Det amerikanska advokatsystemet, med självgående advokatfirmor som lever på att tvinga fram rättsprocesser där de själva alltid kommer att få betalt i slutänden sprider sig. Det är en smula oroande tycker jag och jag oroar mig faktiskt över vad det betyder när den amerikanska stämningskulturen flyttar in i Sverige.
Jag vet inte om det är jag som är extra vigilant på stämningar just nu eller om det faktiskt pågår fler processer som gränsar till att nagga på yttrandefriheten, men jag har en bestämd känsla av att det här systemet står i direkt kontrast till den öppna, stundtals råa, men evigt debatterande och snabbt förlåtande nätkulturen.
Det finns en del saker du ska akta dig för om advokatbyråerna fortsätter att inspireras av sina amerikanska kollegor. Jag tror att det som började med jätteskadeståndet mot The Pirate Bay har öppnat en flodvåg av juridisk aktivitet riktad mot det öppna samtalet i sociala media.
Igår morse läste jag på JMWs blogg om den amerikanska fastighetsjätten Horizon Realty Group som har stämt en av sina hyresgäster, Amanda Bonnen, för att hon hade skrivit följande mening på Twitter i en konversation med en kompis:
@JessB123 You should just come anyway. Who said sleeping in a moldy apartment is bad for you? Horizon realty thinks it’s okay.
(Jag skulle verkligen vilja posta en skärmdump här, men Amanda Bonnens konto verkar vara borttaget från Twitter. Säkert på inrådan av en jurist…) Ryggmärgsreflexen att stämma någon som inför en publik på högst 20 personer skriver någonting sådant är minst sagt underlig. Visst, Amanda Bonnen var redan i en rättsprocess med Horizon Realty Group, där det var hon som var kärande, och vilken jurist som helst kan tala om för dig att man i det läget avråder från att offentligt kommentera en pågående sak. Men Abonnens twittrande måste här jämställas med ett privat samtal. Man ska komma ihåg att de enda som initialt såg vad hon hade skrivit var de personer på Twitter som både följde @abonnen och @JessB123. Ja och så de som bevakade sökordet Horizon då (vilket säkerligen advokatfirman gjorde). Jag vet inte hur många det kan ha varit som ursprungligen såg tweeten, eftersom @abonnen-kontot är borttaget från Twitter nu, men jag skulle gissa på att det allra högst var et 15-tal personer.
Idag däremot ser läget väldigt annorlunda ut, vilket man ser om man söker efter texten på Twitter. Bilden man får av Horizon genom att enbart söka på deras namn är inte heller särskilt positiv.
En fråga som många ställer är vad hela den här affären kostar Horizon i goodwill-kapital. Jag undrar faktiskt också vad den kostar dem i advokatkostnader.
JMW skrev om David mot Goliath. Jag tror inte att det är det det är frågan om. Jag tror att det bara handlar om ryggmärgsreflexer hos advokatbyråer som har fått fria händer och som inte över huvud taget har förstått det nya medialandskapet.
Det halvprivata samtalet har flyttat ut på webben. Ingen skulle komma på tanken att stämma Amanda om hon sade samma sak i fikarummet på jobbet – oavsett om hon redan var i en rättsprocess eller inte, men när hon säger samma sak i en konversation på Twitter…
Ett nästan parallellt fall är fallet där Canal Plus stämmer en hudiksvallsbo för att ha länkat till en öppen ström som företaget har använt för alla sina livesändningar där en tredje person har lagt ut företagets sändningar på webben. Du kan läsa hela förundersökningsmaterialet och stämningsansökan hos Simon.
Det den så kallade hockey-länkaren hade gjort var helt enkelt att från en egen sajt, där han under Södertälje-matcher drev en chatt med ett 20-tal besökare (alla Södertälje-fans), länka till Canal Plus helt öppna sida som innehöll en webbsändning av matchen. Till allas förvåning användes samma URL till flera matcher och länken återanvändes därför i flera omgångar.
Precis som Amanda Bonnen, som snackade med sin kompis, kan man säga att hockey-länkaren satt och snackade med sina hockey-polare där en nämnde att man kunde se matchen live via webben om någon inte hade tillgång till kabel-tv.
Var blir det åtalbart att föra denna kunskap vidare? Skulle det blivit det om han hade mailat länken till ett par kompisar? Skulle det ha blivit det om han hade länkat det till de 20 deltagarna i chatten?
Det som Canal Plus, Henrik Rasmusson och kanske även lagen inte förstår är att det privata samtalet för länge sedan har lämnat de lykta dörrarna och flyttat ut i en sorts semi-offentlighet. Vi träffar våra vänner via den sociala webben. Vi kommenterar och småpratar på varandras bloggar. Vi för långa diskussioner på Bloggy och Twitter… diskussioner och samtal där många deltar, men utan att det är masskommunikation. Dessa samtal måste omfattas av yttrandefriheten på samma sätt som om de förs i en stängd mailkonversation eller i ett muntligt samtal.
Jag vet inte vad det är för advokatbyrå som ligger bakom de juridiska snörena i det här fallet. Men eftersom den notoriske Jim Keyser skymtar i förundersökningsmaterialet, så undrar jag stillsamt om inte någon av upphovsrättslobbyns favoritbyråer finns inblandade någonstans.
Det som faktiskt förvånar mig mest över de båda fallen ovan är att de båda rör helt öppna nätsammanhang. Det är märkligt att de berörda företagen känner sig så drabbade att de tar till juridiksläggan istället för att istället inleda ett samtal i samma öppna forum. Kunde inte Canal Plus gått med i chatten och påpekat att länken bara var för betalande abonnenter? Eller ändrat URLen eller inloggningsförfarandet så att obehöriga inte kunde se materialet? Eller är det så att det finns ett egenvärde i att skrämma folk från att yttra sig via öppna kanaler?
Jag vet inte, men jag är orolig för att vi ser ett nytt hot mot nätkulturen. Juristernas intåg. Klarar yttrandefriheten av den anstormningen eller kan vi faktiskt luta oss mot den som ett skydd även för det offentligt privata samtalet?