Polisen struntar i att utreda hot på webben

Jag har två gånger i år haft anledning att polisanmäla olaga hot. Hot avsedda att få mig att bli orolig, att sluta skriva vad jag skriver, att sluta göra webbplatser som jag gör. Första gången var det en väl ivrig sverigedemokrat som i väldigt förtäckta ordalag ville få mig osäker. Andra gången var det en företagare som ville försöka hota bort omdömen om sitt företag på Reco.se.

Båda gångerna gjorde jag det som polisen gång efter annan har sagt att man ska göra i liknande situationer. Jag polisanmälde hoten. Båda gångerna kom det, efter bara ett par dagar, samma besked: ”Förundersökning nedlägges – Förutsättning att styrka brott saknas.”

Det står helt klart att polisen har slutat att utreda hot som framförs över e-post, i forum och i kommentarer. De utreder dem inte ens om man kan servera dem namn och bevis på vem det är som ligger bakom. Hur ska det då vara när det är en okänd stalker som ligger bakom – och någon som inte själv kan ta reda på vem det är man bör akta sig för?

Och första gången kunde jag på sätt och vis hålla med polisen. Det var en delikat indiciekedja som innefattar gamla internet-nic från tidigt 2000-tal i kombination med e-postadresser och användning av avatarbilder som var mina enda bevis. Bevis som polisen aldrig frågade efter och när jag försökte följa upp var ytterst ointresserade av att få in från mig.

Andra gången hade jag tydligare bevisen i mina ögon otvetydiga. Samma IP-adress hade använts vid flera olika mail, som kom som svar på e-postmeddelanden som enbart var avsedda för den som kan läsa e-posten från det aktuella företaget. Så den här gången ringde jag upp polisinpektören som lagt ner förundersökningen och frågade vad de egentligen menade.

Först var det lite som att prata med en vägg faktiskt. Det enda svaret jag fick var att de hade lagt ner förundersökningen av precis den anledning de angav. Det gick inte att styrka brott eftersom de vid den här typen av lindrig brottslighet inte får efterforska vem som har haft en IP-adress vid en viss tidpunkt.

Suck. Som om IP-adressen skulle bevisa något! Jag försökte förklara att jag hade tillräckliga indikationer i form av mail headers, att den som hade svarat på det aktuella mailet hade precis samma språkbruk i andra mail och att samma IP-adress hade använts vid ett flertal tillfällen.

Polisen jämställer en IP-adress vid ett fingeravtryck

Men samma hangup vid IP-adressen återkom hela tiden från polisinspektörens sida. Polisen ansåg sig inte kunna bevisa att en person hade skrivit mailet om de inte fick utreda vilken IP-adress som hade använts, och det fick de inte göra. Argumentet var att personen som anklagades ju naturligtvis skulle neka med argument som att tillgången till IP-adressen då skulle vara att anses som lika bindande bevis som fingeravtryck på ett handskrivet hotbrev eller vem som har ett telefonabonnemang om hoten hade framförts över telefon.

Jag försökte förstås argumentera att även om de utredde vem som skulle haft tillgång till IP-adress som hade använts så var det precis lika värdelöst eftersom någon annan då kunde ha använt datorn. Jag försökte verkligen förklara att IP-adressen knappast är att betrakta som ett DNA, mer som en indikation tillsammans med andra indikationer kan bilda en nog så stark kedja av bevis.

Till slut gav den stackars polisinspektören upp på mig och sa att hon tyckte att jag skulle försöka överpröva hennes beslut hos Åklagarmyndigheten. Vi får se om jag orkar. Det är ju trots allt Åklagarmyndigheten som sätter upp reglerna för hur polisen ska arbeta. Jag har svårt att tänka mig att de väljer att se på detta på något annat sätt. Istället arbetar de hårt på att få till den lagstiftning som ska göra att polisen får efterforska IP-adresser även vid den här typen av brott. Som om det skulle hjälpa.

Lämnar fältet fritt för hot?

Och under tiden lämnar polisen fältet fritt för bufflar av alla slag att bete sig precis som de vill på Internet. Som vanligt väljer man alltså att specialbehandla internet, kräva särskilda lagar för att kunna utreda brott istället för att faktiskt utreda dem med de medel som står till buds.

Jag har med en dåres envishet hävdat att man alltid ska anmäla alla typer av hot som framförs i kommentarer och via e-post. Detta eftersom jag inte ser någon skillnad mellan hur människor ska få bete sig mot varandra på webben eller ansikte mot ansikte (eller för den delen över telefon eller brevledes). Jag tycker nog fortfarande att man ska göra det, men man bör inte ha några som helst hopp om att ens anmälan kommer längre än till en polisinspektör som lägger ner utredningen eftersom brott inte kan styrkas, och detta utan att över huvud taget titta på ärendet.