Kvart över nio i morse blev Lena (min fru) biten av en huggorm. Sedan dess har hon hunnit med att vara på vårdcentralen i Norberg, åka ambulans till Köping och nu med samma ambulans till intensiven i Västerås. Jag har bokat om tågbiljetter åt olika håll hela förmiddagen, men ska nu iväg till Västerås för att ta hand om yngste sonen som har följt med på hela resan.
Vår kompis som är sjuksköterska och har sommarhus alldeles i närheten av Norberg har också följt med hela dagen. Fantastiskt att ha vårdpersonal i den närmaste bekantskapskretsen…
Inte trodde jag att huggormsbett kunde vara så farliga. Det här känns ju riktigt läskigt.