Det har, förstås, blivit ganska mycket upprörda reaktioner på Googles nya användaravtal. I torsdags dominerades nyhetsständningarna av icke-nyheten att Google samlar information om våra beteenden och intressen medan vi använder deras tjänster. Det har Google alltid gjort. Den enda skillnaden nu, är att det sedan i torsdags bara finns ett användaravtal att förhålla oss till, när det tidigare fanns ett sextiotal.
Jag tillhör dem som inte är ett dugg upprörd över det förändrade användaravtalet, och som faktiskt är lite förvånad över att alla ändra blir det först nu, och inte när man började använda tjänsterna, för användaravtalen har ju knappt ändrats alls, utan bara synkroniserats.
Det är inte bara det att andra aktörer här ser sin chans att vinna på att piska upp stämningarna i ett läge där en aktör har blivit så stor att man egentligen bara kan komma åt dem genom PR-insatser och lagstiftning. Men jag tror inte att det bara är det som ligger bakom. Jag tycker mig spåra embryot till en trend, där alltfler människor blir alltmer medvetna om att allt det flitiga datainsamlandet om oss nu börjar användas.
Inget nytt under solen
Egentligen är själva insamlandet ingenting nytt under solen. Att ha det data som Google har om oss är varje marknadschefs våta dröm. Det som är nytt, är att metoderna för att använda datat har blivit så mycket bättre. Det är helt enkelt så att det inte finns en enda digital marknadsförare som inte avundas Google allt det data som de idag har om mig som konsument.
Jag minns när Alta Vista, år 2000, höll ett seminarium om ett helt nytt annonssystem. Det handlade om riktad reklam som bara visades för användare som någon gång hade besökt en sajt, eller till och med sajter inom en viss nische. Den som hade klickat på ett sökresultat om skidresor till alperna skulle kunna bli direkt mottagare för annonser om skidåkning eller alpresor, både på Alta Vista, och på de sajter som samarbetade med dem. Jag minns att folk var upprörda över möjligheterna och jag minns hur intresserade delar av marknadsfolket var redan då.
Det tog Google flera åtskilliga år att landa i samma strategi, och deras retargeting-annonser är lika efterhängsna som effektiva. Har du någon gång klickat på en annons eller ett sökrseultat och landat på t.ex. Londonmusikaler.se, men inte köpt någonting, så kommer du att förföljas av annonser om musikaler i London till ditt motstånd är så nerbrutet att du går tillbaka och köper en biljett…
Coop och ICA är två andra företag som flitigt samlar information om oss och åtminstone ICA använder datat i sin riktade marknadsföring. Jag har ingen närmare kunskap om hur de gör det, men om jag hade tillgång till datat så skulle jag helt undvika att skicka reklam för kött och charkvaror till en kund som med sitt köpbeteende visar att hon är vegetarian. Jag skulle däremot börja testa barnmats- och blöjreklam mot samma kund månaden efter att de köpt sitt första blöjpaket, och sedan anpassa reklamen vartefter blöjstorlekarna ökade…
Morgonsoffan på måndag
På måndag morgon (kl 06.50) kommer jag att sitta i morgonsoffan i SVT och diskutera de här frågorna, och det här blogginlägget är förstås ett sätt att samla tankarna inför det.
En fråga som jag förbereder mig på är varför sådana som jag blir så upprörda över frågor som FRA och ACTA och blir mörkrädd när det kommer till hur mycket data internetleverantörerna och mobiloperatörerna nu tvingas samla in och spara om oss, men inte alls blir lika upprörd när det kommer till datainsamling i kommersiellt syfte.
Orsakerna är flera faktiskt men handlar främst om datatransparens och möjligheten att säga nej, det handlar också om syftet med att spåra mina göranden.
Syftet med datainsamlingen
ICA och Coop sparar data om mina inköp, men är inte intresserade av min verkliga identitet. De sitter inte och kollar vad Nikke Lindqvist och hans familj har köpt under veckan, utan de är intresserade av konsumenten med ett visst Medmera- eller ICA-konto. Google är heller inte intresserade av mig som människa utan deras fokus ligger på att ge mig som reklammottagare så relevanta annonser som möjligt. Ju bättre riktade annonserna är, desto större är chansen att jag kommer att klicka på dem. Det är dem helt egalt vad jag egentligen tycker och tänker, det är mina intressen och mitt beteende som är viktigt, i ett rent kommersiellt syfte.
I det uppmärksammade Life Gene-projektet har en miljon svenskar anmält sig som frivilliga objekt för framtida registerforskning. Det innebär datainsamling om alla deras sjukdomar och deras allmänna hälsa, liv och leverne. Ovärderlig data för registerforskarna, som faktiskt inte heller, varken är intresserade eller ens har möjligheten att ta reda på om ”kvinna 65” är deras granne eller moster, utan vill få bättre data för sin forskning om befolkningen i stort. Det är återigen individen men inte personen som är intressant i sammanhanget.
Transparens
Först och främst handlar det om att jag hos åtminstone Google faktiskt, och på ett uppseendeväckande tydligt sätt kan se alla data som är associerade med mitt Google-konto i Google Dashboard. Transparensen om vad Google vet om mig är nästan fullständig. (Och jag är ju påfallande transparent tillbaka, då jag till och med talar om för Google exakt var jag är genom att ha Latitude på i bakgrunden på min mobil.)
Jag vet faktiskt inte om jag har samma möjligheter hos Coop och jag har inget ICA-kort, så där har jag aldrig testat, men jag ska på måndag försöka ringa Coop och få ut uppgiften om hur många plastkassar jag har köpt under åren…
Jag kan (ännu så länge, och om jag inte använder Telia) ringa och surfa med ett oregistrerat kontantkort. Jag kan däremot inte be mina mobil- och internet-leverantörer att sluta spara mina data, eftersom de är tvingade att spara loggarna av lagstiftning.
Frivillighet och opt-out
Men det viktigaste kravet jag har för datainsamling är frivillighet. Om jag inte vill vara med längre så ska jag ha möjligheten att hoppa av. Det har jag hos Coop och ICA. Om jag inte längre vill att Coop ska samla uppgifter om mig så kan jag helt enkelt göra mig av med mitt Medmera-kort, och om jag inte längre vill att Google ska samla uppgifter om mig, så kan jag exportera ut mina data, avsluta mitt Google-konto, ange att Google inte längre får samla min sökhistorik och om jag passar bra i foliehatt, även börja blockera Googles cookies och sluta använda javascript när jag använder Googles söktjänster. Det skulle vara ohyggligt besvärligt för mig, eftersom jag har lagt en så stor del av min digitala infrastruktur (mail, dokument, kalender, bilder, stora delar av min sociala identitet) i Googles händer. Besvärligt, men trots det, fullt möjligt.
Men jag kan inte hoppa av statligt påbjuden datainsamling. Det är helt omöjligt.
Ungefär så tänker jag. Hur tänker ni?
Jocke Jardenberg funderade i liknande banor redan 31 januari, ser jag nu i mitt Google+-flöde.
Diskussionerna pågår, som så ofta numera, i högre grad på Twitter och på Google+. G+-diskussionen kan du enkelt följa via min G+-blogg.
Pingback: Jag är inte rädd för Google()
Pingback: Den digitala bruksorten är här | Uppkopplat()
Pingback: Googles användaravtal | Blog by Grip()