Vad skulle du säga om jag påstod att Google aktivt nerprioriterar neutrala sidor från sajter som även innehåller sidor av explicit sexuell natur? Att jag hade delirium? Att jag hittade på? Att jag försökte skylla ifrån mig när optimeringen inte funkar?
Ja, det var ungefär vad jag själv skulle ha svarat fram till för några veckor sedan. Men i fredags står det klart att det är vad Google gör. Och de hymlar inte ens med det. I Googles egen genomgång av förändringarna av algoritmerna för augusti och september hittar man följande stycke:
#82872. [project “SafeSearch”] In ”strict” SafeSearch mode we remove results if they are not very relevant. This change previously launched in English, and this change expanded it internationally.
Amerikansk moralpanik genomsyrar väldigt mycket av vår vardag. Jag tänker på Tipper Gores Parental Advisory-klisterlappar på CD-skivor, att en massa musik finns i en censurerad version och i en originalversion i iTunes Store, beepning och munmaskering i amerikanska soffprogram. Vi vänjer oss vid allt detta, och accepterar det, trots att det är helt knäppt, och i många delar är oss helt främmande.
Ändå hade jag väldigt svårt att tro på Joels teori, att det var denna sexkoppling som sänkte deras sajt på i stort sett alla ”oskyldiga” sökbegrepp. Men när det var så uppenbart att Partykungen under sommaren, trots att de hade genomfört en rad förbättringsåtgärder, hade blivit nästan helt osynliga på ett stort antal oskyldiga sökningar, och egentligen bara toppade sökresultaten på sökningar efter produkter med uttalad sexuell natur, som ”Clone a pussy” eller ”vibrator med fodral”, så höll jag motvilligt med om att de skulle pröva att avsexualisera sajten.
Problemet för Partykungen var ju att Google filtrerade bort dem till och med i det ofiltrerade läget. Eller egentligen blev de ju inte bortfiltrerade, det handlade snarare om att sidorna fortfarande gick att nå, men först bortåt sidan 30-40 i sökresultaten. De blev alltså nerprioriterade för sidor med ett helt oskydligt innehåll.
Det Partykungen gjorde på sajten, var egentligen bara att dölja innehållet undermenyn Intim & Hälsa (vilket redan var en omskrivning, tidigare hette den Sex och samlevnad), från övriga sajtkategorier. Därefter begärde vi en omindexering av ett fåtal sidor, och inte mer än någon vecka senare var Partykungen tillbaka på centrala sökbegrepp. De hade länge varit helt osynliga för den som sökte efter en Super Mario-dräkt, men nu såg resultatet plötsligen helt annorlunda ut.
En sökning efter Super Mario-dräkten, även det första bildresultatet härstammar från Partykungen.se.
Man skulle därmed kunna tro att allt har löst sig för Partykungen, men två enkla googlingar (en med safesearch på och en med safesearch av) visar att sajten fortfarande har mer än 11 500 sidor som filtreras bort från sökresultatet.
Jag tycker att det är otroligt intressant att fundera på hur mycket mer som filtreras bort och hur detta kan påverka sökresultaten för andra sajter. Det finns gott om exempel på sajter och till och med gamla tidskrifter som har bytt namn för att undvika porrfiltrering (Beaver Magazine är ett väldigt tydligt exempel). När det kommer till bildsöket så är det uppenbart så att Google filtrerar ut bilder som ser misstänkta ut. Googlar man på rubriken till mitt nu 8 år gamla inlägg om en rätt misslyckad HP-kampanj med SafeSearch-filtrering på så syns inga av bilderna i bildresultatet. Faktum är att det inte ens går att söka efter en stor mängd ord med den strikta filtreringen påslagen.
Argumentet är att vi ska skydda barnen från explicit sexuellt innehåll, och kanske måste sajter som Partykungen.se anpassa sig till verkligheten, men om vi lyfter blicken så tycker jag att Googles sexfiltrering är en smula skrämmande. Aftonbladet.se har en differens på drygt åtta miljoner sidor beroende på om man söker med Safe Search-filtrering av (15 500 000 sidor) eller med SafeSearch filtrering på (6 910 000 sidor). Jag undrar vilka nyheter som har filtrerats bort?
För bloggare som faktiskt bloggar om sex blir det förstås ännu tydligare. Johanna Sjödin är ett utmärkt exempel. Med SafeSearch påslaget hittas bara 92 sidor på sajten, medan Google returnerar hela 2220 sidor utan moralfiltret och faktum är att Johanna inte kan hittas alls, på sitt eget namn med strikt filtrering. Så för konstnären Johanna Sjödin, är det numera bara att hoppas att hennes gallerister söker med barnfiltrering.
Jag märker själv hur jag lägger band på mig medan jag skriver detta. Jag vill inte länka för aktivt till sidor som Google har filtrerat bort och jag vill inte rocka loss med alltför många stoppord i texten heller. Samtidigt vill jag inte tvingas anpassa mitt språk efter Tipper Gores moralbegrepp. Men bara ett sådant faktum att man inte, med SafeSearch påslaget, ens kan söka efter Pussy Riot (eftersom sökordet pussy filtreras bort), gör att jag känner ett gryende uppror. Det här tänker jag inte acceptera.
