För första gången sen jag antog utmaningen #blogg100 var jag orolig på riktigt för att jag inte skulle ha något att skriva om idag. Vanligtvis har jag ett par olika idéer som jag funderar på under dagen men idag var det helt dött. En lösning på detta skulle kunna vara att jag bara lägger upp en bild och det lutade starkt åt att det fick bli så idag. Men så hade jag sån tur att någon av mina kära grannar hjälpte mig och gav inspiration till en text. Det blir ett litet klagomål den här gången.
Jag skulle gå till affären och passade då på att ta ut soporna på samma gång. På vår gård har vi ett fint återvinningshus för all källsortering och utanför det står det tre vanliga soptunnor på rad.
Exempel på soptunna
När jag kom ner idag stod den ena soptunnan med locket halvöppet därför att tunnan var överfylld med soppåsar. Någon tyckte alltså att det var en bra idé att bara lägga påsarna på hög utan att:
1) försöka trycka ner påsarna
2) kolla om någon av de andra två tunnorna hade mer plats
När man lämnar sopor öppet på det här sättet bjuder man fåglarna på kalas och de hade mycket riktigt roat sig med att dra ut och sprida sopor på gräsmattan runt tunnorna. Det kändes sådär skoj att behöva plocka upp andras skräp. Jag hade tur som hittade en plastpåse som fick fungera som handske. Det fanns gott om plats i tunna nummer tre bara två steg ifrån den överfulla tunnan men det var kanske för jobbigt att gå dit.
Så. Nu känns det mycket bättre när jag har fått gnälla lite.
