Den pågående bloggbävningen kring FRA-lagen rullar vidare i en aldrig sinande våg av nya inlägg från höger till vänster från juridiska experter, politiska experter, debattörer såväl som intresserad allmänhet. Knuff.se domineras fortfarande fullständigt av blogginlägg mot förslaget. Gissa bara vilket efterskalv som väntar på torsdag om nu riksdagen faktiskt kommer att rösta igenom den hårt kritiserade lagen. Frågan är om den bloggbävningen kommer att stanna på bloggarna. Regeringen har visserligen, återigen, gjort allt för att förlägga voteringen till en tidpunkt då de den politiska debatten av tradition går i dvala, men jag tror inte att regeln om politisk sommarstiltje gäller i lika hög grad längre.
Kritiken, motståndet och de goda argumenten mot FRA-lagen kommer från alla håll. Möjligen med undantag från socialdemokratiska bloggare och kanske i viss skam över att grundtankarna kring förslaget ju faktiskt kom fron socialdemokratiskt håll. Den svenska bloggvärlden svämmar över av länkar mellan alla de blogginlägg som just nu, i olika tonläge och från olika infallsvinklar försöker få en handfull borgerliga riksdagsmän att rösta nej nu på onsdag och ger otroligt mycket bra läsning. Själv försöker jag hålla koll genom att prenumerera på nya blogginlägg i frågan via en Twingly-sökning efter just FRA-lagen [1].
I dagens skörd med intressanta blogginlägg märks Mårten Schultz text om Integritetsskydd och FRA-lagen, Simon Sundén som upprörs över hur den förre generalsekreteraren i MUF, Tomas Tobé, kan rösta ja till förslaget. Jag hittar bloggen Röd libertarian, som högljutt från vänster häcklar de politiker som tvingas rösta mot sin övertygelse och pratar om att ta kampen mot förslaget från webben och ut ”på gatan”. Så kan det bli, men det är inte dags för det ännu tycker jag. Ännu så länge finns det tid att övertala de som borde vara vankelmodiga. Nu är det viktigare att som Joakim Strömbergsson skriver, krama sin riksdagsledamot, d.v.s. stödja de som nog egentligen vill rösta emot.
Mindpark frågar, en liten smula orättvist, vem som egentligen behöver DN. Orättvist med tanke på Niklas Ekdals ledare från igår, de tre småartiklarna från idag, och den utmärkta kulturartikeln av Christoph Andersson med rubriken Sveriges eget Stasi. Jag tycker faktiskt att det känns som om DN har vaknat, och upptäckt att Sveriges Riksdag håller på att klubba igenom en lagstiftning som är direkt grundlagsvidrig. Men bara en liten smula orättvist eftersom jag är helt övertygad om att medias nyvakna intresse för frågan är en direkt följd av bloggarnas (den femte statsmaktens) ihärdiga debatterande av frågan.
Deep.edition sammanfattar bra när han skriver att hoppet ännu lever om att FRA-lagen inte går igenom. Vi har fortfarande två dagar på oss att stödja, krama, hojta, varna för konsekvenserna och i största allmänhet föra ett himla väsen kring frågan.
Och samtidigt börjar det bli dags att titta framåt och fundera på vad som kan göras om lagen ändå blir verkliget. Hur ska man leva i en stat som har en lagstiftning som misstänkliggör alla sina medborgare? Räcker det med att börja köpa frimärken igen? Nej. Absolut inte. Det är då det är dags att ta den verkliga samhällsdebatten, utkomsten av den debatten oroar mig en smula. Vart tar vårt samhällsskick vägen när medborgarna inte längre litar på de statliga institutionerna?
[1] Det går tyvärr inte att söka bara på ordet FRA via Twinglys bloggsök, troligen p.g.a en SQL-begränsning. Det är otroligt resurskrävande att göra fulltextsökningar efter ord med färre än tre tecken, och fungerar inget vidare. Man kunde tänka sig att vedertagna förkorningar skulle kunna undantas för denna regel… Pssst Anton?
