Nikke Index

En kärleksförklaring till Internet sedan 1997 // Nikke Lindqvist

You are here: Home / Compro Media och bloggarna

Compro Media och bloggarna

by 22 Comments

Det finns gott om exempel på hur bloggvärlden har slutit upp bakom sina egna när det blåser. Jag har själv varit med om det när jag har hamnat i blåsväder på grund av min frispråkighet och tacksamt tagit emot stöd i form av omnämnanden och länkar från andra bloggare (såväl sådana som jag känner som folk jag aldrig någonsin tidigare hört talas om). Därför ligger det mig varmt om hjärtat att ta upp det senaste exemplet där bloggaren Rosa som har blivit uppsagd av sin arbetsgivare Compro Media eftersom hon tidvis har bloggat en liten stund under de där heliga timmarna mellan 8 och 17.

Rosa har bloggat helt anonymt och fram till uppsägningen har det inte för en utomstående gått att göra någon koppling mellan henne, hennes blogg och hennes arbetsplats. Som hos många bloggare har skrivandet drivits av känslor, och när hon har haft det svårt på jobbet så har det återspeglats i bloggen. Ändå har hon aldrig använt några namn i bloggen. Chefen har fått bloggnamnet Knaschefen, men det måste ha krävts verklig insiderinformation för att kunna göra kopplingar mellan de omnämnanden av honom som återfinns i bloggen och honom eller hans olika företag.

Händelsen  har gett många svallvågor i bloggvärlden. Reaktionerna komer från medkännande bloggare varav de flesta troligen aldrig har läst bloggen Rosa tankar, men som reagerar med ryggmärgen.

Det kommer troligen som en genuin chock för Rosas arbetsgivare på Compro Media att kända som okända bloggare som till exempel Aktieskolan, Opassande, Claes Crantz,  Trebarnsmamman, Crazy in Love, Kim Müller, Mary X Jensen, Oväsentligheter, LoveOrHate, I Cattas lilla värld, Kulturbloggen, Madonnan, Trollpackan, G-E Online och Dagens Skola nu skriver om Rosa och hennes blogg. Det kommer säkerligen som en ännu större chock för dem att tidingar som Aftonbladet och Dagens PS har skrivit om denna händelse. Alla är inte snälla – så är det förstås i blogvärlden där alla åsikter kommer fram och det sällan hymlas inte med dem. Majoren, Gunilla, Johan, Babbel från Tomas och Jinge tillhör de elaka idag.

Företeelsen att blogga på arbetstid är intressant att ta upp. Liksom frågan om att se facket som en tillgång först när man sitter ordentligt i skiten liksom varför man bloggar anonymt om de närmast sörjande ändå känner till bloggen. Dessa diskussioner klarar bloggvärlden raskt av från sina olika utgångspunkter.

Min utgångspunkt är faktiskt en annan. Jag tycker att företag ska ta vara på sina bloggare. Jag brukar fråga företag om de har en aning om hur många anställda som bloggar eller är flitiga forumbesökare. Det vet man sällan och det är synd. Bloggande anställda är en fantastisk resurs! De kan ofta beskriva företagets tjänster eller produkter på ett personligt sätt och med en helt annan målgrupp än vad den sanktionerade företagskommunikationen har. Ur länksynpunkt är det förstås utmärkt, liksom för informationsspridande. Men det kan också vara ett utmärkt sätt för företaget att hålla koll på stämningarna bland sina anställda. Trivs de anställda på jobbet så märks det i deras bloggar!

Att sparka den som helt anonymiserat kritiserar ledningen – om än i ett högst publikt forum som Aftonbladets bloggportal – kan vara något som fäster på varumärket. Nu går vi visserligen in i en tid då det kommer finnas färre lediga tjänster än vad det finns sökande igen, men jag tillhör definitivt en kategori av människor som skulle tänka mig för både en och två gånger innan jag valde att ta uppdrag från Compro Media. Frågan är om inte händelsen dessutom skulle kunna påverka beslutet att anlita dem också.

Jag har aldrig varit anonym på webben och har ofta förundrats över att så många väljer att vara det. Jag står för det jag skriver och vill någon kritisera mig för det är mitt kommentarsfält öppet för återkoppling. Så har det varit länge och kommer så att förbli. Sedan är det upp till mig att välja vad det är jag skriver om. Fall som detta ger mig en liten förståelse för varför man väljer anonymiteten i bloggandet men jag kan inte låta bli att fråga mig om det hade slutat annorlunda om Rosa hade skrivit under eget namn redan från början.

Hur som helst är Compros VD en stridbar person. Han ger sig inte i första taget. Det ska bli spännande att följa det här fallet. Ska man få blogga på fikarasten? Får man använda företagets datorer till detta? Fanns det några interna regler på företaget om hur datorerna fick användas och som Rosa bröt mot när hon bloggade på fikarasterna?

Nu är lunchen slut – åter till arbetet!

[Tillägg efter kl 17] Jag gjorde just en Google-sökning på [Compro Media]. Resultatet är rätt intressant. Det såg helt annorlunda ut i förmiddags. Tänk vad svårt det blir att vända den här PR-trenden.

Passa på att läsa

Flikar och ”fäll ut”-innehåll – nästan lika dåligt som dold text

I slutet av januari gjordes en av de större uppdateringarna av Googles riktlinjer för webbplatsägare, och det enligt mig intressantaste stycket kan få stor påverkan på hur webbplatser hanterar javascript-objekt som fäller ut mer text eller visar menyer först efter att man scrollar nedåt på sidan. Så har du en sajt som visar större delen av ett textobjekt först efter att användaren klickar på [fäll ut] eller [visa], så bör du nog läsa den här artikeln.

Fler inlägg från denna kategori

  • Jag är helt inne på din linje att som företag så är de anställdas bloggande en resurs. Läs gärna mer på:

    http://www.valkommen.se/article-1223292517.html

    Leffe

  • Jag är helt inne på din linje att som företag så är de anställdas bloggande en resurs. Läs gärna mer på:

    http://www.valkommen.se/article-1223292517.html

    Leffe

  • Du har så rätt i det du skriver…. Väl talat!
    /anki

  • Du har så rätt i det du skriver…. Väl talat!
    /anki

  • Häxan

    En sak jag förundrar mig över är att många verkar tro att det är möjligt att vara anonyma. I samma stund som man börjar skriva om personliga aktiviteter eller jobb aktiviteter mm så innebär det att folk i ens omgivning kan känna igen en. Man varnar tonåringar idag för att publicera bilder på internet för framtida risker mm. Men vuxna inser inte risken med att skriva i ett offentligt forum som ju faktiskt internet är.

    Om man tänker tanken att många genom att läsa Rosa’s blogg har känt igen personen bakom bloggen och därmed vet vem knaschefen är, tangerar det inte ärekränkning då… långsökt kanske men tänkvärt tycker jag i alla fall.

    en gammal god regel – tänk efter före kanske inte är så dum ändå

  • Häxan

    En sak jag förundrar mig över är att många verkar tro att det är möjligt att vara anonyma. I samma stund som man börjar skriva om personliga aktiviteter eller jobb aktiviteter mm så innebär det att folk i ens omgivning kan känna igen en. Man varnar tonåringar idag för att publicera bilder på internet för framtida risker mm. Men vuxna inser inte risken med att skriva i ett offentligt forum som ju faktiskt internet är.

    Om man tänker tanken att många genom att läsa Rosa’s blogg har känt igen personen bakom bloggen och därmed vet vem knaschefen är, tangerar det inte ärekränkning då… långsökt kanske men tänkvärt tycker jag i alla fall.

    en gammal god regel – tänk efter före kanske inte är så dum ändå

  • Tack för att jag fick läsa dina kloka tankar.
    Så vettigt att ta tillvara på anställdas bloggar ju; just för att känna av klimat etc.

    Ang det Häxan skriver så tror jag att det är väldigt svårt att känna igen Rosa om man hamnar i hennes blogg av en slump.

  • Tack för att jag fick läsa dina kloka tankar.
    Så vettigt att ta tillvara på anställdas bloggar ju; just för att känna av klimat etc.

    Ang det Häxan skriver så tror jag att det är väldigt svårt att känna igen Rosa om man hamnar i hennes blogg av en slump.

  • Pingback: Kreafonbloggen - Kreafon reklambyrå i Göteborg » Blog Archive » Blogga på jobbet()

  • Pingback: yo mstuff! » Blog Archive » att blogga med varsamhet()

  • Helen

    Det jag inte fattar riktigt är att om hon ändå är anonym och vill skriva av sej, varför göra det offentligt alls då? Kan hon inte hellre skriva dagbok eller maila med några utvalda vänner. Hon skriver faktiskt inte knaschefen bara en gång utan ganska mycket dåligt om denne. Och det är säkert sant efter vad man kan utläsa, men ska man då inte hellre göra detta utanför arbetet till att börja med… Det finns ju tokchefer som anställda är rädda för men varför som vuxen människa? Har aldrig förstått detta att inte tala rakt. Men chefen har hanterat det hela otroligt klantigt i media mm, inger inte förtroende. Å andra sidan skulle jag nog tänka till inför en anställd som skrev ned mej anonymt på nätet. Inte helt OK någon.

  • Helen

    Det jag inte fattar riktigt är att om hon ändå är anonym och vill skriva av sej, varför göra det offentligt alls då? Kan hon inte hellre skriva dagbok eller maila med några utvalda vänner. Hon skriver faktiskt inte knaschefen bara en gång utan ganska mycket dåligt om denne. Och det är säkert sant efter vad man kan utläsa, men ska man då inte hellre göra detta utanför arbetet till att börja med… Det finns ju tokchefer som anställda är rädda för men varför som vuxen människa? Har aldrig förstått detta att inte tala rakt. Men chefen har hanterat det hela otroligt klantigt i media mm, inger inte förtroende. Å andra sidan skulle jag nog tänka till inför en anställd som skrev ned mej anonymt på nätet. Inte helt OK någon.

  • Men det förstår jag Helen!

    Bloggandet är inte envägskommunikation. Kommentarer till ens inlägg, som ditt här ovanför är minst lika viktiga för en anonym bloggare. Jag har som sagt aldrig bloggat helt anonymt, men om jag gjorde det så skulle jag bygga upp en parallell identitet där min fru hette L och mina barn fick heta M, L2 och A, där kunder liksom kollegor och konkurrenter skulle få sina egna bloggöknamn (á la Knaschefen) och deras företag likaså.

    Jag följer ett par helt anonymiserade bloggare som faktiskt tar upp många svåra och aktuella frågor. Plastfarfar är en av dem. Det han skriver är inte avsett för byrålådan utan det bjuder in oss att agera och interagera med det han skriver.

  • Men det förstår jag Helen!

    Bloggandet är inte envägskommunikation. Kommentarer till ens inlägg, som ditt här ovanför är minst lika viktiga för en anonym bloggare. Jag har som sagt aldrig bloggat helt anonymt, men om jag gjorde det så skulle jag bygga upp en parallell identitet där min fru hette L och mina barn fick heta M, L2 och A, där kunder liksom kollegor och konkurrenter skulle få sina egna bloggöknamn (á la Knaschefen) och deras företag likaså.

    Jag följer ett par helt anonymiserade bloggare som faktiskt tar upp många svåra och aktuella frågor. Plastfarfar är en av dem. Det han skriver är inte avsett för byrålådan utan det bjuder in oss att agera och interagera med det han skriver.

  • I modern tid är det nog inte smart att ”slå” sina anställda på fingrarna som de har på arbetsplatsens tangentbord.
    Om jag vore chef skulle jag försöka göra nån analys av vad de anställda kan genom att de surfar och skriver.
    Det kanske förfinar deras förmåga att kommunicera som sen kan bli till stor nytta då en affär ska slutas? Och för att inte tala om allt vetande. Omvärldsanalysernade m.m.
    Who knows?
    Och blir dom riktigt skarpa på html-kod , php via sitt bloggande så kan det ju också användas. Spara in en webmasterkostnad kanske ?

    Om inte bloggandet fördärvade nåt helt kapitalt för företaget, så skulle jag uppmuntra mina anställda att göra vad de vill, bara det kan ge frukt.. he he..:)

    Lätt å säga när man som jag då, sitter här utan anställda och utan anställning och inte varit ute ur huset på länge än och max en meter från datorn i 6 minuter. Innan abstinensen blev för svår.

    Är rätt säker på att man kommer plocka fram detta med tjejen som tog sig friheter att blogga på arbetstid, som exempel i framtiden, när man ska kika på hur mossigt vi resonerar i dag. Om att man inte ska röra sig utan att chefen sanktionerat den rörelsen.
    Fram för F-skattesedel åt varenda nuvarande löntagere, kanske ändå vore modellen?

  • I modern tid är det nog inte smart att ”slå” sina anställda på fingrarna som de har på arbetsplatsens tangentbord.
    Om jag vore chef skulle jag försöka göra nån analys av vad de anställda kan genom att de surfar och skriver.
    Det kanske förfinar deras förmåga att kommunicera som sen kan bli till stor nytta då en affär ska slutas? Och för att inte tala om allt vetande. Omvärldsanalysernade m.m.
    Who knows?
    Och blir dom riktigt skarpa på html-kod , php via sitt bloggande så kan det ju också användas. Spara in en webmasterkostnad kanske ?

    Om inte bloggandet fördärvade nåt helt kapitalt för företaget, så skulle jag uppmuntra mina anställda att göra vad de vill, bara det kan ge frukt.. he he..:)

    Lätt å säga när man som jag då, sitter här utan anställda och utan anställning och inte varit ute ur huset på länge än och max en meter från datorn i 6 minuter. Innan abstinensen blev för svår.

    Är rätt säker på att man kommer plocka fram detta med tjejen som tog sig friheter att blogga på arbetstid, som exempel i framtiden, när man ska kika på hur mossigt vi resonerar i dag. Om att man inte ska röra sig utan att chefen sanktionerat den rörelsen.
    Fram för F-skattesedel åt varenda nuvarande löntagere, kanske ändå vore modellen?

  • Tack för ditt vänliga omnämnade. Men låt mig påpeka att det är inte vi som tar upp de svåra frågorna; De är de som tar upp oss, om man säger. Min blogg skildrar ett pågående händelseförlopp och det som sker, det sker.

    Tanken är att de barn som nu lever under Hennes informationsparaply en gång ska kunna ta del av hur det såg ut från vår, och pappans, vinkel under den svåra tiden från 2006 och framåt.

    Jag har valt att anonymisera bloggen efter att ha sett några exempel med utpekningar. Det har inte fungerat bra, och bara reducerats till dyngkastning. Därav anonymiseringen.

    Skulle någon i Hennes närmaste omgivning stöta på min blogg, bleve igenkännandet förstås omedelbart. Konsekvenserna kan man bara spekulera i. Den risken tar jag. Men att bloggen ligger på en amerikansk server (Googles Blogger) är i alla fall inget sammanträffande.

    Annars tycker jag nog att anonyma bloggare är de som kan (vågar?) tala ut mest, just för att vi är anonyma. Ordet känns friare då.

  • Tack för ditt vänliga omnämnade. Men låt mig påpeka att det är inte vi som tar upp de svåra frågorna; De är de som tar upp oss, om man säger. Min blogg skildrar ett pågående händelseförlopp och det som sker, det sker.

    Tanken är att de barn som nu lever under Hennes informationsparaply en gång ska kunna ta del av hur det såg ut från vår, och pappans, vinkel under den svåra tiden från 2006 och framåt.

    Jag har valt att anonymisera bloggen efter att ha sett några exempel med utpekningar. Det har inte fungerat bra, och bara reducerats till dyngkastning. Därav anonymiseringen.

    Skulle någon i Hennes närmaste omgivning stöta på min blogg, bleve igenkännandet förstås omedelbart. Konsekvenserna kan man bara spekulera i. Den risken tar jag. Men att bloggen ligger på en amerikansk server (Googles Blogger) är i alla fall inget sammanträffande.

    Annars tycker jag nog att anonyma bloggare är de som kan (vågar?) tala ut mest, just för att vi är anonyma. Ordet känns friare då.

  • Jo jag vet @Plastfarfar att det fungerar så ibland. Att jag själv har valt den nästintill totala transparensen beror på att jag inte vill att någon ska ha några hållhakar på mig – någonsin. Genom att skriva så öppet som möjligt och i alla forum agera under eget namn undviker jag risken för hållhakar.

    Däremot innebär detta att jag undviker vissa ämnen. Det håller jag med om. Jag skriver aldrig om personer i min närhet som inte själva är transparenta eftersom det blir för lätt för andra att förstå vem jag avser. Det kan verka begränsande men är nog mer att betrakta som en avgränsning av mitt bloggande.

  • Jo jag vet @Plastfarfar att det fungerar så ibland. Att jag själv har valt den nästintill totala transparensen beror på att jag inte vill att någon ska ha några hållhakar på mig – någonsin. Genom att skriva så öppet som möjligt och i alla forum agera under eget namn undviker jag risken för hållhakar.

    Däremot innebär detta att jag undviker vissa ämnen. Det håller jag med om. Jag skriver aldrig om personer i min närhet som inte själva är transparenta eftersom det blir för lätt för andra att förstå vem jag avser. Det kan verka begränsande men är nog mer att betrakta som en avgränsning av mitt bloggande.

  • Pingback: Veckan som gick - vecka 41 at Same Same But Different()

  • Pingback: Äkta blogglänkar gör hela skillnaden()