Den här morgonen började riktigt uruselt. Jag kunde inte hitta glasögonen. De låg inte där de borde, på nattygsbordet eller skåpet, inte heller i badrummet eller köket. Till slut letade jag reda på ett gammalt par och fixade frukost och sånt. Det var först när det var dags att gå ut med hundarna som jag hittade dem, i soffan i hallen och i ett bedrövligt skick. (Lika bedrövligt som skärbrädan mitt under frukosten.)
Rufus hade, i vad jag väl får betrakta som någon sorts kärleksakt ändå, tuggat på dem och de var böjda och fransiga till oigennkänlighet. Jag har visserligen haft dem ett tag nu, men jag tycker inte att glasögonmodet har kommit särskilt mycket längre än mina Cottonmouth från Vasuma, och jag har inte tid att gå glasögonlös heller. Visserligen är min optiker, Bågar och Glas, superbra och supersnabba, man jag såg ändå framför mig en vecka med halv syn i gamla glasögon.
Det var ett hårt slag. Hårdare än jag skulle ha trott faktiskt. Jag blev så arg att jag försökte ge bort byrackan över Twitter ett tag.
Efter en stund kom jag på att @vasuma även finns på Twitter så jag frågade om modellen fortfarande fanns och det gjorde de!
Glasögonlinserna var tack och lov helt oskadda och på eftermiddagen slank jag och @bolstad förbi den mycket pittoreska adressen , och bara en halvtimme senare var jag presentabel igen:
De här bågarna är lite mörkare, med en brun insida som påminner om halvädelstenen tigeröga. Jag är supernöjd!
Såhär i efterhand inser jag att det är solglasögonmodellen jag har nu, de som Petter har i den här videon, vilket osökt får mig att fundera på att så småningom komplettera med ett par till, fast med slipade glas.
Tillägg: Rufus ligger och sover i mitt knä medan jag skriver detta, och det får man väl betrakta som att jag tagit honom till nåder igen.
Pingback: Petter – Du gör min dag()