Kvar står kunden, med en sajt som är i stort sett oförändrad (i bästa fall med undantag för en eller annan förbättrad title-text, lite uppstyrd text på förstasidan och en och annan viktig navsida på sajten som kanske dessutom har fått några footer-länkar och en fungerande sitemap).

Jag har under det senaste året alltmer kommit att använda termen linkability eller länkbarhet. Linkability skulle kunna vara ett mått på länkvärdig en sida är, och hur stor chansen är att den kommer att få länkar. Linkability skulle kunna vara ett mått på hur möjlig sidan är att länka till. Det skulle kunna vara ett mått på hur värd sidan är de länkar den samlar ihop till under sin livstid. Men främst är nog linkability ett arbetssätt som gör att hela sajten hjälper en sida att förtjäna de länkar den kan komma att få, och hjälper den att verkligen kunna dra nytta av länkarna.

Jag har ofta, särskilt bland de mest länkbyggande, sökmotoroptimerande fått rykte om mig att vara emot länkar. Det är jag inte. Det händer ofta att jag, trots att jag ofta hävdar motsatsen, ser att folk refererar till att jag inte tycker att länkar är någonting värt. Det stämmer inte heller. Jag vet precis lika bra som alla andra som någonsin har funderat över Googles algoritmer, att länkar var grunden till Googles sätt att värdera om en sajt var värd att placera sig högt i sökresultaten. Det är fortfarande viktigt, men det var länge sedan man kunde travestera Gertrud Stein och säga att ”en länk är en länk är en länk”.

Så var det dock en gång i tiden, i det vi idag måste betrakta som Googles barndom. Idag är det inte bara så att vissa typer av länkar kan vara skadliga för en sajt och att länkar i stor och plötslig mängd kan sänka en sajt i sökresultaten. Det är dessutom så att länkar från vissa typer av webbplatser är värda mycket, mycket mindre än länkar från andra sajter. Och då talar jag inte om den gamla sanningen att relevanta länkar från en sida som handlar om samma ämne som sidan den länkar till är värda mer än länkar från en dålig och irrelevant länkkatalog eller hafsigt ihopslängd spamblogg. Jag talar om effekterna av Panda, Googles pågående uppdatering, som bland annat har fått den för många överraskande effekten att att länkar från sidor och sajter som inte själva placerar sig i sökresultaten verkar ha tappat enormt i värde jämfört med länkar från sidor och sajter som själva är auktoriteter inom det område de länkar till.

Det börjar inte med länkarna

Ett SEO-företag som börjar ett samarbete med att bygga länkar, är i mina ögon lika fel ute som en målare som byggare som bygger en ny fasad utanpå ett ruttet hus eller en tandläkare som bleker tänder som inte har någon emalj kvar. De definerar ofta 5-10 sökbegrepp som många söker efter inom det område som sajtägaren verkar inom. Sedan börjar man skicka länkar till de sidor som kan tänkas placera sig på de sökbegreppen. De allra flesta till sajtens förstasida och några till ett fåtal undersidor som innhåler tillräckligt med information för att kunna tänkas placera sig på just de eftersträvade sökbegreppen.

Jag stöter ofta på dessa sajter. Trots att de har funnits i några år är det bara ett fåtal sidor som tar emot någon söktrafik, och påfallande ofta är det på ett beklämmande litet urval av sökbegrepp.

Det måste börja med sajten

Vi måste komma ihåg att Google hela tiden strävar efter att placera den bästa sidan och den bästa sajten i topp i sina sökresultat. Det är deras mission, och det är därför de hela tiden skruvar på sina algoritmer. Alla större förändringar av Googles algoritmer har syftat till att få bort sajter som är rent skräp, är irrelevant, eller som har byggt upp en falsk auktoritet genom ett artificiellt länkarbete. Vi måste komma ihåg att Google gör otroligt mycket för att göra oss som söker så nöjda som möjligt med de sökresultat vi ser när vi söker efter ett ord eller en fras. Därför lönar det sig, i längden, väldigt dåligt, att lura Google.

Ibland skulle jag vilja gå så långt som att säga att en sajt som inte förtjänar några länkar heller inte förtjänar någon söktrafik. För vem vill länka till en dussinsajt eller rentav till en skitsajt som knappt fungerar, inte innehåller någon unik information, inte bjuder på någon kunskap och inte över huvud taget tillför någonting av värde på webben?

Därför måste ett långsiktigt SEO-arbete börja med att ta reda på, inte bara 5-10 sökbegrepp som kunden redan vet att den vill ha trafik på, utan man måste ringa in hela det sökområde som kunden kan tjäna på att synas på, och sedan arbeta med sajten så att den först och främst av egen kraft kan placera sig på de sökbegreppen. Sajten måste helt enkelt innehålla den information som besökarna eftersträvar! Först därefter kan länkar utifrån göra nytta.

Dessutom handlar det så gott som aldrig om bara 5-10 sökbegrepp. Jag har aldrig någonsin sett en sajt som inte skulle tjäna på att få betydligt fler sökträffar än så och jag har aldrig någonsin arbetat med en sajt som efter en tid får lejonparten av sin trafik från betydligt fler sökbegrepp, ofta åtskilliga tusen olika sökbegrepp i månaden. Cocktailguiden.com är, med sina 73 132 besök via 11 464 sökord, den senaste måndaden, fortfarande ett bra exempel på detta. De 10 sökfraser som var och en gav mest trafik till sajten, stod tillsammans bara för 27,31 % av trafiken. (Av konkurrensskäl har jag maskerat alla utom de mest uppenbara.)

Resten utgjordes av en stor mängd sökningar på förutsägbara sökbegrepp. Men bara 629 sökbegrepp gav mer än 10 besök till sajten. Bara 1 236 sökbegrepp gav fler än 5 besök… Så här ser det ut om vi gör en nedbrytning av trafiken.

• > 2000 besök: 4 sökbegrepp
• > 1000 besök: 11 sökbegrepp
• ≥ 500 besök: 18 sökbegrepp
• ≥ 400 besök: 22 sökbegrepp
• ≥ 300 besök: 29 sökbegrepp
• ≥ 200 besök: 47 sökbegrepp
• ≥ 100 besök: 94 sökbegrepp
• ≥ 50 besök: 178 sökbegrepp
• ≥ 25 besök: 322 sökbegrepp
• ≥ 10 besök: 629 sökbegrepp
• ≥ 5 besök: 1 236 sökbegrepp
• ≥ 4 besök: 1 519 sökbegrepp
• ≥ 3 besök: 2 024 sökbegrepp
• ≥ 2 besök: 3 242 sökbegrepp

Det betyder alltså att 8,222 besök till sajten gjordes med helt unika sökbegrepp! Det är nästan 72 % av söktrafiken! Och det med sökfraser som man aldrig i förväg skulle kunnat tänka ut, ens i sin vildaste fantasi. Bland dessa hittar vi sökningar som [alkoholfria drinkar fanta och drinkmix], [drink gurka fläderblom martini], [drink sambuca bacardi razz] (hemska tanke) och [god drink med äcklig rödvin]… ja ni fattar.

Detta är alls inte unikt för Cocktailguiden.com, det händer med alla sajter som arbetar seriöst med sitt innehåll och med sin onsite-optimering, men just Cocktailguiden.com utgör ett väldigt åskådligt exempel.

Vet ni hur många artificiella länkar Cocktailguiden.com har köpt genom åren? Noll! Vet ni hur länge sajten har legat etta på sökbegreppen drinkar och drinkrecept? Cirka 10 år eller så tror jag. Vet ni hur många inlänkar sajten har? Enligt Majestic SEO har den 2 459 637 inlänkar från 2 259 domäner. Två och en halv miljon inlänkar! Det är ganska många länkar det…

Så gott som alla sidor på sajten förtjänar sin egen söktrafik

Det borde vara fundamentalt för varje sajtägare och webbredaktör, och jag tycker att det är ett rent tjänstefel av en sökmotoroptimerare, att inte inse att så gott som alla sidor på en sajt förtjänar sin egen söktrafik. Det är en försvinnande liten del av sidorna som finns på en välgjord sajt som inte borde kunna få trafik på sina sökbegrepp. När jag tittar igenom de 13 322 sökfraser som har gett trafik till Nikke Index under den senaste månaden är det väldigt få som är rena överraskningar. Trots sajtens ålder, kan jag nästan alltid komma på vilken sida som har visats i sökresultaten, och vart besökarna har kommit.

Om vi ska åstadkomma det, måste vi vara väldigt tydliga både när vi bygger sidan och när vi bygger sajten i stort. Det var länge sedan en sida kunde synas bra utan att den fick stöd från resten av sajten. - Varje sida måste, med hjälp av teknik, sajtstruktur, text och interna länkar kommunicera för Google exakt vad det är den vill synas på i sökresultaten. När sidan är så tydligt som möjligt, och inte har någon intern konkurrens i form av sidor som vill synas på exakt samma sökfras, och när sajten i övrigt stödjer detta, först då har den linkability. Först då är den redo att ta emot länkar utifrån.

Länkbete – ett begrepp jag tycker allt sämre om

När de länkbyggande kollegerna någon gång pratar om bra innehåll på en sajt, så brukar de prata om länkbete. Det är ett begrepp som jag har kommit att tycka allt sämre om. Det betyder att man skapar innehåll som ska vara så uppseendeväckande att det gör det extra länkvärt. Titta en stund på sökresultatet för en sökning på ordet länkbete. Det handlar nästan genomgående om att lura till sig länkar, inte alls om att skapa ett innehåll som faktiskt är länkvärt av sig självt.

Om det nu är svårt för strumpbutiken, fönstertillverkaren, rörmokarn eller möbelhandlaren att få spontana länkar, hur lätt är det då för dem att hitta på någonting som är så länkvärt att det uppmärksammas av en stor del av webben? Skitsvårt och ofta rätt bajsnödigt skulle jag säga.

Länkbeten blir sällan särskilt relevanta. Länkarna kommer från märkliga ställen och landar ibland väldigt snett. Är länkbetet provokativt kommer man dessutom förr eller senare att ångra sig. Idag kommer det dessutom att synas väldigt väl i de sajtlänkar som Google visar när man söker på något av sajtens absoluta huvudord.

Naturliga länkar från nätverket är alltid de bästa

Men oftast är det ju mycket lättare än så. Jag vet ingen fysisk handlare som inte är med i någon handlarförening. Jag vet ingen företagare som inte ingår i någon sorts nätverk. Jag känner inte en enda psykolog, rörmokare, fotograf eller tandläkare som inte är med i någon sorts branschorganisation, eller för den delen som inte har nöjda kunder och/eller goda vänner. De kommer att länka om bara sajten är länkbar, har hög linkability. Bara de vet vad som förväntas. Bara någon frågar efter den där länken. Och det finns inget bättre än branschkollegor som länkar till varandra, eller lokala handlare på samma gata, i samma stadsdel eller som har någon annan naturlig anknytning till varandra. De får nämligen en naturlig relevans, och det finns idag, ingenting bättre än relevanta länkar.

Liknande

• 2012-01-20 -- Dubbla budskap från Google om annonserna
• 2011-11-25 -- I InternetWorld om Google-algoritmen
• 2011-10-11 -- Googles viktigaste uppdateringar genom tiderna
• 2009-12-14 -- Det handlar inte om att lura Google
• 2009-10-28 -- Dagens PS säljer länkar
• 2009-10-26 -- Svd.se och E24.se säljer inte längre länkar
• 2009-06-26 -- Canal Plus – välkomna till webben
• 2009-06-24 -- Henrik Rasmusson förstår inte webben
• 2008-11-07 -- Förkorta URLar på tre olika sätt
• 2008-03-03 -- Länkar… det är klart att det behövs länkar

Detta är långt ifrån någon ny verksamhet på Dagens PS. De har länge haft ett länkblock som har legat just intill Googles AdSense-block under artiklarna. Men det är ganska nytt att länkarna ligger ute i högermarginalen och finns med även på förstasidan av sajten.

Till skillnad från Arbetaren (som nu har ändrat sina länkar) och Svd.se/E24.se (som just har ändrat sina annonser de också) presenterar man inte detta block som annonser, utan som partners, vilket KO kan tänkas ha ett och annat att säga något om.

Länkköparna har troligen långa samarbetsavtal med Dagens PS som jag naturligtvis gärna skulle vilja se en kopia på om det gick och jag är lika intresserad av hur mycket Dataföreningen Kompetens, E Trade, Freedom Finance, Insplanet, PriceRunner och TravelPartner betalar för länkarna.

Uppdatering kl 23.57: Fick just en kommentar från Magnus på TravelPartner som berättar att länkarna i deras fall är ett initiativ från Dagens PS sida. Se Magnus kommentar nedan.

En god affär för länkköparna

Jag har sedan jag inledde den här serien förstås fått frågan om varför jag tar upp svenska mediers länksäljande. Gör jag det för att jag anser att de gör någonting oetiskt när de säljer Google-vänliga länkar? Eller handlar länkköparna månne oetiskt? Är jag bara ogin?

Nej det tycker jag inte. Jag tycker att länkköparna gör sitt jobb. De försöker skaffa sig länkar från trovärdiga sajter, för att på så sätt förbättra eller behålla sina placeringar hos Google. Jag tycker inte heller att det som säljarna gör är särskilt oetiskt. Däremot så tycker jag att det är en smula dumdristiskt av svenska medier att riskera sitt trovärdighetskapital i Google på det här sättet. Och jag tror att de säljer ut sitt goda rykte alldeles för billigt.

Anledningen till att jag har inlett och kommer att köra den här serien om svenska mediers som säljer länkar är att jag har sett så många småsajter som har råkat illa ut i Google, medan de stora drakarna verkar få bete sig hur de vill. Jag är i förlängningen ute efter en diskussion om handeln med sökplaceringar hos Google. Och om det bara är de små och snabba som ska drabbas av Googles vrede eller om sajter med mer ekonomiska muskler bakom sig kan drabbas av Googles länksanktioner när deras handel med länkar uppdagas.

Visst kan länksäljarna hävda att de har rätt att länka som de vill utan att Google ska blanda sig i det. Det har de, och Google har lika stor rätt att välja om de ska ranka ner sajter som bryter mot deras riktlinjer eller inte. Oavsett om de säljer eller köper länkar.

Nedan en skärmdump på den aktuella koden från Dagens PS.

Liknande

• 2009-10-26 -- Svd.se och E24.se säljer inte längre länkar
• 2011-10-24 -- Anna säljer länkar från politisktinkorrekt.info?
• 2009-10-24 -- Svenska tidningar som säljer länkar
• 2008-03-03 -- Länkar… det är klart att det behövs länkar
• 2008-02-19 -- Googles inställning till länkhandel är en möjlighet
• 2008-01-06 -- Köpa länkar känns så… 2007?
• 2012-01-11 -- Unni Drougge har rätt om SEO-branschen
• 2011-10-10 -- Linkability – Länkbarhet
• 2010-02-15 -- Länkbyte med Erik Svensson?
• 2009-06-26 -- Canal Plus – välkomna till webben
• 2009-06-24 -- Henrik Rasmusson förstår inte webben
• 2009-03-14 -- Medierna om sökfusk

Uppdatering onsdag 28 oktober 2009: Svd.se har nu märkt alla sina annonslänkar med rel=”nofollow” och jag kan för tillfället inte alls hitta det aktuella länkblocket på E24.se. Se även Johan Möllers kommentar nedan. Även Teresa Thustrup från E24 har kommenterat.

En bild från svd.se:

och här en från E24.se:

Det som ser ut som annonser till E-butik är i själva verket ingenting annat än köpta länkar som servas genom Webtraffic.se, men utan spårning av klick.

Här nedan ser man länkkoden för annonsen till E-butik respektive Semantix. E-butik har köpt direktlänkar medan Semantix spårar sina länkar via webtraffic.se. Det är också intressant att se att bilden faktiskt hostas hos Svd.se respektive E24.se så det kan inte direkt röra sig om någonting som respektive sajt inte är delaktiga i:

Jag har ingen aning om vad E-butik.se får betala för förstasideslänkar från både svd.se och e24.se, men om jag vore någon av dessa tidningar skulle jag inte sälja denna typ av förstasideslänkar för under en miljon om året. Det de riskerar är ju såväl trovärdigheten i Google som hos sina läsare.

När jag i lördags inledde den här serien så visade det sig snabbt att jag hade stuckit näsan i ett ovanligt rörigt getingbo. Det visade sig att jag klampade in i gamla uppgörelser från tiden innan Google över huvud taget brydde sig om länkförsäljning eller åtminstone långt innan de sa så offentligt i sina riktlinjer för webbansvariga åtminstone. Men det spelar egentligen ingen roll, för jag anser att det är ett stort SEO-misstag att inte ta hänsyn till dessa.

Liknande

• 2009-10-28 -- Dagens PS säljer länkar
• 2011-10-24 -- Anna säljer länkar från politisktinkorrekt.info?
• 2009-10-24 -- Svenska tidningar som säljer länkar
• 2008-03-03 -- Länkar… det är klart att det behövs länkar
• 2008-02-19 -- Googles inställning till länkhandel är en möjlighet
• 2008-01-06 -- Köpa länkar känns så… 2007?
• 2012-01-11 -- Unni Drougge har rätt om SEO-branschen
• 2011-10-10 -- Linkability – Länkbarhet
• 2010-04-25 -- SvD om Sverigedeomkraterna och sociala medier
• 2010-02-15 -- Länkbyte med Erik Svensson?
• 2009-07-13 -- Dan.se i SEO-battle med Svd.se
• 2009-06-26 -- Canal Plus – välkomna till webben

Canal Plus är inte ens bra på att visa sina egna teve-tablåer på webben.

Canal Plus må vara duktiga på att köpa sändningsrättigheter. Men när det kommer till Internet och särskilt webben så visar de en häpnadsväckande inkompetens.

Om någon har missat det så har Canal Plus stämt en stackars människa som från en chatt med ett 20-tal deltagare har länkat till två helt öppna webbsändningar. Samma sak sker så gott som varje vecka från mängder av forum, chattar och mikrobloggar. Det vill Canal Plus tydligen sätta stopp för.
Jag kan ha viss förståelse för att de vill ha betalt för de sändningar de visar över webben. Men vore det då inte enklare att skydda dessa rent tekniskt och helt enkelt kräva att alla som tittar har ett användarnamn och lösenord?

Simon Sundén har varit ambitiös i sommarvärmen och beställt hem den aktuella förundersökningen. Han sammanfattar den i bloggposten Canal Plus inkompetens bevisas i förundersökningsprotokollet. Läs den! Simon har även lovat att återkomma med en längre bloggpost där han publicerar publicerat hela förundersökningsmaterialet. Passa också på att Pusha den!

För mig är detta ingenting annat än ett yttrandefrihetsmål. Att skriva en text, att lägga en länk, att uttrycka en åsikt… det ska bara inte kunna vara åtalbart! Länkar är grunden för hela webben!

Om Canal Plus vill ha positiv uppmärksamhet på webben bör de tvärtom uppmuntra länkningar. I längden blir ju i alla fall ingen glad av kvaliteten i webbsändningarna. Men hos många kan de ge mersmak. En mersmak som kan resultera i att man blir betalande abonnent. Som läget är nu tror jag snarare att Canal Plus tappar abonnenter. Något annat är de bara inte värda.

Liknande

• 2009-06-24 -- Henrik Rasmusson förstår inte webben
• 2011-10-10 -- Linkability – Länkbarhet
• 2010-08-26 -- The Piratebay har stulit 382 biljoner dollar från skivbolagen!
• 2009-10-28 -- Dagens PS säljer länkar
• 2009-10-26 -- Svd.se och E24.se säljer inte längre länkar
• 2009-07-31 -- Yttrandefrihet och advokater
• 2009-07-28 -- Idel galenskaper
• 2009-07-15 -- På lunch med Jajja
• 2009-07-07 -- Istället för ACAP – tjäna pengar på gamla nyheter
• 2009-06-30 -- The Pirate Bay säljs för 60 miljoner SEK
• 2009-05-13 -- Har Kallocain 10 gånger högre skyddsvärde än Ritalin?
• 2009-02-08 -- Strömlöst hos The Pirate Bay

Den åtalade mannen har inte själv streamat materialet, för det har Canal Plus själva gjort. Den åtalade mannen har inte lagt ut något material för nedladdning. Det enda han har gjort är att markera en text, klicka på länkverktyget och sedan klistra in länken till en av Canal+ egna, vid tidpunkten, helt öppna strömmar.

Det finns de som idag kallar Henrik Rasmusson för idiot idag. Jag nöjer mig med att konstatera att Henrik Rasmusson inte verkar ha den blekaste aning om hur webben fungerar. Henrik Rasmusson är satt att leda 15 fildelningsjagande poliser. Bara det är skrämmande nog. Än mer skrämmande är att denna, av Beatrice Ask tillsatte specialåklagare, som en av sina första åtgärder väljer att åtala någon som har gjort det som alla vi som använder nätet gör varje dag.

Jag tycker att det är ett problem att regeringen tillsätter en jurist som helt tydligt är så inkompetent inom det område han ska verka inom. Det återspeglas på det departement och den minister som har tillsatt honom.

Svenska Dagbladet har frågat Henrik Rasmusson om hans syn på länkar på Internet:

Får man inte länka fritt på internet?

– Det som är avgörande är hur och var man länkar, och det beror på vad länken leder till. Om en länk leder direkt till en streamad sändning har du ju delat ut sändningen. Närmare upphovsrättsbrott än så kan man inte komma. Hans uppsåt har varit att dela med sig till allmänheten av det upphovsrättsskyddade materialet.

Att allmänheten i det här fallet bestod av ett 20-tal hockeyintresserade som satt och diskuterade matchen, det spelar ingen roll. Det är ingen annan än Canal+ som delade ut sändningen, vars uppsåt var att dela ut det material de själva hade ensamrätt till att sända. Det var den aktiva handlingen.

På sätt och vis finns det, som DI.se skriver, vissa paralleller med TPB-domen, där fildelare begår den aktiva handlingen att bränna av filmer och musik och dela ut dem till andra för nedladdning. Det TPB gjorde var att tillhandahålla en av webbens alla kataloger som visade var man kunde hämta materialet. Samma sak gör Google, både med sin sökmotor och med sin utmärkta videosajt YouTube… De består av idel länkar, det är vi andra som lägger upp det som de länkar till.

Länkar är webbens pulsåder. Utan länkar finns det ingen webb. Jag länkar i den här texten till så väl Svd som till IDG och DI och här nedan till ett antal bloggar som skrivit i ämnet. Det gör jag av idel kärlek. Jag länkar till sådant som jag tycker om, sådant som kan vara intressant för mina läsare. I en värld som styrs av Henrik Rasmusson, Beatrice Ask och Canal+ är webben länklös för där kan man i efterhand bli åtalad för att länka till öppet material.

Läs nu alla andra bloggares kloka tankar i ämnet:

• Simon: Åklagare Henrik Rasmusson = dagens länkhatare
• Opassande: Den svagaste länken i kedjan
• Henrik Rasmusson åtalar Internet
• Kjellberg: Akta! Du kan åtalas för en länk på din blogg
• Sugbloggen: Akta dig för att länka på nätet
• Disruptive: Canal Plus attackerar nätet
• Framtidstanken: Canal Plus attackerar Internet
• Maestro: Länka = Lagligt
• Åsiktskanonen: Länka för fan inte till fel sida
• Hell-man: Logiken, åklagaren! Logiken!!
• och ett gäng andra

Liknande

• 2009-06-26 -- Canal Plus – välkomna till webben
• 2011-10-10 -- Linkability – Länkbarhet
• 2009-10-28 -- Dagens PS säljer länkar
• 2009-10-26 -- Svd.se och E24.se säljer inte längre länkar
• 2009-07-31 -- Yttrandefrihet och advokater
• 2009-07-15 -- På lunch med Jajja
• 2009-07-07 -- Istället för ACAP – tjäna pengar på gamla nyheter
• 2009-05-13 -- Har Kallocain 10 gånger högre skyddsvärde än Ritalin?
• 2009-02-08 -- Strömlöst hos The Pirate Bay
• 2008-11-07 -- Förkorta URLar på tre olika sätt
• 2008-09-18 -- UPS kontaktar Dan via advokaten
• 2008-03-03 -- Länkar… det är klart att det behövs länkar

Ändå har jag just skapat inte mindre än tre nya tjänster för att korta ner långa URLar. 301.se, 302.se och 200.se är adresserna till dessa tre tjänster och tanken är att du kan använda dem på lite olika sätt. Den som är hemma på serversvarskoder förstår nog redan på namnen vari skillnaderna ligger. För alla andra följer här en relativt översiktlig beskrivning av hur olika dessa små URL-förkortare fungerar och samtidigt får du en beskrvivning av hur Google reagerar på olika svarskoder och URL redirects.

301.se – Snäll URL-förkortning som är sökmotorvänlig

301.se är en URL-förkortningstjänst som skapar URLar som följs på korrekt sätt av Google. Detta är URL-förkortaren du ska använda om du ska publicera länken någonstans och vill att Google och andra sökmotorer ska följa den och ge vidare länkkraft till svarssidan (i SEO-kretsar även kallad länkjuice eller länkkärlek). Att använda 301.se är i princip helt synonymt med att länka på riktigt. Den enda skillnaden är att du kan skapa en finare, kortare och i många fall mer sökmotorvänlig URL.

När en sökmotor eller annan besökare landar på sidan får de serversvarskoden 301, som betyder att sidan har flyttat för gott och att Google ska följa efter och förknippa länken med den slutgiltiga sidan istället.

Här är ett exempel på hur det kan se ut: http://301.se/oetisk-seo

Andra liknande tjänster, som skapar korta URLar på samma sätt som 301.se är t.ex. Mini.nu, Ping.fm, Bit.ly och TinyURL.com.

302.se – URL-förkortning som följs av Google men inte ger länkkraft

302.se förkortar är i princip samma tjänst som 301.se – du kan göra egna, kortare URLar som innehåller dina egna nyckelord. Skillnaden är att dessa länkar inte följs på samma sätt av Google och andra sökmotorer. Spindlarna följer fortfarande URLar som du skapar med 302.se, men länken för inte vidare någon länkkraft till svarssidan. Länkkraften fastnar istället på den förkortade URLen du skapar.

Den tillfälliga sidan till din egen 302-url ger serversvarskoden 302, som av Google tolkas som att sidan har flyttats, men kan komma tillbaka så småningom. Google hämtar och indexerar den slutgiltiga svarssidan, men förknippar denna information med URLen till den förkortade URLen istället.

www.x.se är ett exempel på en URL-förkortningstjänst som fungerar på samma sätt.

200.se – URL-förkortning med URLar som inte alls följs av Google

Ibland vill man kunna länka till sidor som man inte alls vill förknippa sin sajt med. Då kan URL-förkortning eller URL-redirect via 200.se vara en lösning. De urlar du skapar via 200.se följs inte över huvud taget av Google eller andra sökmotorer. Det går till så att en tillfällig sida skapas, som ger serversvarskoden 200 (OK) och sedan vidarebefordrar besökare via en http refresh. Google och andra spindlar nöjer sig med det faktum att sidan har svarat, och följer inte efter refresh-uppdateringen som leder fram till svarssidan.

Shorl är ett exempel på ett URL-förkortningsvektyg som använder samma teknik för att vidarebefordra trafiken till den slutgiltiga sidan.

URL redirect

Alla tre tjänsterna kan även användas som URL-redirectors. Du kan alltså även länka till andra sidor genom att bara lägga till adressen till 301.se, 302.se eller 200.se först i adressen på följande sätt:

• http://301.se/http://mini.nu
• http://302.se/http://www.x.se
• http://200.se/http://shorl.com

Vill du ha såväl livrem som hängslen när du länkar kan du naturligtvis även nästla urlarna lite som du vill. Ett extremt sätt skulle kunna att vara så här: http://302.se/http://301.se/http://200.se/marcus-svensson

URLen ovan är alltså först skapad via 200.se och leder egentligen vidare till Marcus Svenssons blogg på Smålandsposten. Den går först till 302.se som talar om för Google att sidan tillfälligt har flyttat. Nästa sida är permanent flyttad till den slutgiltiga adressen 200.se/marcus-svensson. Onödigt, javisst. Vill man länka utan att sprida någon som helst länkkraft så räcker det gott med att länka via http://200.se, men det är rätt kul.

Dagens bild har flyttat

Mitt porträttprojekt (Daily Photo) har i samband med att jag lanserar den ondsinta URLförkortningstjänsten på 200.se bytt adress, och återfinns numera här under Lindqvist.com på URLen http://www.lindqvist.com/daily-photo/. Naturligtvis har jag flyttat alla sidor så att de gamla urlarna fortfarande fungerar, men styr om via 301 till rätt sida på den nya adressen.

Liknande

• 2009-12-15 -- Goo.gl – Googles nya URL-förkortare
• 2011-10-10 -- Linkability – Länkbarhet
• 2011-05-31 -- ÅÄÖ-domäner och sökmotoroptimering
• 2010-01-21 -- Läsliga URLar inget självändamål
• 2009-10-28 -- Dagens PS säljer länkar
• 2009-10-26 -- Svd.se och E24.se säljer inte längre länkar
• 2009-06-26 -- Canal Plus – välkomna till webben
• 2009-06-24 -- Henrik Rasmusson förstår inte webben
• 2008-03-31 -- Undersökningar via Google Docs
• 2008-03-03 -- Länkar… det är klart att det behövs länkar

Kommentarerna kommer nästan uteslutande från de delar av branschen som känner sig hotade av att sökmotorerna inte accepterar att det byggs upp en hel bransch vars enda syfte är att se till att utnyttja de svagheter som fortfarande finns i hur sökmotorer rankar webbplatser. Just nu fasar branschen inför det faktum att det har blivit uppenbart för alla att länkhandeln inte fungerar längre. Störst är fasan hos företag som har byggt upp hela sin affärsmodell kring detta.

Att arbeta för att få inkommande länkar har alltid varit en del av webbbranschen. Men där det förut var en liten del har det vuxit till att bli det enda som en stor del av SEO-branschen har ägnat sig åt på senare tid. Och därmed har just dessa företag tagit de första spadtagen på en stor djup grop som mycket väl kan utveckla sig till ett svart hål för hela branschen.

Länkar är och har alltid varit en nödvändig del av en sajts marknadsföring. Från början främst med tanke på besökare. En länk från rätt sajt, med rätt besökare och i rätt kontext var och är guld för trafiken. Är det fortfarande förresten, men när Google dök upp blev länkarna så småningom hårdvaluta på ett helt annat sätt. Jag tycker fortfarande att länkar som finns på plats utan tanke på sökmotorerna utan främst finns på plats i syfte att faktiskt locka in besökare till sajten utan omvägen via Google är de bästa.

Länkar har inte alltid haft den positiva klang som de har idag. Storögt såg jag på medan sajter som inte hade förstått hur webben fungerade aktivt motarbetade andra sajter som länkade till dem och hade länkpolicies som stadgade att man inte fick länka till dem. Det gick till och med så långt som till stämningar och domstol. Vi som förstod bättre gjorde tvärt om. Alla sajter jag arbetade med försökte publicera material som andra sajtägare mer än gärna fick lägga in på sina egna sajter mot ett omnämnande och en länk. Det fungerade bra då, och det fungerar bra nu.

Lustigt nog får jag ibland höra och läsa att jag skulle vara någon sorts motståndare till att arbeta med externa länkar. Det är naturligtvis inte sant. Jag har aldrig varit motståndare till väl placerade länkar. Jag är inte ens motståndare till att företag har som affärsmodell att förmedla länkar. Skulle till och med kunna tänka mig att arbeta med det själv.

Det jag är emot är att sälja länkpaket och kalla det för sökmotoroptimering. Liksom jag tycker det är fel att sälja lådbilar och kalla dem för sportbilar, eller att packa om gammal köttfärs och sälja den som nu. Det var just sådan felpaketering som fick mig att börja skriva om sökmotoroptimering till att börja med, och det är det som gör att jag fortsätter. För några år sedan så skrev jag mycket om metoder som doorway-sajter och javascript som visade upp ett innehåll för sökmotorerna och ett annat för besökarna. Jag skrev om det för att det såldes som sökmotoroptimering och lovade positioner på framför allt Google som redan då var aktivt emot den sortens åtgärder. Positioner som rök all världens väg när Google ändrade sina algoritmer.

Idag skriver jag bland annat om hur fel det är att sälja länkpaket och kalla det för sökmotoroptimering. Det är inte sökmotoroptimering att sälja länkpaket med 10, 20, 40 150 eller tusentals inlänkar (cachad länk eftersom SEO-bloggen har varit nere ett tag). Det är länkhandel som i slutänden kan visa sig vara en fara för en sajts sökmotornärvaro så länge som de stora sökmotorerna aktivt motarbetar denna typ av metoder. Den kan kombineras med sökmotoroptimering, men den borde säljas som en fristående produkt med vidhängande varning för riskerna.

Härom dagen fick jag den här aktersparken i en kommentar på en bloggen Nakna Sanningen:

Vad gäller Nikke så är denne en utmärkt agitator och debattör i SEO-branschen, men vad gäller så kallad ”etisk SEO” så är han alls ingen förebild. Han gillar att hålla låda och det uppskattar jag, men samtidigt är det tråkigt att bli indragen i en branschdiskussion som mer och mer börjar likna en såpopera.

Tänka sig! Jag har skaffat länkar till min egen sajt om bolån. Usch så oetiskt! Jag förstår ingenting alls. Jag har inte köpt en enda av de där länkarna. Jag har bytt länkar med andra relevanta sajter, men då gjort det rakt av utan några luriga omvägar. Jag har inte utsatt någon kund för några risker och jag har inte påstått att jag inte vill ha några inlänkar till min sajt. Men bara det faktum att även min onsite-relaterade syn på SEO kan innefatta inkommande länkar tycks räcka för att väcka vrede, om än från ett något oväntat håll.

Idag var det dags igen. Jag sägs hålla på och ”keywordstuffar olika böjningar av “sökmotoroptimering” på sin blogg och länkar dem mot agentinteractive.se”. För det första gör jag inte det. Jag har länkat frasen resultatbaserad sökmotoroptimering mot Agent Interactive, därför att det är vad vi erbjuder. Men den centrala frasen sökmotoroptimering vill jag helst behålla själv tack.

Länkpaket behöver inte alltid vara fel

Det finns faktiskt till och med tillfällen då det har hänt att jag har förespråkat att man köper länkpaket. Jag skulle aldrig försöka få upp en pokersajt i sökmotorerna utan att blanda in ett stort antal externa länkar. Betydligt fler än vad jag kan skaffa fram från mitt eget nätverk av sajter. Men så arbetar jag heller inte med SEO för några pokersajter. Däremot har jag, så sent som i veckan, föreslagit ett stort länkpaket från ett konkurrerande SEO-företag för en pokersajt som inte kunde ägna sig åt någon som helst on-site-optimering. Viktigt är bara att den som köper denna typ av tjänst vet vad de köper, och även vad det är de riskerar när de köper länkpaketet. Å andra sidan syntes inte den sajten i sökmotorerna idag heller, och har ingen som helst möjlighet att påverka sin sajt. De kan alltså riskera att få upp sin sökmotornärvaro via ett länkpaket.

…men oftast är länkpaketen helt onödiga

Men för de allra flesta svenska sajter är stora länkpaket helt onödiga. Det de behöver är att göra bättre sajter helt enkelt. Att bjuda på någonting som användarna vill ha och sökmotorerna är ute efter. Fredrik Vackå har på sistone skrivit mycket om svenska myndighetswebbar som hjälper sina besökare lösa uppgiften istället för att bara informera dem. Det är rätt väg att gå. Och om fler svenska företag börjar gå samma väg, och börjar bjuda på lite mer av sin information, istället för att bara samla leads från sina webbplatser, så ska ni se att besökarna, länkarna och sökmotorplaceringarna kommer på köpet. Knepet är bara att införa dessa nya funktioner så att sökmotorerna gillar dem, och till det kan det behövas en en expert på sökmotoroptimering som håller ett vakande öga över processen.

Liknande

• 2011-10-24 -- Anna säljer länkar från politisktinkorrekt.info?
• 2009-10-28 -- Dagens PS säljer länkar
• 2009-10-26 -- Svd.se och E24.se säljer inte längre länkar
• 2008-02-19 -- Googles inställning till länkhandel är en möjlighet
• 2008-01-06 -- Köpa länkar känns så… 2007?
• 2012-01-11 -- Unni Drougge har rätt om SEO-branschen
• 2011-10-10 -- Linkability – Länkbarhet
• 2010-02-15 -- Länkbyte med Erik Svensson?
• 2009-10-24 -- Svenska tidningar som säljer länkar
• 2009-06-26 -- Canal Plus – välkomna till webben
• 2009-06-24 -- Henrik Rasmusson förstår inte webben
• 2009-05-26 -- Hundra ansikten på Piratpartister.se