Så har Kent Ekeroth och ”Bildombudsmannen” Staffan Teste så äntligen samlat ihop tillräckligt mod för att ge sig på mediehusen för deras användning av Kent Ekeroths järnrörsfilm. Beloppet som de begär har dock sjunkit betydligt. Tidigare har duon krävt DN på nära 70 000 för deras använding av stillbilder ur filmen. Troligen låg det ursprungliga kravet mot GP på motsvarande belopp. Nu stämmer Ekeroth GP på ynka 20 800 kronor.
Så varför begär man så mycket mindre nu? Har materialet sjunkit i värde?
Nej, orsaken är att målet nu rör såpass lite pengar (mindre än ett halvt basbelopp) att det går som ett småmål, eller såkallat förenklat tvistemål i tingsrätten. Det speciella vid dessa tingsrättsförhandlingar är att är att den förlorande parten inte måste betala den vinnande partens kostnader för juridiskt bistånd.
Teste och Ekerot testar alltså, om tingsrätten kommer att gå på deras linje, utan att behöva riskera att betala för GPs advokatkostnader om de skulle förlora. (Å andra sidan kommer Staffan Teste knappast tjäna något på det hela, om de skulle vinna.)
Man kan däremot misstänka att kraven på andra tidningar kommer att bli betydligt högre, om Göteborgs tingsrätt skulle ge Ekeroth rätt.
Den andra orsaken till att Ekeroth anlitar Bildombudsmannen är förstås helt i linje med den uppenbara kampanj som Sverigedemokraterna har fört, ofta med Staffan Teste som företrädare, för att tysta kritiker under det senaste året. Själv har jag fortfarande inte hört någonting mer från Bildombudsmannen, sedan den initiala fakturan, men sajten sverigedemokraterna.de har tvingats byta domän till sdharfel.se efter att SD anlitade en tysk advokatbyrå och hotade med en stämning på ett löjligt stort belopp för varumärkesintrång.
Det är bedrövlig att ett parti, som så ofta tar till brösttoner om vad som får sägas och inte sägas (”i det här landet”) är så benägna att ta till juridiken så fort yttrandefriheten passar dem dåligt. Fast det är inget att förvånas över, när de har en partiledare som ljuger offentligt och sedan vill tysta personer som kritiserar hans uppenbara rasism.
I veckan skrev Måren Schultz att ”yttrandefriheten är en väg som går i båda riktningarna”. Det är något av det bästa jag har hört i år.
Kent Ekeroth lär inte kunna tvätta bort järnrören från webben. Inte ens med en självutnämnd bildombudsman till hjälp. Det visar en enkel sökning på Google med all önskvärd tydlighet.
P.S. Jag vet inte om jag kommer att hoppa på #blogg100 eller inte den här omgången, men det fick mig i alla fall att skriva ett blogginlägg. Det var ett tag sedan.
