Alla vet att länkarna är den mest grundläggande delen i Googles algoritm, och för några år sedan kunde man som sökmotoroptimerare travestera Gertrud Stein och säga att en länk är en länk är en länk. Så är det inte längre. Långt ifrån, men ändå satsar många SEO-företag den största delen av sina resurser på att bygga upp inkommande länkar till sina kunders sajter. Dels för att det är enklare, billigare och inte kräver någon egentlig kunskap om sökmotoroptimering, men främst eftersom det kan automatiseras och åtminstone hittils har gett viss effekt i sökmotorresultaten, även för sidor som inte i övrigt har optimerats för sökmotorerna.
Det finns olika metoder, där den bästa och mest naturliga består i att hjälpa kunden att bygga upp en så bra sajt att andra faktiskt vill länka till den. En naturlig invändning mot denna metod är förstås att det tar tid innan sajten har stigit såpass i sökresultaten att potentiella länkare hittar in till den. Den tar tid och kräver dessutom väldigt mycket av sajtbyggarna. Det är inte lätt att bygga unika, bra resurser som många vill länka till.
Men det finns många andra sätt att se till att bygga inkommande länkar till en sajt.
Ett fullservice-företag inom sökmotoroptimering bör nog även ta på sig arbetet att leta reda på bra samarbeten mellan olika typer av sajter, och ta på sig att be, föreslå och tjata på olika företag tills man har hittat många naturliga länkar in till en sajt. Det brukar alls inte vara svårt att tjata på kommunala sajter, lokala företagskataloger, branschorganisationer och nöjda kunder. Och när länkarna börjar komma från dessa håll och svaras upp av en ordentligt sökmotoroptimerad sajt så tar det inte lång tid innan sajten stiger i sökresultaten.
De allra enklaste länkarna att lägga kommer förstås från ens egen sajt. Jag själv har länge haft en ganska sorglös inställning till länkar, och har nästan alltid glatt länkat ut från alla mina egna sajter – till blogginlägg, artiklar, exempelsajter och roliga prylar i största allmänhet. Naturligtvis länkar jag gärna också till kunder, och enär jag mina projekt oftast går djupare än att bara göra ett kontrakt om sökmotoroptimering så brukar jag bli såpass engagerad i såväl kunderna, som deras ämnesområden, att länkarna kommer naturligt, eftersom jag helt plötsligt inser att jag vill och behöver skriva om dem.
Även många andra som arbetar med sökmotoroptimering äger stora nätverk av innehållstäta sajter, som kan användas för att placera naturliga länkar som dessutom passar väl in i kontexten i övrigt på sidan. Denna typ av länkar fungerar ju dessutom väldigt bra, även om de kräver tid, och formuleringsförmåga.
Många SEO-företag äger också länkkataloger. Några mer än andra, och eftersom Google har haft en sådan snedfördlning i sin algoritm, till förmån för externa länkar, och inte brytt sig lika mycket om det interna sajtarbetet på sistone, så har länkar från länkkataloger varit en mycket bra metod för att höja olika sidor i sökresultaten. Och förutsatt att kunden vet om att sökmotorpositioneringen man har köpt främst handlar om att man hyr plats i olika länkkataloger, och att länkkatalogerna inte bara är långa, ofokuserade listor som kan tolkas som länkfarmar, så har denna metod fungerat hyfsat bra.
Just nu verkar det dock som om Google har bestämt sig för att lägga mer kraft på det interna sajtarbetet, och det återstår att se vilken effekt detta kan tänkas ha på länkkatalogerna.
I denna kategori har vissa SEO-företag varit väldigt flitiga i att lägga utgående länkar från kundens interna sitemap-sidor eller till och med arbetat med dolda sitemap-sidor som bara syns av sökmotorerna och som i stort sett enbart innehåller utgående länkar till SEO-företagets andra kunder. Detta måste dock klassificeras som länkfarmar, och ogillas av såväl oss som propagerar för etisk SEO som av kunderna som upptäcker det som av sökmotorerna när de någon gång upptäcker det.
På sistone här en ny typ av länkfarmande tagit fart. Den består i att SEO-företag köper upp domäner som är på väg att gå ut, eller som nyligen har sagts upp. På dessa lägger man sedan ett 50-tal länkar till väl valda sidor hos sina kunder. Ofta med de viktigaste sökorden som rubrik. Tanken med att köpa upp och återanvända domäner på detta sätt är att det ofta redan finns externa länkar in till sajten och att sajten därmed redan har Google Page Rank, vilket faktiskt gör den bättre lämpad som länkfarm en metoden med halvt dolda sidor på kundens egen sajt.
Men inte heller denna metod är problemfri. Främst eftersom Google är uttalat emot denna typ av länkfarmar i sina kvalitetsriktlinjer (”Make pages for people, not for search engines”). I riktlinjerna finns ju den numera klassiska passusen som varje sökmotoroptimerare borde börja sin dag med att läsa:
Avoid tricks intended to improve search engine rankings. A good rule of thumb is whether you’d feel comfortable explaining what you’ve done to a website that competes with you. Another useful test is to ask, ”Does this help my users? Would I do this if search engines didn’t exist?”
Men länkarmar av detta slag stöter även på två andra problem. Det första och uppenbara är de med tiden tappar kraft. Dels behöver de nya länkar (och inte bara från andra länkfarmar), dels är deras innehåll ofta totalt ofokuserat och andelen utgående länkar alltför stort jämfört med övrigt innehåll. Om innehållet på länkfarmen/länklistan dessutom byts ut över tid, så kommer Google dessutom algoritmiskt kunna nedvärdera dess länkkraft i sökresultaten. (Se Link Churn.)
Dessutom är det inga problem för Google att med tiden se att dessa sajter är just länkfarmar. Jag kan göra det bara genom att titta på dem, vad kan då inte Google göra som har hela sitt index att jämföra med?
Men det mest uppenbara problemet med denna typ av länkfarmar är att länkarna ifrån dem alltför sällan följs upp av ett ordentligt sökmotoroptiemeringsarbete. En länk från en länkfarm och in till en sida som inte innehåller någon text och inte på något sätt är optimerad för nyckelorden i länken kommer aldrig att göra särskilt mycket nytta. Särskilt inte i dessa dagar, efter att Google-bomben har desarmerats.
Internationellt finns det även mängder av länkbytsnätverk, varav flera är halvautomatiskerade metoder att lura Google, men inga av dessa är ännu särskilt väl lämpade för den svenska marknaden. Länkhandeln däremot blomstrar inom vissa delar av den svenska webben. Inget ont i det, förutom att Google är emot det. Men Google är emot alla metoder där en tredje part ges möjligheten att tjäna pengar på att placera en sajt i en bättre position i Googles index.
—
Nu vet jag att jag kanske borde ha lagt lite länkar ut till existerande länkfarmar och kataloger från den här sidan, men jag vill spara det ett tag. Jag tänkte nämligen ta en närmare jämförande titt på vad de svenska SEO-företagen använder för metoder i sitt länkarbete, och till min hjälp har jag två verkliga experter på ämnet. Nämligen Google Webmaster Center och Yahoo! Site Explorer – båda med ypperliga
verktyg för att spåra inkommande länkar.