Inför förra riksdagsvalet gjorde jag min första genomgång av de politiska partiernas sajter och kunde då konstatera att det var mer regel än undantag att partisajterna hade ett menyalternativ som bestod av partiledarens förnamn. Det kändes lite smetigt då, och gör det lika mycket idag. Det enda råd jag någonsin har levererat till Socialdemokraterna, var att ändra detta, eftersom Mona Sahlin var så hårt ansatt av allehanda troll och hennes sökresultat såg ut därefter.
Idag är det fyra riksdagspartier som fortfarande har en länk med partiledarens namn i menyraden: Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.
Menyraden på moderat.se
Menyraden på centerpartiet.se
Menyraden på kristdemokraterna.se
Menyraden på sverigedemokraterna.se
Bland de övriga riksdagspartierna är det egentligen bara Vänsterpartiet som sticker ut, genom att inte över huvud taget ha någon omedelbart synlig menylänk till partiledaren. Den ligger dock i en drop-down-meny under Vänsterpartiet). Miljöpartiet har ingen menyrad alls, men har länkar till sidorna för respektive språkrör från sin förstasida. Socialdemokraterna har Stefan Löven i menyraden och Folkpartiet har nog aldrig talat om Jan Björklund som bara Jan, vad jag kan minnas.
Synligheten för partiledarens förnamn kan tänkas vara av mindre betydelse. Jag tror inte att det finns några direkta SEO-perspektiv på hur man väljer mellan förnamn och hela namnet i menyraden, utan att det snaras handlar om tilltal och tonalitet på sajten (och ibland ren platsbrist). Jag tror däremot att de partier som väljer att enbart använda förnamnet på länken till partiledarsidan förlorar lite grand när det kommer till att vinna placeringar på hela partiledarens namn.
En alltför fokuserad länk (enbart förnamnet) kan bli lite väl otydlig när det gäller att fånga en bredare sökfras (hela namnet) medan en bredare ankartext (hela namnet) även omfattar den smalare sökfrasen (förnamnet). Det borde alltså vara bättre att använda hela namnet i menyraden om man vill ha god synlighet på båda varianterna.
Så här klarar sig partierna och deras partiledare idag.
[table id=5 /]
…
Mest häpnadsväckande: Fredrik
Allra mest förvånande är att Moderaterna har så dålig synlighet på namnet Fredrik.
Fredrik Reinfeld får se sig slagen av såväl Fredrik Backman (Café.se), Fredrik Wikingsson (Filip&Fredrik), Fredrik Wass (@bisonblog) och Fredrik Strömberg (Bonnier). Visserligen syns Reinfeldt med sidan från Regeringen.se (snygg video-tumnagel på en Reinfeldt med ledsen-hund-looken i sökresultatet) men det är ju i rollen som stadsminister, inte som partiledare för moderaterna. Och det borde väl finnas en skillnad mellan de två rollerna?
Sämst: Centerpartiet.se
Det första man kan konstatera är att Centerpartiet verkar ha jätteproblem med sin partiledarsida. Den visas inte alls i sökresultaten utan det är istället en helt annan sida från centerpartiet.se som tar sökplaceringarna. Orsaken till det är att Centerpartiet nyligen har bytt ut sin partiledarsida från www.centerpartiet.se/Centerpartiet/Annie-Loof/ till www.centerpartiet.se/Annie/ (och samtidigt bytt ut menyalternativet Annie Lööf mot förnamnsvarianten Annie) utan att peka om den gamla sidan mot den nya. Om man går in på den gamla sidan möts man numera bara av en 404-sida (sidan saknas). Detta trots att den gamla sidan har flera länkar från andra webbplatser. Det kommer alltså att lösa sig med tiden, men det är slarvigt av Centerpartiet att inte ha 301-redirectat den gamla sidan mot den nya. Då hade man också kunnat dra fördel av de gamla länkarna.
Bäst: Socialdemokraterna.se
Socialdemokraterna är det parti som vinner priser för sin webbplats. De satsar mycket på den och det märks även när det kommer till Stefan Löfvens synlighet. De har dock fortfarande mycket att arbeta på när det kommer till synligheten i sin småbökiga nodstruktur, som jag ständigt tar upp som dåligt exempel på mina föreläsningar.
I övrigt gör partierna ett ganska bra arbete när det kommer till att synas på sina partiledares namn. Det enda förvånande i övrigt är den uppenbara sökmotorförtalskampanjen som förs från yttersta högern mot Åsa Romson och Gustav Fridolin, men mer om den framöver.
