New York är en jättestad, som det tar ett helt liv att upptäcka, men med de rätta förberedelserna, en stor potion tur, och tillräckligt stor semesterkassa kan man göra en ansats att klara av New York på bara en veckas semester. Och tycker man sig känna till New York tillräckligt väl så räcker det kanske till och med med en weekendresa. Oavsett hur mycket man har hunnit med så kommer man, när man kommer hem och jämför reseminnen med andra, att upptäcka att man, delvis, har sett olika städer.
När jag första gången kom till New York på 90-talets slut var jag, av olika anledningar, totalt pank. När jag steg upp ur tunnelbanan hade jag ganska precis 43 dollar i fickan, och skulle stanna i fyra dagar innan jag skulle resa vidare in i USA. Jag kan lova att jag fick se ett annat New York än de flesta. Mina futtiga dollar räckte ganska precis till en sängplats på ett vandrarhemslikt ställe i tre nätter. Då ingick frukost bestående av rostat bröd med marmelad och te eller ”kaffe”.
» Idag är New York en helt annan stad. «
Då, 1995 räckte pengarna inte ens till tunnelbanan. Som jag promenerade! Och som jag träffade nya människor, som när de hörde min historia bjöd mig på lunch och fika. På kvällarna lyckades jag hitta nya vernissagefester varje kväll och levde på snittar och Absolut Vodka.
Jag bodde på 23:e gatan mellan 10:e och 11:e avenyn. I samma hus fanns en fotograf som gick med stödkrage eftersom han hade ”brutit nacken” i en bilolycka. Pengarna han fick från den andra bilförarens försäkringsbolag hade bekostat en stor ateljé. Det var han som tog med mig på vernissagefesterna, och utan honom hade jag säkerligen såväl letts som svultit ihjäl.
På dagarna gick jag som sagt. En promenad från 23:e gatan och upp till mitten av Central Park och tillbaks igen, med ett stopp för en enkel deli-lunch med trevlig tysk-amerikansk tjej tar precis en dag, och kostar bara lite skoskav. Jag råkade vara i New York runt Saint Patrick’s day och fick mig en äkta St Pat-parad till livs. I deli-butikerna såldes gröna bagels, och överallt var de mest häpnadsväckande livsmedel grönfärgade. Den dagen tillbringade jag på trappan till stadsbiblioteket och bara njöt av solen och folklivet.
Efter tre dagar hade jag lyckats låna 3000 kronor av min snälla mamma, och hade råd att betala min sista natt på vandrarhemmet. Det kändes bra. Det sista jag gjorde var att bli lurad att köpa ett stulet telefonkort av en stor kille som, tillsammans med ett 20-tal andra, lite mindre killar, hade ockuperat varenda telefonkiosk på gatan utanför Port Authority. Men det var den enda kriminalitet jag hann uppleva på mina fyra dagar i det då så farliga New York.
