Jag tänkte inte flytta till Kalmar. Det vore nog lite väl magstarkt med tanke på min historia med de två dominerande företagen inom sökmotoroptimering där. Men jag undrar ibland över arbetsklimatet i mindre svenska städer.
När Altus var som mest på fallrepet slapp det ut rapporter om en rent fasansfull personalpolitik som inbegrep övervakningskameror och censurerad e-post, och nu kommer rapporter om liknande arbetsförhållanden på ett annat SEO-företag i samma stad:
”Om man kommer till kontoret efter 8 så är dörren låst, man får inte skicka privata mail och man får inte ha med sej en privat mobil till kontoret.”
Källan till ovanstående uttalande är hemlig, och kanske är jag en nyttig idiot för någon som vill sprätta dynga omkring sig, men jag kan inte låta bli att nämna det ändå.
För det låter inte direkt som en arbetsplats jag skulle välja, eller som någon som jag känner skulle vilja arbeta på. Men kanske är det så att de anställda inte har något val? Kanske är man i Kalmar, trots rådande högkonjunktur, hänvisade till paranoida arbetsgivare. Eller rör det sig bara om ett allmänt annorlunda företagsklimat än vad jag är van vid? Jag tycker mig ha hört liknande historier tidigare. Då från Jönköping. Men det får väl ändå sägas vara samma region?
Ruggigt är det i alla fall. Jag stannar i Stockholm där konkurrensen bland företagen är större. Öppenheten mer utbredd och där företag inte måste gömma sina göranden och låtanden (eller har insett att det i längden inte är hållbart att göra det).
Å andra sidan – det är ju inte så att det finns ont om andra jobb i Kalmar precis…