Ursäkta språket men det ordet beskriver exakt vad jag känner för dessa fåglar. I dag när jag gick ut genom porten blev jag för första gången i år medveten om att måsarna har börjat samla ihop sig inför häckningen. På hustaken i vårt kvarter, och på flera andra platser i Malmö, samlas ett stort antal måsar som skriker konstant dagar och nätter igenom under vår och sommar och det är ibland stört omöjligt att sitta på balkongen. Detta är ett känt problem i Malmö och det är många som klagat genom åren men miljöförvaltningen kan ingenting göra. Från den 1 april till 31 juli är måsarna fredade så ingen får göra något åt denna sanitära olägenhet som förpestar tillvaron för många. Det är fastighetsägarnas ansvar att förhindra att måsarnas häckning blir ett så kallat olägenhetsproblem. Det funkar sådär kan jag berätta. Även om det har rensats bort gamla fågelbon på vårt tak så finns det andra fastighetsägare som inte gör något alls.
Inte ens Region Skåne kan hantera måsproblemet runt deras egna fastigheter. Den som har legat inlagd på SUS i Malmö på sommaren vet vilket helvete det är. Jag har själv legat på kirurgen några gånger och precis bredvid den byggnaden ligger en annan lägre byggnad med ett stort platt tak. Där fullkomligt svämmar det över med måsar och deras ungar, och skriken håller patienterna vakna nätterna igenom. Jag minns att jag höll på att bli galen när jag låg där. Jag hade ju redan stora svårigheter att sova som det var.
Jag inser att när man bor nära havet så får man acceptera att det finns sjöfåglar men jag önskar ändå att det skulle gå att begränsa dem lite. Tills dess får jag förbereda mig på vad som komma skall och försöka stå ut med eländet.