YCDBSOYA är en förkortning som jag senast hörde någon gång i mitten av 90-talet, och det borde därför inte alls vara förvånande att sajten som möter en på YCDBSOYA.com ser ut som om den var gjord 1999. Men det mesta kring YCDBSOYA är rätt förvånande. Johan Hedberg har gjort en djupdykning i fenomenet. Läs den!
Uppdatering 2011-11-05: Johan E Johansson har grävt ännu djupare efter sanningen om YCDBSOYA.com och upptäckt att det faktiskt inte ens existerar något bolag bakom fasaden.
Uppdatering 2012-10-23: Nu är det inte bara YCDBSOYA som marknadsförs, utan även en reklambyrå som går under namnet Let’s Grow Agency, som det förstås inte går att hitta några som helst spår av i några företagsregister.
Uppdatering igen, 2013-11: Företaget är ett LTD-bolag, och gick därför inte att hitta i svenska förtetagsregister.
Det finns ingenting substansiellt över huvud taget kring satsningen. Sajten ycdbsoya.com är så gott som tom förutom vad gäller löften om framtida storhet. Det finns en massa gallimatias i form av pressmeddelanden på MyNewsdesk.com. Och i och med att ett antal online-medier automatiskt hämtar material från MyNewsdesk så finns det nu en mängd nyhetsartiklar som handlar om allt från att YCDBSOYA tänker köpa Stockholmsmässan till att YCDBSOYA anmäler Google och Wikipedia till finansinspektionen (av alla ställen) och annan total gallimatias.
Det finns också en produktdemo av någonting som man kallar mobila konserter om som man hävdar ska vara omöjliga att ladda ner. Det går naturligtvis alldeles utmärkt eftersom det är vanliga Flash-filer. Ni får inte missa demon. Den är… minst sagt tafflig och nog går den att ladda ner alltid:
Det var ju bara att välja Spara sida som i webbläsaren. Inga konstigheter… Lika lätt är det förstås att sprida filmen vidare, det är ju faktiskt bara en Flash-film. Klicka på bilden ovan för ett seriöst fnissanfall.
Det skulle alls inte förvåna mig om vi inom en snar framtid kommer att få se en hoper besvikna investerare som trodde på det som står i rött högst upp på alla sidor på ycdbsoya.com. Fast troligen inte så många som det skulle kunna vara.
Ju mer jag läser om YCDBSOYA.com och ju fler uttalanden och bloggkommentarer av Mikael E. Widengren jag läser, desto fler varningslampor börjar blinka på skitsnackometern. Först trodde jag, liksom många andra, att det var grunden till ett bedrägeri vi såg här. Men nu någon dag senare så tycker jag mig känna den omisskännliga doften av riktigt dålig koll i kombination med ett stort ego och bristen på människor med sund skeptisism i omgivningen. Jag känner att jag har sett det förut. I form av dåliga idéer som har stöpts om och presenterats för mig som briljanta nytänkande satsningar. Ibland har jag till och med fallit för dem ett tag…
Fröet till en briljant affärsidé fanns kanske där någon gång. Eller åtminstone en hyfsad idé. Kanske inte helt unik och faktiskt inte alls särskilt revolutionerande, men formulerad på rätt sätt hade tanken med webbaserade mässor säkert kunnat bli någonting. Men någonstans under vägens gång växte idén till en fix idé. Fixa idéer från folk som inte har hängt med i vad som har hänt på webben under några år blir lätt så här tokiga. Här har en ganska bra tanke om att sprida information i mobilt format fått växa utan tillräcklig feedback i from av insikter om att moderna mobiler hanterar webben lika bra som datorer och en total avsaknad av att ha följt med kring vad som faktiskt har hänt kring strömmande musik.
Jo, jag vet att jag har de välvilliga glasögonen på mig. Att sajten är så till bredden fylld med halvkvävda påståenden om samarbeten till höger och vänster, som gör att det ser ut som om man har samarbeten med några av de största varumärkena inom såväl mode som musik och elektronik kan man avskriva som en idog säljares behov av att ge sken av att projektet har kommit längre än det egentligen har. Det där känner vi också igen från många numera nerlagda projekt.
Själv kommer jag dock hålla YCDBSOYA.com på armlängds avstånd.
Läs också: