Censur eller total öppenhet?

Jag är ingen censurivrare. Det borde ha framgått för alla som har följt min blogg. Tvärtom är jag en idog förespråkare för yttrandefriheten och tycker faktiskt att alla samhällets grupper ska ha rätt att framföra sin åsikt.

Det är inte en särskilt bekväm åsikt i sig. Särskilt som jag vid varje tillfälle då censurropen har höjts under de senaste åren har haft en åsikt som står diametralt i motsats mot de grupper som folkhopen vill censurera. I somras gällde det en pedifilsajt, nu gäller det SEA:s affischkampanj mot könsneutrala äktenskap.

Jag tycker inte om kampanjens budskap, och min avoghet sprider sig till en avoghet mot SL som tillåter den. Jag tycker att samfunden och församlingarna i SEA verkar vara en hoper hycklande galningar och att kampanjsajten www.bevaraaktenskapet.nu är en kladdig röra av falsk insmickrande småstadsgegga. Men jag tycker att det är principiellt viktigt att även denna typ av kampanjer får föras. Se bara hur mycket gott som som har kommit av diskussionen kring kampanjen. Facebook-uppropet har nu samlat 5167 medlemmar på bara ett par dagar, och många har diskuterat könsneutrala äktenskap och homoadoption runt fikaborden idag.

Jag kan inte förstå att ensamstående kvinnor tillåts adoptera, men inte gifta kvinnor, eller två gifta män som är gifta med varandra. Inte ens om den ena parten redan är en ensamstående förälder innan. Det är mig faktiskt obegripligt.

På Facebook uppmanas man skriva till SL:s ordförande Christer Wennerholm. Så här skrev jag:

Hej!

Jag antar att du som ordförande för SL har fått ett och annat mail

angående Mamma Pappa Barn-kampanjen riktad mot den moderata

riksstämman. Här kommer ett till.

Jag tillhör dem som i princip tycker att även homofoba grupper har

rätt att annonsera, även om jag inte gillar deras budskap, utan tycker

tvärt om. I yttrandefrihetsfrågor är jag fullkomligt liberal. Rent

mänskligt kan jag däremot rent handgripligen kunna tänkas ingripa mot

just Mamma+Pappa+Barn-affischerna.

De beryktade sexklubbsbilarna, som har varit så svåra att lagstifta

bort från gatubilden är en parallell. Jag tycker inte om dem heller.

När de åker förbi brukar jag göra mitt bästa för att uttrycka mitt

missnöje. Någon gång har en snöboll singlat iväg åt deras håll till.

Det är min privata hållning. Ändå tycker jag inte att man ska skärpa

lagen och lagstifta mot dem?

Samma grupper som nu har tillåtits annonsera kommer kanske nästa år

med ett affischbudskap mot all religionsundervisning som inte omfattar

kristendomen. Kanske i form av bilder på arga fundamentalistiska

muslimer och med undertexten Fadern + Sonen + Den Helige Ande

Rent principiellt skulle en sådan annons inte vara olaglig den heller.

Inte skulle väl SL kunna beskyllas för att ha släppt fram hatbudskap?

Att kampanjen följs upp med broschyrer och webbplatser är ju inte ert

ansvar?

Som jag ser det måste ni tänka större och våga agera såväl proaktivt

som defensivt mot åsiktsannonsering. Om inte skulle man kunna tänka

sig att ni skulle kunna utöka er annonspolicy en smula.

Ska nynazistiska grupper få affischera mot invandring och integration

av invandrare? Diskret annonsering för sexklubbar? Röda

sammetsaffischer med ett telefonnummer som går till ett call-center

för erotisk massage?

Mamma+pappa+barn-kampanjen måste hanteras på något sätt. Om man inte

gör det kan den mycket väl ha öppnat dörrarna för en flodvåg av

hatbudskap och reklambudskap av väldigt tveksam karaktär. SL har ett

ansvar mot alla sina resenärer. Antingen får ni hantera det genom att

öppna upp för alla typer av budskap, eller också är det dags att här

och nu dra gränsen för åsiktsreklam i det offentliga rum som ni styr

över.

Vänliga hälsningar,

Nikke Lindqvist

Jag inser nu, när jag läser igenom mitt mail, att jag framstår som en libertariansk frihetsanarkist. Men jag sa ju att det är en svår hållning att vara för yttrandefrihet… Lagen räcker inte alltid till som måttstock, det måste till ett moraliskt ansvar också. De enda som försvarar yttrandefriheten lika ihärdigt är liberaler som t.ex. Mikael Ståldal. Det behövs mer yttrandefrihet. Inte mer censur.

Henrik Schröder hade förresten tips om tänkbara förbättringar av SEAs affischer. Jag har gjort ett försök här:

Tillägg 31 oktober: Jag fick just ett otroligt bra svar från trafiklandstingsrådet Christer Wennerholm. Det hjälper att skriva, särskilt till politiker. De har mer perspektiv:

from Christer Wennerholm

to Nikke Lindqvis

date Oct 31, 2007 1:25 PM

subject Ang. Mamma Pappa Barn?

Hej Nikke, tack för ditt brev angående reklamen i tunnelbanan.

Du har många kloka synpunkter i ditt e-brev. Visst är det så att vi kommer att få hantera liknande frågor framöver.

För egen del så delar jag inte de åsikter som organisationen ”Bevara äktenskapet” ger uttryck för på sina affischer i tunnelbanan. Jag tror personligen att det är ett förlegat sätt att tänka i ett modernt samhälle. Jag har exempelvis själv, vid många tillfällen, bildat opinion för en gemensam äktenskapslagstiftning, lika för alla. Vid sidan om att vara trafiklandstingsråd är jag även ordförande för moderaternas HBT-nätverk. Jag tror dock inte säker på att ett förbud mot att uttrycka motsatta åsikter är bästa vägen att hantera denna debatt.

HomO kommer nu att pröva frågan vilket jag tycker är utmärkt. Det är självfallet bäst med tydliga regler så att vi som är politiker inte blir den instans som bedömer reklamens innehåll.

Ett stort tack för ditt engagemang i denna fråga.

Bästa hälsningar,

Christer G Wennerholm

Trafiklandstingsråd