Det fantastiska ordet tymplig har liksom legat och väntat på att komma till användning genom negationen otymplig. Betydelsen är ju självskriven. Liten och nätt och lätthanterlig.
Varje gång jag hjälper någon att flytta slår det mig med all kraft att ordet tymplig liksom är ledigt i svenskan. Det brukar inträffa när jag bär bakändan på nogon riktigt otymplig soffa eller garderob och önskar att dessa vore en aning tympligare.
Idag, när elektronikbranschen tävlar om att knö in så mycket som möjligt på så lagom yta som möjligt känns det som att behovet av ordet tymplig bara ökar. Min nya MacBook är väldigt tymplig. Den väger nästan hälften så mycket som den förra, tre år äldre, modellen. Och en smartphone är väl själva kvintessensen av ordet tymplig – oavsett om det är en iPhone eller en en annan modell? Det var länge sedan de skulle vara så små som möjligt, nu är det tympligheten som avgör hur användbara de är.
Jag ser fram emot att se hur elektronikkedjorna överträffar varandra i vilken fickburen enhet som är tympligast och samtidigt billigast och därmed har jag använt alla tre kongruenserna av adjektivet tymplig i den här texten. Det ni, framtida språkforskare som försöker utröna de allra första beläggen i bloggosfären!
Hänger du dom läsare på? Håller du med om att ordet tymplig är ordet du bara har väntat på att få börja använda?