Jag har länge haft känslan av att det är någonting väldigt lurt bakom hela förslaget om FRA-lagen. Det har initierats och drivits från Försvarsdepartementet under först socialdemokratiskt och sedan borgerligt styre. Och den febrila aktiviteten från regeringshåll när det gäller att tvinga igenom lagen (en lag som man lika gärna kunde klara sig utan – FRA kunde lika gärna köra på som vanligt) har gett fler än mig känslan av att det ligger någonting mer bakom än argumenten om medel i kampen om terrorism, traffiking, prostitution, knarklangning eller pedofilringar (valfritt efter vad som känns mest skrämmande för stunden och som bäst går hem i debatten). Och nu kommer en förklaring som passar in bra, från ett för mig oväntat håll. Det är IDG-sajten Compter Sweden som idag skriver att det är Ryssland som är mål för spaningen.
Tydligen passerar nästan all rysk datatrafik Sverige och är därför högintressant som spaningsobjekt för andra underrättelsetjänster som Sverige samarbetar med:
Ett nätverk av massiva internetförbindelser omger Östersjön och förbinder västra Ryssland, inklusive Moskva, med västra Europa och vidare över Atlanten. Teliasonera International Carrier står för några av de största förbindelserna vilket enligt uppgift bidragit till att omkring 80 procent av trafiken från Ryssland går via Sverige. Alternativet är att skicka datan via en knutpunkt i Wien.
Skicka eländet via Wien säger jag! Artikeln fortsätter:
Svenska underrättelsemyndigheter kan sedan använda uppsnappad information från till exempel Ryssland i byteshandel med andra länder. I lagtextförslaget står att ”myndigheter som skall bedriva försvarsunderrättelseverksamhet får, enligt regeringens närmare bestämmande, etablera och upprätthålla samarbete i underrättelsefrågor med andra länder och internationella organisationer.”
Helt plötsligt börjar jag förstå varför Försvarsdepartementet har varit så ivrigt, varför Jan Guillou har varit så tyst, varför det är så förtvivlat viktigt och varför man behöver en herrans massa terraflops bara för att leta efter 3000 spärrord i svensk e-posttrafik.
Men inte tusan kan det vara värt att sälja ut grundlagen och göra alla svenskar till misstänkta terrorister bara för att komma över denna ryska datatrafik? Eller kan det det? Upplys mig gärna efter att ni läst artikeln i Computer Sweden.
Andra bloggar som kommenterar CS-artikeln: