Idag på förmiddagen var jag med i Medierna i P1 i ett inslag som handlade om hur de stora SEO-bolagen utnyttjar fria tjänster för sina blogglänkar. Man kan lyssna på programmet här eller höra det igen i P1 kl 18.00 den söndag 15 mars. Lars Truedson på Tredje Statsmakten har gjort ett mycket bra jobb och genomlyst det problem jag ägnat så mycket tid åt att beskriva i text mycket väl på bara några minuter.
Ju djupare jag gräver i härvan med sploggar som Jajja, i strid med användningsavtalen, använder för att skapa konstgjorda länkar till sina kunder – desto mer häpnar jag över den djupt rotade inställningen att sökmotoroptimering handlar om att lura Google. En inställning som genomsyrar nästan alla diskussioner om ämnet och förgiftar ryktet för SEO-branschen.
Inför intervjun med Medierna gav jag mig på den nästintill omöjliga uppgiften att förklara vad det är jag håller på med för min 83-årige granne. Det var en nyttig övning, eftersom grannen som aldrig har använt en dator, försynt bad mig förklara vart och vartannat ord och framför allt aldrig tidigare hade hört talas om Google. När jag hade förklarat vad webben var och hur alla företag och organisationer har webbplatser fyllda med information så förstod han genast att det behövs någon sorts verktyg för att hitta i röran. (Han är nämligen inte dum, bara väldigt gammal.)
När jag sedan berättade att företag konkurrerar om att hamna så högt upp som möjligt i sökmotorerna och exemplifierade med att Hörselskadades Riksförbund gärna vill hamna så högt upp som möjligt när man söker på hörapparat, men att även företag som säljer hörapparater vill ligga högst upp i den listan blev han upprörd. Som flitig givare till Hrf kunde han alls inte förstå hur någon annan sajt skulle kunna kvalificera sig för att passera de hörselskadades egen organisation i en lista över de mest relevanta webbplatserna. Jag förklarade att andra företag skaffar sig påhittade referenser för att på så sätt bättra på sitt rykte, och därigenom hoppas att lyckas med att få bättre rykte än Hrf just på ordet hörapparater.
Det gjorde honom än mer upprörd. ”Falska referenser! Så kan man väl inte göra affärer?”
Jag har idag kollat, och Hrf placerar sig bra på termen. De översta placeringarna innehas av bra sajter som inte tillhör länkköparnas skara. De placerar sig på egna referenser. Men grannens syn på saken stärkte mig inför intervjun med SR-programmet Medierna, där jag stod inför uppgiften att förklara det här problemet på bara några minuter, och utan möjlighet att alls kunna illustrera i bild.
Naturligtvis kan det inte vara etiskt att åta sig att stärka en kunds sajt i sökmotorerna genom att luras. Det är är förresten inte bara Google man lurar med dessa falksa referenser. Egentligen beter man sig ju bedrägligt mot alla: tjänsterna man avvänder sig av, konkurrenter, Google-besökare och (om nu Google kommer på hur de ska mota den här verksamheten) sina egna kunder som har betalat för kortsiktiga åtgärder.
Jag fortsätter envist att hävda att sökmotoroptimering inte ska gå ut på att lura Google. Det ska istället gå ut på att hjälpa kunden att bygga en sajt som hjälper sökmotorerna att hitta så att de i sin tur kan hjälpa sina besökare på bästa sätt.
Jag tror att snöbollen nu är i rullning. Nu gäller det att kunderna själva plockar upp den och frågar sina konsulter om vad de gör för deras sajter egentligen. För jag har svårt att tänka mig att seriösa företag vill bygga sin onlineidentitet genom falska referenser.