Fredrik Reinfeldt har ingen blogg, och ändå är det just bloggen som är det som folk allra oftast söker efter när de söker efter Fredrik Reinfeldt i Google. Åtminstone om vi får tro de sökförslag som Google levererar när man börjar skriva in Fredrik Reinfeldt i sökrutan.
Fredrik Reinfeldt blogg, Fredrik Reinfeldt lön och Fredrik Reinfeldt skilsmässa
De två övriga sökförslagen illustrerar väldigt väl folks naturliga nyfikenhet. Klart man vill veta vad stadsministern tjänar, och det är klart att skilsmässan väcker folks nyfikenhet. Men det som är uppseendeväckande är att den allra vanligaste sökningen i när det kommer till Fredrik Reinfeldt är folk som söker efter hans blogg. Det är mer än en naturlig nyfikenhet som driver de sökningarna, det är en hunger efter mer information, och kanske även en lust att komma Fredrik Reinfeldt lite närmare.
Carl Bildt har ju alltid bloggat, och han är en av de svenska twittrarna med allra flest följare. Det är därför helt naturligt att folk söker efter såväl bloggen som twitter-kontot. Däremot är han säkert mindre nöjd med att alla som söker efter hans namn blir påminda om hans uppdrag för Lundin Oil.
I Frankrike har den socialistiske presidentkandidaten plötsligt fått sökförslaget François Hollande juif (François Hollande jude) på andra plats i sitt sökresultat, något som har väckt stor uppmärksamhet såhär i presidentkampanjens sista självande ögonblick. Såpass mycket att den judiska studentorganisationen L’ Union des étudiants juifs de France (UEJF) har begärt ett juridiskt förbud mot att Google automatiskt märker ut personer som judar i sökresultatet. Naturligtvis är det inte så att Google har gjort detta, utan sökförslagen speglar förstås verkliga sökningar som gjorts av fransmän. Däremot kan det mycket väl vara resultatet av en kampanj av något slag.
Istället verkar det pågå någon sorts motkampanj, för gissa vad jag får för sökförslag om jag skriver Sarkozy i Googles sökfält?
I såväl Google.fr som i Google.com gömmer det sig åtskilliga liknande sökningar om man skriver ut Nicolas Sarkozy j i sökfältet.
De här sökförslagen brukade kallas för Google Suggest, men döptes om i och med Google Instant och kallas numera istället Google Autocomplete. Det är samma sak egentligen förutom att autocomplete även anpassar sökresultaten medan du skriver. Google gissar helt enkelt vad som kommer att bli din nästa sökning och anpassar sökresultaten efter denna. De sökförslag som visas, är de som är de allra mest använda, och man behöver inte fundera så länge förrän man kommer på att dessa sökförslag är självgenererande. Den som börjar skriva Fredrik Reinfeldt i sökrutan och redan något tecken in på efternamnet ser sökförslaget Fredrik Reinfeldt blogg dyka upp, är nog väldig benägen att välja detta förslag, vilket för det än mer populärt.
Jag har ofta pratat och skrivit om vilken fantastisk möjlighet vi som arbetar med sökmotoroptimering har, att studera folks verkliga sökbeteenden. Men förslagen ovan visar att det också kan finnas ett behov av att bevaka sökförslagen ur ett PR-perspektiv.
Om jag var ansvarig för PR kring Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, François Hollande eller för all del Mona Sahlin, så skulle jag se till att ta kontroll över de översta sökresultaten på de sökfraser man är mindre nöjd med. Jag har aldrig förstått varför inte någon av de staber som arbetat med Mona Sahlin inte på allvar har sett till att ta kontroll över Toblerone-sökningen, och jag förstår inte varför inte Carl Bildt skriver en egen bloggpost om Lundin Oil och ser till att den toppar sökresultatet.
Det är nämligen väldigt mycket lättare än att tränga ut de oönskade sökförslagen, vilket naturligtvis går att göra det också, men det kräver oftast större nätnärvaro än vad politikerna har. Men de har ju massor av andra möjligheter att få oss att googla på deras namn i kombination med ett annat ord. Jag trodde t.ex länge att historien med Mona Sahlins handväska var ett sådant medvetet försök att knuffa undan Toblerone-förslagen. Det har dock envist förnekats att det var så.
Sökförslagen för mitt eget namn ut så här just nu:
Det är jag rätt nöjd med. Särskilt med tanke på hur många träffar jag själv har i toppen på var och en av de sökningarna. Ett tag lyckades jag få till mitt eget namn som sökförslag till sökordet sökmotoroptimering. Det höll inte så länge, men det bevisade att man kan placera sökförslag genom lite socialt kampanjande.
Om jag, med mina begränsade resurser, kan åstadkomma ett sådant sökförslag, så är det förstås helt uppenbart att en stor politisk organisation kan göra det. Om inte annat får väl Fredrik Reinfeldt ta och skaffa sig en blogg. För i slutänden är det ju ändå sökresultatet som visas för varje sökförslag som verkligen betyder något.
Idag var jag med i Nyhetsguiden i P3 apropå den här typen av kampanjer och möjligheter till motkampanjer. Så här lät det: