För en en tid sedan (2 juni 2008) antog jag vad jag upplevde som en utmaning från Ny Teknik och bestämde mig för att bli nummer ett på Google på sökfrasen hamna i topp hos Google. Det är jag nu, tätt följd av den artikel som utlöste vad som skulle visa sig bli en rolig och otroligt lärorik övning i sökmotoroptimering. Det finns gott om lärdomar att dra kring hur min sida kunde bli nummer ett på Google och de rymmer alla områden från klassisk on-site-optimering med allt vad det innebär kring html-kodning, sajtstruktur och textoptimering till aktivt länkarbete. Det blev också en bra uppvisning i bloggarnas otroliga kraft – båda vad gäller att snabbt skapa uppmärksamhet kring ett ämne till att sprida länkkraft mellan varandra. Faktum är att alla element hos en effektivt genomförd sökmotoroptimering finns med, och jag har i detta lilla miniprojekt utnyttjat de flesta.
I slutet av förra vecken följde Ny Teknik upp med tre artiklar kring ämnet. Och jadå, en av dem har rubriken Bli nummer ett på Google… Och javisst. Det är alls ingen slump att rubriken på den här sidan innehåller en böjdning av verbet bli och orden nummer ett på Google.
Det hela började faktiskt med att Bloggtidningen uppmärksammade artikeln som fanns på såväl Ny Teknik som i DN. Det konstaterades att Ny Teknik hade lyckats med att placera sin artikel som nummer ett på Google, med slutsatsen att råden i den verkade vara adekvata. Bloggtidningens inlägg hittade jag förresten eftersom jag via Knuff (och Twingly) prenumererar på RSS-flöden till aktuella sökresultat från bloggvärlden på ordet sökmotoroptimering. (Mer om Twinglys nya bloggsökmotor finns här.) Ny Tekniks artikel var intressant, men väldigt ytlig och hade så många referenser till Relevant Traffic och Resultatmedia att jag snabbt bestämde mig för att jag ville visa dem att det visserligen är lätt att snabbt toppa Google med en nyhetsartikel som är optimerad på en term utan egentlig konkurrens, men att det kan vara lite knivigare om man får konkurrens av kunniga sökmotoroptimerare.
Sagt och gjort. Jag skrev en text som i viss mån raljerade över Ny Tekniks artikel. Jag såg noga till att använda mig av länkattributet rel=”nofollow” när jag länkade till artikeln på Ny Teknik, och jag passade på att göra en äkta länk till den nästintill ordagranna kopian på samma artikel som hade publicerats på DN.se.
Anledningen till länkarna var dels att min artikel behövde en bakgrund, dels att båda tidningarna har ett samarbete med Twingly, som gör att en returlänk placeras i anslutning till artikeln man länkar till. Eftersom det var Ny Tekniks artikel som var originalet, och alltså den som jag ville konkurrera med, och eftersom jag misstänkte att konkurrensen kunde bli tuff, så valde jag att länka dit med nofollow-relationen. Det signalerar, enkelt uttryckt, till Google och andra sökmotorer att man inte vill att de ska tolka länken som en röst på sidan. De ska helt enkelt inte fästa någon vikt vid länken. Däremot valde jag att länka ”på riktigt” till den version som fanns publicerad på DN.se. Anledningen till det var att texten där hade fångats upp senare än texten hos Ny Teknik och alltså rent tekniskt var ett duplikat. DN.se-sidan borde alltså inte, om Google skulle följa sina egna regler, över huvud taget visas i sökreslutaten. Nu gäller dessa algoritmiska regler inte alltid för äldre sajter, som i övrigt har väldigt mycket olika innehåll. Det ser jag om inte annat själv väldigt ofra, eftersom många av mina texter dupliceras i sin helhet på olika sajter som byggs upp med hjälp av RSS-material. Men min länk till DN.se vär ändå avsedd som en fint, jag gav tillfälligt länkkraft till en sida som ändå inte borde ha en chans i längden. Sedan brukar jag, tack vare DN.se:s välvilliga Twingly-behandling alltid försöka länka juste till dem. Det förtjänar de.
I samma ögonblick som jag publicerade texten (kl 00:43 den 3 juni) blev den, tack vare bloggens interna länkstruktur, länkad från alla andra sidor på bloggen. Jag har nämligen ett block som nederst på varje sida listar länkar till de senast publicerade texterna och där varje sidas huvudrubrik är den länkade texten. Denna funktion hjälper Google att snabbt hitta nytt material som publiceras på bloggen.
Nu när sidan fanns på plats, och jag (åtminstone rent SEO-mässigt) kände mig nöjd med utformningen av texten, var det dags att skaffa ett par inkommande länkar till den. Den allra första fick jag ju tack vare Twingly från artikeln på DN.se. DN använder nämligen Twingly utan deras javascriptmodul, och skänker äkta länkar tillbaka till bloggarna. Ny Teknik däremot, gör som de flesta andra och bäddar in Twingly-länkarna med hjälp av ett javascript, vilket gör att dessa länkar inte har någon som helst betydelse för Google (även om de är ett fantastiskt sätt att dra nya besökare till din blogg – nya besökare som kanske i sin tur länkar till dig om de gillar din text).
Andra länken lade från ett nattligt inlägg på mitt dagliga fotoprojekt på 200.se. Det är en sajt utan något som helst värde i Googles ögon. Sajten i sig gör faktiskt allt för att inte synas i sökmotorerna på någonting annat än möjligen frasen [daily photo]. Sifferdomänerna funkar av tradition inget vidare i Google, varje bloggpost heter som dagens datum och dessutom på engelska, och jag länkar alltför friskt ut från den till alla möjliga sidor som jag kommer i närheten av för att den någonsin ska få någon pagerank att tala om. Detta var helt enkelt den typ av länk som man lägger bara för att Google snabbare ska fånga upp en sida.
Strax därefter fick jag till min ohöljda lycka se att Freddie Karlbom hade försökt sig på att ge Ny Teknik konkurrens genom en tråd på Jaiku vars första inlägg helt enkelt bestod av orden Hamna i topp hos Google. Ett svar i den tråden men en vänligt inklistrad URL till min artikel, blev, tack vare att bloggen använder läsliga URLar, en effektiv inlänk, dessutom från en sida som Google redan hade indexerat och som, om tråden blev populär på Jaiku skulle få flera inkommande länkar internt från alla de subdomäner som Jaiku består av (som t.ex. http://nikke.jaiku.com/.
Sedan tog det inte lång tid innan kommentarerna till min text började strömma in, och samtidigt en och annan länk från andra bloggare som tyckte att min infallsvinkel var festlig och ville kommentera…
Vid lunchtid nästa dag (3 juni) hade Google indexerat sidan och faktiskt placerat den överst i de organiska sökresultaten. Denna första presentation av sidan kan kallas för en snabbindexering. Så nya sidor brukar spindlas och visas av Google utan någon länk till Googles cachade version av sidan.
Det enda som låg över min sida i sökresultaten var en länk från Google Nyhetssök som i sin tur ledde vidare till Ny Teknik, men denna typ av specialgrejs som Google pysslar med brukar försvinna med tiden. Jag tog förstås genast en skärmdump och publicerade den som åttonde kommentar till texten.
Min blogg har ett block (just nu ute till höger) som listar alla de senaste 15 kommentarerna. Alla som kommenterar (och alla pingar) listas där med namn (länkat om man har skrivit in en länk när man kommenterade) och med en länk till texten man har kommenterat. Varje ny kommentar blev på så sätt en länk på bloggens drygt 1300 sidor.
Alla dessa interna länkar hjälpte till en början till för att få till en riktig indexering av sidan, och vid dagens slut fanns cache-länken på plats i Google. Min sida hade då tappat det sitt nyhetsvärdet och hade halkat ner en smula i sökresultatet hos Google.
Samtidigt som kommentarerna började komma in på bloggen blev min text uppmärksammad från andra håll. Det var många som kände att de gillade mitt försök att visa Ny Teknik (och underförstått Relevant Traffic och Resultatmedia) var skåpet skulle stå, och länkade till mig. Alla dessa andra bloggare och sajter hittar man enklast med hjälp av Yahoo Site Explorer. Till dags dato har YSE hittat 225 inkommande länkar från andra sajter och sammanlagt 1667 om man räknar med alla internlänkar inom lindqvist.com. Inte illa faktiskt, men ingenting mot siffrorna för artikeln hos Ny Teknik. 10711 länkar varav 1585 är från externa sajter.
Det är alltså inte artikeln med flest inkommande länkar som idag ligger etta på Google, utan artikeln som är bäst sökmotoroptimerad och med flest kvalitativa länkar som vinner. (Mina inkommande länkar kommer i högre grad från sajter som handlar om sökmotoroptimering.)
Under ett par dagar låg mitt text som nummer ett till tre hos Google, i hård kamp med Ny Teknik och med några andra bloggare. Sedan försvann den helt från sökresultaten. Teorierna om vad som hade hänt haglade. Några trodde att min sida hade tryckts undan eftersom sajten skiftnyckel.com hade kopierat min text rakt av. (Det oroade aldrig mig eftersom alla inlägg som skrivs på den här bloggen automatiskt replikeras på ett tiotal aggregerade sajter som bygger sitt innehåll från RSS-flödet den lämnar.) Jag själv misstänkte i ett svagt ögonblick att sidan hade filtrerats eftersom nästan alla sajter och sidor som länkade till den gjorde det med [texten hamna i topp hos Google] som länkad text. (Så var det inte, som Simon Sundén så riktigt påpekade.)
Så vad hade då hänt? Hur kunde en sida gå in snabbt som nummer ett på Google och sedan falla undan så till den milda grad att den inte längre syntes när man sökte på den? Orsakerna är flera faktiskt, och för att förstå dem så måste man förstå hur Google idag indexerar och listar sökresultat i fyra olika faser.
Först hämtade Google den alldeles färska texten från min RSS-feed, och placerade denna i sökresultaten. Då utan någon länk till en cachad version av sidan (eftersom Google ännu inte hade någon, de hade ju bara indexerat innehållet och aldrig egentligen tittat in på sidan). I detta läge placerade Google min text som etta, bara beroende på relevansen i rubrik, text och kanske URL.
I steg två hade Google hittat texten på bloggens förstasida och hittat länken in till artikelsidan som också den snabbt indexerades och placerades högt upp (ja faktiskt som nummer ett) i sökresultaten på Google.
I steg två hade Google upptäckt att samma text fanns på fem andra sidor på sajten. Dels på förstasidan, vilket nog inte ställde till några problem. Men även under kategorisidorna sökmotoroptimering och sökmotortävlingar, och dels under två taggsidor på bloggen (varav den ena hette ”Toppa Google”). På alla dessa fem sidor fanns hela texten presenterad. Samtidigt fanns texten hamna i topp på Google på samtliga andra sidor på sajten, eftersom alla kommentarer som hade börjat komma in till texten länkades från alla andra sidor. Jag hade, i min iver att få sidan att bli nummer ett på Google gjort ett ordentligt SEO-misstag. Ett misstag som på sätt och vis finns inbyggt i WordPress-plattformen och de flesta WordPress-mallar.
Nu fick Google problem. Vilken av de fem sidorna skulle prioriteras? Ironiskt nog valde Google att placera en helt annan sida från bloggen på sökningen. Det blev en gammal text som jag skrevs när Stina Honkamaa blev VD för Google Sverige som utsågs till den mest relevanta sidan. Men den var i gengäld inte mer relevant än att den listades på sidan två i Googles sökresultat… Detta är samma effekt som ofta uppstår för sajter som istället för att optimera distinkta undersidor för olika sökfraser väljer att optimera varje sida på hela sajten för en handfull generiska sökfraser. Denna typ av sajter har ofta de fem mest eftersträvansvärda sökfraserna listade i alla title-taggar och på alla sidor på hela sajten. Resultatet blir detsamma. Att fel sida (d.v.s inte den mest relevanta) blir den som listas.
Nu kunde jag bara vänta på att Google skulle återindexera hela sajten, och väga in de inkommande länkarna i placeringen. Jag visste att det kunde ta några dagar, eller om jag hade otur upp till en vecka. Lite kunde jag ändå hjälpa Google på traven. Till att börja med begränsade jag visningen av artikeltexten från bloggens förstasida och från kategorisidorna med hjälp av WordPress more-funktion (den lilla taggen som gör att man kan avgränsa visningen till ett par stycken, följt av en Läs mer-länk. Det gjorde att ingen annan sida på bloggen innehöll exakt samma text som själva artikelsidan. Dels kunde jag, i och med att ingen annan sajt hade länkat in till mina tagg-sidor, tillfälligt ta bort dessa två helt nya taggar från texten.
Nu var det bara att vänta på resultatet av en återindexering från Googles sida.
Och mycket riktigt. Bara ett par dagar senare hade Google tagit sitt förnuft till fånga och plockat upp min sida igen. Och sedan dess har min sida om att hamna i topp hos Google faktiskt varit nummer ett på Google.
Jag gillar artikelserien på Ny Teknik. Den åskådiggör de små företagens problem med hur de ska hantera sökmotorernas makt över sajttrafiken. Ju fler nischade tidningar som skriver den typ av artiklar som Mats Lewan har skrivit i det senaste numret desto bättre. För det är fortfarande inte raketvetenskap. Det handlar om sunt förnuft, rätt sökfraser, bra kod, en bra sajt, god sökbarhet, god tajming och en massa tålamod. Sedan är det inte så himla svårt att bli nummer ett på Google.