En sån här dag, med svarta rubriker kring den nya ekonomiska krisen så känns det faktiskt skönt att inte ha några pengar. Det är skönt att vara en anvsvarslös typ som istället för att ha kastat bort de futtiga sekinerna på aktier och aktiefonder ha investerat dem klokt, i sina barn och sina sajter.
Vi som var med redan 1987 och minns de efterföljande årens bankkris under början av 90-talet tycker att vi känner igen oss… Var det inte löjligt höga löner till mäklare som ägnade sig åt att köpa och sälja lån som gällde den gången också? Lärde man sig ingenting när korthuset föll ihop den gången?
Enda gången i livet som jag faktiskt har haft hyfsat gott om kulor så fick jag nästan värja mig med batong så fort jag visade mig på banken eller svarade i telefon. Det haglade goda förslag på fonder som man skulle investera i. Jag brukade be om historisk statistik över en enda aktiefond som kunde visa en positiv avkastning från de senaste 20 åren och fick aldrig se någon sådan. Det visade sig att samtliga var ombildade, omstartade eller nystartade…
På den tiden levde jag efter regeln att cash is king. Tyvärr gäller det inte längre – så mycket pengar hade jag inte men desto fler barn. Idag har jag ett litet bolån och ett par krediter att betala av varje månad. Ränteläget har därför blivit lite mer intressant än det var för 20 år sedan och jag är mer benägen att oroa mig över konjunkturen än vad jag var då. Men jag oroar mig alls inte tillräckligt – inte alls så mycket som kvällstidningarna verkar tycka att jag ska göra.
Dan skrev imorse om att odla framgång, och möjligen är han mer framgångsrik än vad jag är, men han har en skön inställning. Ta ut dina aktiefonder och investera dem i ditt jobb istället, det är mitt stillsamma råd så här i början av den här ekonomiska krisen. Det gär ju ändå inte att köpa statsskuldväxlar längre.