Hewlett Packard har i några veckor kört en stor utomhuskampanj över hela Stockholm på temat ”Plåta det du gillar. Skriv ut dem du älskar.” HP marknadsför alla de produkter som de har för vårt digitala bildliv. Frågan är bara vad det egentligen är marknadsavdelningen på Hewlett Packard tror att vi egentligen tar för bilder.
På busshållplatser, stortavlor och SL-bussar ser man en brudklädd, mycket elegant, klassiskt vacker kvinna med ansiktet fullt av… Ja, av vadå? Jag vet inte om jag är skadad, jag tror faktiskt inte det, men jag kan inte skaka av mig känslan av att reklambyrån som har gjort kampanjen har sett på alldeles för mycket cum-shot-porr. Och de är inte tillräckligt mycket av modern reklambyrå för att använda det i kampanjen heller.
Eller också kan det ju vara så att de aldrig någonsin har sett någon av de porrbilder jag genast associerar till
Visst. Tittar man noga efter så ser man ju att småbilderna ute till vänster på bussens baksida innehåller bilder från ett bröllop och efterföljande fest. Den sista bilden innan den stora detaljen (som alltså ska skrivas ut) visar hur bröllopstårtan skärs upp, och hejsan så har bruden plötsligt, av någon fullkomligt obegriplig anledning, blivit tårtad. Tror jag. Kanske. Eller är det så att den stora bilden är tagen senare, när gästerna har gått hem?
Inte vet jag. Men jag har verkligen funderat på det.
Det är ju lite känsligt att ta upp. Inte något man gör med vem som helst precis. Man frågar inte gärna tanten bredvid en i busskön om inte hon får samma associationer. Ämnet går inte ens att ta upp med alla kompisar. Men jag har, efter nästintill överdriven försiktighet, lyckats få åtskilliga bekanta att hålla med mig. Och en hel del med kommentaren ”och jag som bara trodde att det var jag som var miljöskadad”.
Men varför har HP gjort så här? Varför sätter man upp bilder i jätteformat som en ganska stor del av befolkningen associerar med en ganska snaskig form av porr över hela stan?
Är det för att man har insett att en stor del av kundkretsen är hemmapraktiserande porrfotografer? Tror man att porrsurfarna saknar sina kladdiga porrtidningar och vill ge dem chansen att skapa sina egne? Eller vill man, genom att locka folk som jag ska skriva krönikor som denna skapa den typ av eftertraktade metakampanj som bara några få reklamkampanjer varje år lyckas uppnå?