Pitbull – ingen sällskapshund?

Jag, liksom min labrador Chili, och oss närstående hundar, har rätt taskiga erfarenheter av hundar som, i folkmun, går under beteckningen Pitbull-hundar. När jag läste om sensommarens senaste omskrivna kamphundsolycka, så reagerade jag med magen och skrev här en, som det har visat sig, rätt verklighetsfrämmande beskrivning av rasen Pitbull där jag bland annat påstod att de var vakt- och attackhundar som inte släpper en djävel över bron. Och vilken storm det blev i kommentarerna. (De finns där fortfarande.) De flesta av dem emmanerade från en diskussion om min ursprungliga text på Pitbullforum.se.

Det har visat sig finnas många engagerade och pålästa pitbull-ägare, som alla är rörande eniga om att det enda problemet som över huvud taget finns med rasen är olämpliga ägare. Och det var faktiskt det som jag tog avstamp i när jag skrev min ursprungliga text.

Jag frågade mig varför så många pitbull-ägare tror att de kan ha en pitpull på samma sätt som man har en labrador, tax eller collie.

Och dessa frågor ställde jag efter flera dåliga erfarenheter. Men jag måste skam till sägandes erkänna att jag inte är helt hundra på att mina och Chilis dåliga efarenheter skedde med en renrasig pitbull. Den första vet jag till exempel var med en hund som var en korsning mellan pitbull och amerikansk bulldog.

Kan du hitta det som är en renrasig pitbull bland bilderna nedan?

Bland kommentarerna finns även de som påminner om att det, för 20 år sedan, var samma storm mot schäferhundar som nu mot pitbulls. Det är intressant eftersom problemet faktiskt är likartat. Många oseriösa uppfödare avlade då schäfrar för att förstärka de egenskaper som gjorde dem olämpliga som sällskapshundar.

Se även tidigare inlägg i pitbull-frågan.

Se DN.se om hur man klarar sig vid en kamphundsattack.

Kolla om du kan känna igen en pitbull: pitbullsontheweb.com/petbull/findpit.html