Jag finns lite här och var på webben. På ganska många ställen faktiskt. Alltför många enligt en del. Och kanske är det just därför som jag blir lite extra förvånad när jag ser att någon har använt mitt ansikte (från en av mina gamla daily photo-bilder) på skissbilden till föräldratidningen babydays.se. En tidning som jag faktiskt inte ens kände till förrän idag.
Enligt Dagens Media är det Carlos Rojas som står bakom tidningen tillsammans med formgivaren Henrik Färlin. Första numret skulle kommit ut i juli.
Det är ju kul att vara affisch-pojke för något man inte ens kände till existerade. Babydays får gärna använda min bild. Det är copyleft som gäller på den.
Men jag vore inte konsult inom sökmotoroptimering om jag inte genast började undra om alltihopa inte är ett länkbete, som det är meningen att jag ska hitta, och länka till. Det är ju en sjukt bra idé faktiskt. Börja använda folks (ofta CC-licenserade) avatarer som reklam för en sajt, vänta tills de upptäcker det och länkar till det, och byt sedan ut bilden mot någonting annat nästa dag. Kan vara något för sajter som ligger länge med en meningslös startskärm att ta till sig för att bygga upp länkar innan lansering.
Stort tack till Johan Mogren som hittade och tipsade.
Apropå att synas på webben. Tänk om man var den där ryska killen, ni vet han som blir så glad i YouTube-filmen, och som så flitigt har använts i den typen av ”egenöversatta” filmer som har blivit så populära på sistone. Igår dök han upp igen. Den här gången reagerar han på att SD hamnade under riksdagsspärren i senaste Sifo-mätningen:
Blir han inte glad på ett alldeles häpnadsväckande fint sätt?