Way to go Fredrick Federley!

Man kan inte dra ner brallorna på någon som redan står och gör helikoptern.

Jag är ett stor fan av transparens. Den som inte döljer någonting är det väldigt svårt att dra ner brallorna på. Detta är mitt ständiga och hjärtliga råd till alla som oroar sig för transparens eller inte känner sig hemma i den. Idag fick vi ett fantastiskt exempel på hur sant det är. Plötsligt, och alldeles efter att Jan Björklund höll på att få en ”ta med hustrun gratis på flyget”-skandal så dök Ursulagate upp i kvällstidningarna och TV4. En skandal som rymmer alla de allra smaskigaste ingredienserna. Fredrick Federley hängdes ut som homosexuell, transvestit, utlevande, rökare och (det allra värsta) någon som flög utomlands på någon annans bekostnad.

För nästan vilken annan politiker som helst skulle detta ha varit en total katastrof. Tänk er Carl Bildt i samma situation. Nej det går ju inte. Men Anders Borg då? Eller vilken tysk, brittisk eller fransk politiker som helst? Omöjligt. Men Fredrick Federley kunde enkelt skaka av sig hela skandalen. Aftonbladets skandalreportage innehöll nämligen ingenting han hade dolt för någon över huvud taget.

Brit Stakston har sammanfattat det hela väl i en bloggpost på JMW.se: Transparensen är Federleys Trygghet. Hon gör det bra, bäst faktiskt. Men jag skulle ju gärna vilja ge henne den alternativa rubriken från toppen på sidan. Vi tar den igen tror jag: Det går inte att dra ner brallorna på någon som redan står och gör helikoptern.

För där en annan, mer traditionellt (icke-)kommunicerande politiker skulle ha krossats under tyngden av skandalernas skandal kan Fredrick Federley enkelt skaka av sig alltihopa, eftersom han aldrig har försökt dölja något. Han har beskrivit hela resan på sin privata blogg, på Twitter och på Facebook. Hur mycket finns det att avslöja då liksom?

Kolla bara hur han mötte uppmärksamheten från Rapport igår kväll:

Ända från början har Fredrick Federley dessutom redovisat Ursulagate-förloppet på sin politiska blogg. Way to go Fredrick!

Det här är faktiskt, ett betydlig mindre politiskt problem än när han tvingades vika ner sig i FRA-frågan. Det är något som många av hans väljare fortfarande har svårt att acceptera. Det här, kan däremot minska det missnöje som fortfarande finns kvar och tvärtom bidra till att öka hans popularitet. Vad gäller Jan Björklunds hustru och regeringsplanet? Den frågan kom visst bort på något sätt… och egentligen var väl inte heller den särskilt spännande.