Ticnet har sedan några år i stort sett monopol på onlineförsäljning av svenska evenemangsbiljetter i Sverige. Det är synd. För monopolsituationer driver inte bara upp priserna, det gör även att man utan eftertanke kan börja behandla sina kunder som skit. Det finns ju ingen konkurrent att vända sig till för den missnödja kunden. Och jag är just nu otroligt missnöjd med Ticnet.
Först en fråga:
Har någon någonsin fått ett annat besked än att det är 36 minuters väntetid när man ringer till Ticnet?
Jag har haft anledning att ringa dem några gånger den senaste månaden, och varje gång fått samma besked.
Nåväl. Till saken. Det är möjligt att du har flera olika konton hos Ticnet – men kopplade till samma e-postadress. De beställningar och betalningar du gör i ett konto är inte synliga i de andra. Här är mitt bevis för detta:
Jag misstänker dessutom att anledningen till att Ticnet använder sig av en pinkod för att man ska få ut biljetterna är att biljettbeställningsnumren är linjära. Men det krävs så mycket adrenalin för att få ut en saknad pinkod att det faktiskt ändå är ett tillräckligt säkert system.
Jag köpte för fem dagar sedan biljetter till Hammarby-AIK. Jag och sönerna vill gärna se vad som kan bli det sista stockholmsderbyt på länge*. Till min förvåning fick jag inte biljetterna på TicketFast, så att de var utskriftsbara, utan jag fick som enda alternativ till min beställning välja om jag skulle hämta ut biljetterna hos ett Ticnet-ombud (något jag sedan länge har lärt mig att undvika eftersom det knappast finns några) eller hos ett ATG-ombud. Jag valde ATG-omubud och band en tråd om fingret för att komma ihåg att hämta dem.
Jag stod där i tobaksaffären och letade reda på mailet med mitt bokningsnummer från Ticnet då jag såg det där idiotiska om att jag dessutom måste ha en pinkod för att kunna hämta ut mina biljetter.
OK. Jag följer länken. Kommer in på ticnet.se och inser att jag inte har den blekaste aning om vad jag kan ha för lösenord hos dem. Testar med några av de vanliga men inget funkar. Kollar i min gmail och ser att jag faktiskt har återställt lösenordet vid ett tidigare tillfälle, men inte heller det lösenordet fungerar. Därför gör jag ytterligare en lösenordsåterställning. Allt det här tar dryga 10 minuter. När jag så loggar in på Ticnet så kan jag inte hitta min beställning där över huvud taget! Ändå har jag mailet. Konstigt. Det finns heller inga spår av någon pinkod någon annanstans under ”Mitt konto”.
Tobaks/spelbutiksinnehavaraen börjar nu tycka synd om mig och erbjuder sig att ringa deras eget supportnummer (där väntetiden faktiskt är kortare än 36 minuter). Han räcker över telefonen till mig och jag får prata med en dam som säger att javisst behöver man en pinkod för att hämta ut de biljetter man har betalt. Jag berättar att jag är inloggad men inte ens kan se att jag har köpt biljetterna. Det tycker hon förstås låter konstigt och ber mig om mitt lösenord till mitt konto. (Bara det rätt märkligt. Tänk om jag faktiskt hade haft något av mina master-lösenord till kontot.) Jag börjar ge henne den kombination jag just hade fått i mitt återställningsmail, men hon avbryter mig och säger att det är ett lösenord som enbart består av siffror.
Det är riktigt märkligt, eftersom jag aldrig har använt ett helt numeriskt lösenord.
Jag berättar att jag just har använt deras lösenordsåterställningsfunktion och loggat in med ett färskt lösenord som de har skickat till mig. Men det hjälper inte stort. Damen i luren säger åt mig att jag måste logga in med samma lösenord som jag använde när jag köpte biljetterna.
Bakom mig i tobaksaffären har vid det här laget en liten kö bildats. Detta eftersom telefonen och kortläsaren går på samma telefonlina. Tobaksaffärsinnehavaren börjar titta rätt surt på mig och det syns att han ångrar att han tjänstvilligt hjälpte mig att ringa deras specialnummer…
Men damen i kundtjänst är envis. Dessutom börjar hon låta anklagande och frågar hur det kan komma sig att jag som heter Nikke Lindqvist har biljetter som är beställda i namnet Love Lindqvist. Ungefär här börjar jag känna att jag håller på att förvandlas till En Besvärlig Kund.
En av kunderna i butiken trycker nu in sitt kontokort i kortläsaren och det börjar pipa i örat.
Som Besvärlig Kund börjar jag ställa krav på att antingen få tillbaka mina pengar eller omedelbart få min pinkod så att jag kan hämta ut mina biljetter. Hela tiden med pipanden i örat. Till slut meddelar damen i telefonen att jag (trots att det med all önskvärd tydlighet framgår att jag som inte ens kan hålla reda på mina lösenord inte borde få gå på fotboll) ska få min pinkod. Hon ber mig vänta och jag får lyssna på pipanden och pausmusik, antagligen medan hon vrålar ut sin frustration över mig för sina kollegor. Och på sätt och vis förstår jag henne. Efter några minuter återkommer hon, meddelar pinkoden och slänger på luren i örat på mig.
Vid det här laget är jag rätt upprörd och slänger, på hemvägen, ur mig följande tweet från min iPhone:
46 minuter senare (varav 36 minuter i telefonkö) så inser jag att det kanske inte är ett säkerhetshål som Ticnet har, men ett hål lik förbannat. Ett hål där mina biljettpengar skulle försvinna om jag inte var en ilsken och påstridig typ som verkligen vill gå på fotboll imorgon.
Nu är jag en smula lugnare, och det kan Ticnet tacka sin medarbetare Jossan för. Hon har dessutom lovat att reda ut mitt dubbla konto på måndag och ringa mig. Heja! Det är så kundtjänstupplevelser ska vara. Jossan bör få löneförhöjning. Utan henne skulle den här texten ha varit betydligt argare.
Nåväl. All well that ends well. Biljetterna har jag i handen och på måndag hoppas jag får mitt konto ordentligt utrett.
* Ja jag vet att Råsunda ligger i Solna och nej jag räknar inte riktigt Grimsta-derbyn som riktiga stockholmsderbyn ännu.
