Vi är mitt i framtiden – på väg framåt

Jag satt igår eftermiddag och följde länkar på på YouTube och stötte på den här filmen, med titel Sverigedemokraterna, sanningen på YouTube. Skickligt producerad av klipp från olika filmer om Sverigedemokraterna, och med ett klassiskt Palme-tal till Latin Kings-beat som ljudkuliss:

En stund efter att jag hade delat filmen på Facebook fick jag hela Palme-talet inklippt bland kommentarerna av den allvetande Morris Packer. Stort tack Morris!

Tänk om vi fortfarande hade politiker som var så här bra retoriker.

Olof Palme höll, enligt DN, talet redan 1965 men det håller verkligen än. Jag tror inte att det finns någonting som hindrar mig att återpublicera hela talet här. Läs det här under! Det är så himla bra och sammanfattar all kritik jag har mot såväl vardagsrasismen som mot Sverigedemokraterna.

Utlänning, invandrare, det är inte något entydigt ord. Det täcker hundratusentals enskilda människoöden, med bjärt skiftande bakgrund och förutsättningar. Några, dessbättre få, är i behov av vårt medlidande. Men alla är i behov av vår förståelse, har rätt att kräva förståelse, intresse och uppskattning. Det som förenar dessa människor är att de kommit som främlingar till Sverige, för att här söka skapa sig en tillvaro.

För oss är detta en alldeles ny situation. Sverige har varit ett land från vilket människor sökt sig bort till främmande land. Nu söker sig människor från främmande länder hit till oss. Och vi är ovana vid minoriteter, ovana att ta hänsyn till dem som är annorlunda. Därför blir vi lätt tafatta och trubbiga, både som samhälle och som enskilda individer. Och vi har väl ännu inte satt oss in i den nya situation som uppstått, när invandrarna blivit en stor och växande folkgrupp av allt större betydelse i det svenska samhället.

- - -

Invandrarna har gjort utomordentligt betydelsefulla insatser i den svenska samhällsutvecklingen på många olika fält. För det kan vi känna både tacksamhet och beundran. Vi inser invandrarnas självklara anspråk på att få sina rättigheter tillgodosedda i det svenska samhället, och vi vill gärna att de skall ha anledning att känna sig välkomna.

Men det är om problemen vi skall tala. Och problem och svårigheter har naturligtvis följt i invandringens spår. Det finns oerhört mycket som samhället kan göra för att underlätta invandrarnas situation, konkreta åtgärder som kan förstärka känslan av samhörighet och ömsesidig respekt. Därom ska jag i dag inte tala. Avgörande för om samhällets åtgärder skall få avsedd verkan är emellertid de enskilda människornas attityder till invandrarna.

Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta.

Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung.

Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt. En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvaliteter att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen – på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.

Därför ligger fördomarna alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks. De flesta av oss människor har ett behov av att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande – utlänningen, främlingen – till förfogande som en sista skans.

- - -

Med avsky och beklämning följer vi från länstolen framför tv- apparaten hur ute i världen människor förföljs, minoriteter förtrycks, folkgrupper står i harnesk mot varandra. Men hur många av oss tar konsekvensen att ta kontakt med grannen två trappor ner, med ett namn som är svårt att uttala och ett uttal som är litet svårt att förstå? Och hur många av oss griper in med en hjälpande hand när de ser husmodern i en invandrarfamilj stå rådvill i snabbköpsbutiken – osäker på varor och priser, rädd att inte kunna göra sig förstådd?

- - -

Alla invandrare som kommer hit möter svårigheter, ofrånkomliga och betungande. De har brutit upp och måste känna saknad. Även om de får en god materiell försörjning, är det mycket som är nytt och främmande: språket, sedvänjor, ny miljö och nya människor. Till det nya måste de söka anpassa sig. Och vi har naturligtvis rätt att ställa krav på att de följer de spelregler som gäller i det svenska samhället och på den svenska arbetsmarknaden. Men kravet på anpassning får aldrig drivas så långt att det innebär att invandrarna skall bli precis som vi. De kommer alltid att förbli präglade av sin miljö och sitt ursprung. De flesta av dem kommer alltid att söka värna om sin egenart samtidigt som de söker delaktighet i den gemenskap som vi byggt upp här i landet. De kommer att vara ”annorlunda” svenskar.

- - -

Därmed förs frågan om invandrarna i Sverige ut i ett vidare perspektiv.

Sverige har sedan länge varit ett mycket enhetligt land. Vi har saknat minoritetsproblem. Men verkligheten förändras. Vi blir mer och mer beroende av kontakt och impulser över gränserna. Vi kan inte bygga murar mot omvärlden, murar som betyder isolering och tillbakagång. Utvecklingen för människorna närmare och närmare varandra, i en kontakt som betyder stimulans men också nötning och svårigheter. Internationalismen får inte vara endast en känsla på distans. Den blir alltmer en del av vår vardag. Invandrarna i Sverige kan på sätt och vis sägas förebåda en ny tid. De vill bli en del av vår gemenskap och vi måste i vår tur söka oss ut i en vidare gemenskap över gränserna. Världen kommer till oss och vi måste komma ut i världen.

Den framtid vi kan skönja kommer att föra med sig mycket av påfrestningar och svårigheter, när vi svenskar skall anpassa oss till en förändrad verklighet. Men skall vi kunna överleva måste vi lära oss att leva tillsammans med andra.

Olof Palme

Vi är mitt i den framtiden nu.

I kommentarerna till YouTube-klippet skriver åtskilliga sverigedemokrater att partiet har förändrats oerhört mycket sedan 90-talet. Det är möjligt. Så kan det vara i ett ultrakonservativt och samtidigt populistiskt parti som helt verkar sakna framtidsvisioner utan istället hålls ihop av en sorts vilsen längtan efter det förgångna, ett förgånget som de flesta av de aktiva anhängarna aldrig har känt till.

Det är sånt som gör att jag stödjer kampanjen på sverigedemokraterna.de

  • http://twitter.com/kjellberg Fredric Kjellberg

    Jag rekommenderade faktiskt den där Latin Kings-låten med Palmes tal till Jimmie Åkesson för någon månad sedan: http://twitter.com/kjellberg/status/8512000615

    Inte för jag trodde mig kunna omvända honom utan mer för att belysa skillnaden mellan honom, SD och det folkhem som man påstår sig vilja återupprätta. Man kan ha många åsikter om Palme i övrigt, och det har jag, men det här talet är lysande och blottlägger problematiken på ett fantastiskt sätt.

  • nikkelindqvist

    Fick du något svar från Åkesson?

    Talet är, liksom Latin Kings beat, helt fantastiskt. Det är slående hur det förutser hela den rådande situationen. Främlingsfientlighet maskerad till folkhemskhet med blåsippor, vita knutar och flaggan i topp.

  • http://twitter.com/kjellberg Fredric Kjellberg

    Jodå, han svarade ”Vad snällt. Tack” :)

  • http://twitter.com/wendels Wendels

    filmen verkar vara nere från Uröret. Har du en annan länk, eller kanske en nedladdad version??

  • nikkelindqvist

    Det var märkligt. Jag når den på http://www.youtube.com/watch?v=SFmFxHCufQk

    Fler som inte kommer fram till den?

  • http://twitter.com/wendels Wendels

    måste vara det att jag sitter i tyskland som gör att jag inte kommer åt den. :(

  • nikkelindqvist

    Ah, men då sitter du ju nära .de-domänen. Vad får du för resultat från Google.de när du söker efter sverigedemokraterna?

  • http://twitter.com/wendels Wendels

    #1 wikipdeia
    #2 sverigedemokraterna.de
    .
    .
    .
    #8gavle.sverigedemokraterna.se –> vilket är lite kul.

    skickar lite screens till din mejl

  • http://www.jajja.com/ Jimmy Wirsborg

    Största frågan är när vi får politiker som Palme igen. Dagens politiker håller inga sådana här tal. De pratar siffror, förvränger statistik, kastar skit på andra, försöker begränsa den tekniska utvecklingen och ignorerar helt svåra och tunga frågor som säkert ger dem huvudvärk bara en flyktig tanke om dem kommer fram.

  • nikkelindqvist

    Tack!

    Det där var spännande, det visar att man, om man är tydlig med sin
    geografiska hemvist inte får någonting på köpet från det geografiska område
    som domänen hör hemma i.

    De enda stora skillnaderna som jag ser är att jag får
    lindqvist.cominskjuten mellan malmö- och gävle-subdomänerna vid
    sökningar specifikt efter
    sverigedemokraterna.se och att videomaterialet skiljer sig åt i allt
    väsentligt.

    Det är med andra ord specifikt svenska länkar som går till Guillou-filmen
    och i Sverige lägger den på tredje plats.

  • http://www.snts.se/ Santos

    Att vrida sig bort från huvudfrågan och försöka kalla alla som förespråkar en mer restriktiv invandring för ”vardagsrasister” samtidigt som man säger uppenbara saker om att invandrare minsann kan göra nytta kommer inte leda till färre sverigedemokrater.

  • nikkelindqvist

    Nej det är möjligt. Hur skulle du själv göra?

  • http://www.snts.se/ Santos

    Jag skulle sluta använda ordet ”vardagsrasism”.

    Var kommer det ordet ifrån egentligen?
    Det känns som att det är samma sak som att hävda att det råder en ”vardagsislamism” i alla muslimska hem där man vill bygga moskéer och ha rätt att bära slöja.

    Bara för att man vill värna om en svensk kultur och minska invandringen, för att det finns uppenbara brister i sättet Sverige hanterar sina invandrare, betyder inte det att man är främlingsfientlig eller behöver lyssna på Palme.

    Det är samma sak med en muslim som vill värna om sin religion. Bara för att han vill det är han inte svenskfientlig och bakåtsträvande.

  • http://www.jajja.com/ Jimmy Wirsborg

    Förstår hur du menar, men jag tror det finns fler betydelser av vardagsrasism då. Det du beskriver när man ställer sig frågande till hur regeringen hanterar de människor som flyr till Sverige kallar inte jag rasism eller vardagsrasism utan debatt. Man pekar på ett problem och man debatterar problemet utan att döma och kränka människor.

    Vardagsrasism för mig är när man pratar om invandrarna som problemet på alla möjliga vardagsproblem. Gärna runt middagsbordet, vid fikaplatsen eller på krogen. Man sätter en stämpel på människor och nedvärderar dem. Man beskyller gruppen för hur regeringen eller ett antal individer från den gruppen agerar. Man ser lösningen i att alla som har en viss hudfärg eller ursprung måste tillbaka och att man inte bör släppa in dem i landet.

    Skillnaden med vardagsrasism och uttalad rasism är att vardagsrasismen kommer från vardagen. Det handlar inte om att göra något uttalat politiskt ställningstagande utan om fördomar man bär på och sprider genom att kasta ur sig i tid och otid. Man söker fäste för sina fördomar bland kamrater, familj, släkt och/eller kollegor genom att återanvända de uttalade rasisternas argument i mindre sällskap.

    Och i det sammanhanget tycker jag Palme-talet är klockrent.

    Men man får aldrig hindras av att diskutera lösningar på problemet hur Sverige hanterar de människor som behöver vår hjälp. De diskussioner har alla bara att vinna på så länge man håller vardagsrasismen utanför den.

    Själv anser jag att just vardagsrasismen är största problemet. Infödda som har en romantiserad bild av gamla tider och strävar tillbaka dit och som är livrädda att bli en av resten av världen. Näst störst är just hur vi bemöter de som kommer till oss och vilken vård, utbildning och möjlighet att bli del av samhället. Apatiska barn blir bluffare istället för psykiskt sjuka som läggs in, vi sätter alla på grundskoleutbildning även om de professorer inom vissa ämnen (svenska är dock något alla måste lära sig tillräckligt bra för att kunna kommunicera) och när de väl kommer ut så möts de av just vardagsrasismen och glåporden och nedvärderande blickar. Det kan nog vara svårt ibland att vilja bli en del av det samhället…

  • http://www.snts.se Santos

    Till en viss mån måste man gruppera människor för att tackla de problem som drabbar gruppen. Till exempel att gamla människor är svaga och sjuka och behöver mer hjälp med billig vård, och unga är dumma och stökiga och behöver mer hjälp med utbildning och stöd.
    Det är ju inte att döma ut eller att vara fördomsfull, det är bara att inse att olika grupper har olika behov.

    Visst är vardagsrasism en hemsk sak. Men vad är det verkliga problemet? Att förorterna brinner och att tusentals invandrare är arbetslösa, eller att de flesta tycker att zigenare är konstiga?

  • http://www.jajja.com/ Jimmy Wirsborg

    Ok viss gruppering måste man ta till för att kunna diskutera saker.

    Frågan är om inte förorten brinner för att folk tycker zigenare är konstiga? Det är väl lite som det är problemet. Att diskutera symptomen och försöka få bort dem gör ju inte att man tar tag i problemet. Istället riskerar man att kasta bensin på en öppen flamma. Man måste först identifiera vad som faktiskt är fel. Och då anser jag att det till stor del är just att vi inte är öppna utan att vi skapar oss en konflikt. Mycket grundar sig då i att regeringen är för otydlig kring vad som gäller i Sverige både mot de som kommer hit och mot de som bor här sedan innan. I Palmes tal sätter han ju ner foten och förklarar för folket hur framtiden kommer att se ut oavsett om de tycker om det eller inte. Samtidigt behövs det åt andra hållet, för att då faktiskt få integrationen att fungera. Om det inte görs… ja då brinner förorten… men jag tror nog att vi tyckte zigenarna var konstiga innan förorten började brinna…

  • Pingback: Veckan som gick – vecka 17 « Same Same But Different

  • Pingback: Framtidsvisioner