Det är mycket SEO-politik för mig just nu, men inte för ett specifikt politiskt parti (även om jag inte skulle ha någonting emot ett sånt uppdrag, de politiska partierna är nästan utan undantag, väldigt dåliga på strategisk sökmotoroptimering). Istället rör det sig om en grupp enskilda politiker som har det gemensamt att de har upptäckt att webben som ett sätt att träffa och umgås med sina väljare. Det är ett antal politiker som alla är aktiva i sociala medier och som medverkar i boken Politik 2.0.
Boken skrivs just nu och kommer ut redan i april. Brit Stakston är huvudförfattare, jag väver in SEO-tänk i analyserna av politikernas närvaro på webben och skriver direkta råd om hur de olika medverkande politikerna kan förbättra sin sökbarhet och digitala närvaro. Visst av det kommer att publiceras i boken och visst kommer att stanna på sajten i form av fördjupad analys av sådant som boken tar upp. De övriga medförfattarna, bl a Niclas Standh, Jocke Jardenberg, Emma Marie Andersson och Erik Laakso gör framtidsspaningar vad gäller politik och sociala medier.
Det är ett fantastiskt roligt projekt och jag lär mig massor om hur man måste beskriva sådant som för många av oss som arbetar med webben är helt naturligt, men som för teknikanvändande politiker är rena grekiskan. Men de här politikerna har tagit stegen ut i verkligheten och använder sina bloggar, mikrobloggar, YouTube-kanaler, Flickr-konton och Facebook-konton på de sätt som passar dem. Det är härligt att se, även om jag ju förstås bitvis hisnar när jag kommer sättandes med min SEO-syn på hur saker och ting bör göras.
Jag tror att Politik 2.0 kommer att kunna fungera som en utmärkt inspirationsbok för politiker och politiska organisationer som söker anledningar och metoder att flytta in samtalet i politikens verkliga finrum – våra vardagsrum, sängkammare och köksbord – där vi sitter beredda på samtal och interaktion. Dessutom känner jag mig säker på att boken och sajten, till viss del, kommer att kunna fungera som en handbok i hur man gör för att på bästa sätt bygga upp sin blogg och börjar bygga sin sociala närvaro.
De politiker som listas på sajten idag har alla tackat ja till att medverka och har skrivit varsin presentation av sina tankar kring sin digitala närvaro.
Det är alltså representanter från de åtta partier som skickade representanter till EU-parlamentet som medverkar i boken.
Fi tackade tidigt nej till att delta och Sverigedemokraterna har visserligen en utpräglad webbstrategi, men den är ganska så apart och påminner, som jag ser det, snarare om när 1000 Apor sände ut sina bloggkommentatorer på mobbingtåg. Det är visserligen en intressant strategi som förtjänar att uppmärksammas, och det kommer jag också att göra, och den tillägnas ett eget kapitel i boken, men det är också en strategi som snarare skrämmer, och den passar dåligt in i boken, som ju främst handlar om kommunikation och samtal.
Så. Det var en förklaring till att uppdateringstakten på inläggen här på bloggen inte har varit den bästa. Deadline är nästan här, och jag återvänder här till mina Google Docs-dokument.
