Andreas Ekström är den journalist jag vet som har funderat allra mest över Google och hur Google fungerar. Det funderandet finns publicerat i boken Google-koden. Så när Andreas ringde och ville göra en intervju om namnkrockar i Google så var jag genast på. Tyvärr tog det oss flera månader att lyckas hitta en tid som passade, men sedan blev det ett riktigt bra samtal om Johanna Sjödin och Johanna Sjödin och deras respektive behov och möjligheter att synas i Google i artikeln Kampen om att toppa Google.
Utgångspunkten är rolig. För mig som betraktare i alla fall men mindre kul för de båda Johannorna kanske.
Medicinen är i alla fall enkel, och sedan igår, när Google blev så pigga på att visa Google-profiler i sökresultaten, är det ännu lättare.
Om jag fick råda skulle båda johannorna se över sina Google profiler och göra dem så bra som möjligt. Konstnärsjohanna ska se över sin hemsida som idag inte på något sätt utstrålar att den verkligen vill vara väl placerad när man söker efter Johanna Sjödin i Google. Hon borde också börja blogga på en separat domän. Gärna på WordPress.com eller Blogspot till att börja med så att hennes blogginlägg snabbt blir indexerade.
Sedan skulle jag vilja att bägge Johannorna började länka till varandra sajter från en ruta på respektive förstasida. Helst i en ruta som öppet deklarerar att det finns två Johanna Sjödin i sökresultaten.
Ja och så tycker jag förstås att de ska träffas, och att Johanna Sjödin ska måla av Johanna Sjödin. Artikeln är ett avstamp. Hoppas att de tar tillvara på råden i artikeln.
Lite om Sverigedemokraterna och vårt sätt att använda Google
Det som gör Andreas Ekström till en så utmärkt journalist är att han inte drar sig för att låta en artikel blomma ut. Det gör den här och kommer att handla en del om arbetet med sajten Sverigedemokraterna.de och om hur vi har kommit att använda Google för alla sorters sök. Det finns goda förklaringar till att Google är det mest sökta ordet i Google…
Det är skrivande som utmanar tanken. För ett par år sedan var det Andreas som försökte få oss att tänka efter genom att initiera tanken på 1 september som en Google-fri dag. Det gick inte alls för mig, men bara att vi tänker den tanken gör oss lite mer fria i vårt förhållningssätt.
Jocke Jardenberg har för övrigt också publicerat en bloggpost på temat namnkrockar: Om att heta Henrik Larsson. Läs den också.
