Det finns gott om exempel på hur bloggvärlden har slutit upp bakom sina egna när det blåser. Jag har själv varit med om det när jag har hamnat i blåsväder på grund av min frispråkighet och tacksamt tagit emot stöd i form av omnämnanden och länkar från andra bloggare (såväl sådana som jag känner som folk jag aldrig någonsin tidigare hört talas om). Därför ligger det mig varmt om hjärtat att ta upp det senaste exemplet där bloggaren Rosa som har blivit uppsagd av sin arbetsgivare Compro Media eftersom hon tidvis har bloggat en liten stund under de där heliga timmarna mellan 8 och 17.
Rosa har bloggat helt anonymt och fram till uppsägningen har det inte för en utomstående gått att göra någon koppling mellan henne, hennes blogg och hennes arbetsplats. Som hos många bloggare har skrivandet drivits av känslor, och när hon har haft det svårt på jobbet så har det återspeglats i bloggen. Ändå har hon aldrig använt några namn i bloggen. Chefen har fått bloggnamnet Knaschefen, men det måste ha krävts verklig insiderinformation för att kunna göra kopplingar mellan de omnämnanden av honom som återfinns i bloggen och honom eller hans olika företag.
Händelsen har gett många svallvågor i bloggvärlden. Reaktionerna komer från medkännande bloggare varav de flesta troligen aldrig har läst bloggen Rosa tankar, men som reagerar med ryggmärgen.
Det kommer troligen som en genuin chock för Rosas arbetsgivare på Compro Media att kända som okända bloggare som till exempel Aktieskolan, Opassande, Claes Crantz, Trebarnsmamman, Crazy in Love, Kim Müller, Mary X Jensen, Oväsentligheter, LoveOrHate, I Cattas lilla värld, Kulturbloggen, Madonnan, Trollpackan, G-E Online och Dagens Skola nu skriver om Rosa och hennes blogg. Det kommer säkerligen som en ännu större chock för dem att tidingar som Aftonbladet och Dagens PS har skrivit om denna händelse. Alla är inte snälla – så är det förstås i blogvärlden där alla åsikter kommer fram och det sällan hymlas inte med dem. Majoren, Gunilla, Johan, Babbel från Tomas och Jinge tillhör de elaka idag.
Företeelsen att blogga på arbetstid är intressant att ta upp. Liksom frågan om att se facket som en tillgång först när man sitter ordentligt i skiten liksom varför man bloggar anonymt om de närmast sörjande ändå känner till bloggen. Dessa diskussioner klarar bloggvärlden raskt av från sina olika utgångspunkter.
Min utgångspunkt är faktiskt en annan. Jag tycker att företag ska ta vara på sina bloggare. Jag brukar fråga företag om de har en aning om hur många anställda som bloggar eller är flitiga forumbesökare. Det vet man sällan och det är synd. Bloggande anställda är en fantastisk resurs! De kan ofta beskriva företagets tjänster eller produkter på ett personligt sätt och med en helt annan målgrupp än vad den sanktionerade företagskommunikationen har. Ur länksynpunkt är det förstås utmärkt, liksom för informationsspridande. Men det kan också vara ett utmärkt sätt för företaget att hålla koll på stämningarna bland sina anställda. Trivs de anställda på jobbet så märks det i deras bloggar!
Att sparka den som helt anonymiserat kritiserar ledningen – om än i ett högst publikt forum som Aftonbladets bloggportal – kan vara något som fäster på varumärket. Nu går vi visserligen in i en tid då det kommer finnas färre lediga tjänster än vad det finns sökande igen, men jag tillhör definitivt en kategori av människor som skulle tänka mig för både en och två gånger innan jag valde att ta uppdrag från Compro Media. Frågan är om inte händelsen dessutom skulle kunna påverka beslutet att anlita dem också.
Jag har aldrig varit anonym på webben och har ofta förundrats över att så många väljer att vara det. Jag står för det jag skriver och vill någon kritisera mig för det är mitt kommentarsfält öppet för återkoppling. Så har det varit länge och kommer så att förbli. Sedan är det upp till mig att välja vad det är jag skriver om. Fall som detta ger mig en liten förståelse för varför man väljer anonymiteten i bloggandet men jag kan inte låta bli att fråga mig om det hade slutat annorlunda om Rosa hade skrivit under eget namn redan från början.
Hur som helst är Compros VD en stridbar person. Han ger sig inte i första taget. Det ska bli spännande att följa det här fallet. Ska man få blogga på fikarasten? Får man använda företagets datorer till detta? Fanns det några interna regler på företaget om hur datorerna fick användas och som Rosa bröt mot när hon bloggade på fikarasterna?
Nu är lunchen slut – åter till arbetet!
[Tillägg efter kl 17] Jag gjorde just en Google-sökning på [Compro Media]. Resultatet är rätt intressant. Det såg helt annorlunda ut i förmiddags. Tänk vad svårt det blir att vända den här PR-trenden.
