Googles sitelinks (eller webbplatslänkar som de har kommit att kallas på svenska) spelar ofta spratt med oss som sajtägare, och kan ibland vara en källa till förundran. Rätt utnyttjade kan sitelinks vara en viktig mix i din sökmotoroptimering, men det är en delikat dans med Google att stajla dessa små partier i sökresultatet.
Om man idag söker efter LinkedIn på Google.se, utan att vara inloggad i Google, så ser sökresultatet ut så här:
Förutom huvudsidan så visas alltså tre viktiga, och av LinkedIn själva, framhävda sidor, Jocke Jardenbergs LinkedIn-profil, min egen LinkedIn-profil och så en katalogsida som närmast verkar ha hamnat där av en ren slump.
För att förstå hur Jocke och jag har fått de här framträdande positionerna i sökresultatet för LinkedIn måste man förstå hur Google värderar vilka sidor som ska bli sitelinks. Det är också viktigt att minnas att en sajt kan ha olika uppsättningar sitelinks på olika sökningar. Det är faktiskt inte bara huvudordet som visar sitelinks, även varianter, och ibland kan helt olika sökfraser visa sitelinks för en sajt.
Som jag förstår det, byggs sitelinks upp på två olika sätt. Dels utifrån en sajts interna länkstruktur, där sajtens interna länkar, ju naturligt pekar ut de sidor som är de viktigaste på sajten. Där är länkarna från sajtens förstasida naturligtvis viktiga, men även länkar från den primära navigationsmenyn och interna länkar som ofta används i text på sajten. Alla länkar som visas sitewide på sajten kan därför komma att framhävas av Google som sitelinks.
Den andra viktiga faktorn som bestämmer vilka sidor som ska visas som sitelinks är de inkommande länkarna från andra sajter. Bland mina egna sitelinks kan jag tydligt se en skillnad i vilka sitelinks som visas beroende på om inlänkande bloggar har länkat med ankartexten (den länkade texten) Nikke respektive Nikke Lindqvist eller Nikke Index.
Såväl Jocke Jardenberg som jag länkar här och var till våra respektive LinkedIn-profiler med ankartexten LinkedIn eller åtminstone med ordet LinkedIn som ett av de länkade orden. Vi har alltså själva, från våra sajter, som ofta har ganska bra kraft i länkarna, visat för Google att vi tycker att våra specifika sidor är lämpliga som sökresultat för det länkade ordet. Det ger dem naturligvis inte tillräcklig kraft för att de ska ta över i sökresultatet, men det sänder en tillräckligt stark signal för att Google ska tycka att de är lämpliga kandidater för att visas som sitelinks.
De sidor som framhävs på detta sätt lever ett betydligt kortare liv i sökresultatet och byts ut betydligt snabbare. Jocke och även Niclas Strandh (@deeped), har tidigare framhävts vid sökningar efter Twitter. Men idag är det helt andra konton som visas på den sökningen. Jag har alltså inga som helst förhoppningar om att den här framhävda postionen rör sig om mer än 15 minuter i rampljuset.
Till sist, bara några ord om Facebooks sitelinks just nu. Man brukar ju prata om Facebook som det mest personliga av de sociala nätvkeren, men om man tittar på webbplatslänkarna som visas när jag söker efter Facebook så blir jag lite undrande. Även om Death Destruction, The Poodles, ICA och Eric Saade kanske inte har så mycket annat gemensamt så delar de åtminstone sitelinks på Facebook.
Att det inte finns några viktiga Facebook-sidor bland dessa sitelinks motsäger ju till viss del det jag har förklarat ovan, men det beror snarare på att Facebook använder andra domäner, och även andra protokoll, till viktiga sidor som inloggning och sina corporate-sidor. På den svenska delen av Facebook anses dessa fyra just nu vara de mest relevanta.
