någonting mer än något som kan användas för att skapa länkar.
Jag minns den tid då amerikanska SEO-profiler brukade skrika sig hesa över att bloggar fick oförtjänt bra placeringar i sökmotorerna och kräva att Google skulle filtrera bort dem. Något år senare hade de flesta av dem blivit flitiga bloggare och har byggt sina varumärken genom att flytta ut från den relativt anonyma forumtillvaron till en värld där de kan vara med och styra det offentliga samtalet kring sina frågor. Kanske, kanske håller vi på och ser en långsam förändring här. Den här artikeln tyder på att intresset äntligen har väckts.
För det är så otroligt ovanligt att SEO-konsulter för vidare erfarenheterna man fått av sitt bloggande till sina kunder. Visserligen har flera mindre SEO-företag och fristående SEO-konulter förstått, men bland de största företagen är man påfallande traditionella i sin kommunikation. Den sker i form av en nästintill statisk sajt, pressmeddelanden och nyhetsbrev. Bloggar är något man på olika sätt utnyttjar för att skapa länkar.
Blogglänkandet som behandlades förra veckan är bara toppen på ett isberg. Jag har svårt att ens göra en uppskattning av hur många innehållslösa sploggar enbart skapade för att generera länkar som det kan finnas i Sverige. Men det intressanta är att de inte verkar göra särskilt mycket nytta längre. Det hade de däremot om de hade varit äkta bloggar, med äkta innehåll och riktiga avsändare.
Tänk om SEO-kunderna hade lagt pengarna på att lära sig hur bloggar verkligen fungerar istället för att lägga dem på länkar från helt innehållslösa och i längden helt värdelösa bloggposter! Kostnaden för en bloggkurs hade varit en investering för framtiden och med rätt uppföljning kunnat fungera som en framtidssäkring även av sökresultaten.
Eran då man kunde blogga ur länkfarmsperspektiv kommer att gå över. Det är inte så bloggar ska användas ur ett SEO-perspektiv. Lika lite som att man kan hyra in någon att sköta ens bloggande. Det fungerar helt enkelt inte eftersom bloggandet är något som försiggår inte bara på den egna bloggen utan i lika hög grad i form av bloggar till andra bloggar som skriver om samma ämnen, i form av kommentarer på andras bloggar helt enkelt i form av den ständigt pågående kommunikationen med ens läsare.
Jag vet att marknadscheferna idag väger sina marknadsföringspengar med guldvåg när de lägger sina marknadsföringsbudgetar. Var ska man satsa, hur ska man satsa och till vilket pris? Är det värt 160 000 att placera sig på sina tre viktigaste sökfraser eller ska man satsa på att köpa ord hos eniro och annonsser i papperskatalogen? Blir det i så fall några pengar över till att se till att sajten kommunicerar på rätt sätt också?
Jag hoppas att få se fler företag som vågar börja kommunicera med kunderna där samtalen redan förs idag. Och då inte i form av spammiga bloggkommentarer där de viktigaste nyckelorden används som användarnamn, utan på riktigt, och i syfte att verkligen skapa relationer med blivande eller redan befintliga kunder. Jag är helt övertygad om att det kommer att löna sig.