Svininfluensan

Jag har svininfluensan, H1N1 eller Den nya influensan som myndigheterna av någon anledning envisas att kalla den (som om det aldrig kommer att komma någon ännu nyare influensa). Det känns otroligt kymigt. Jag mår pyton, men men själva svininfluensan är faktiskt inte farligare än någon annan influensa som har drabbat mig under åren.

Som alltid vid sjukdom är timingen usel. Det här skule varit min första arbetsvecka efter två off-line-veckor och på fredag är det meningen att jag ska åka till #SSWC. Det har flera andra också oroats sig för. Jag vill inte smitta ner kärnan i den svenska sociala webben, och tänkte därför klargöra hur jag mår och hur jag tänker göra med SSWC här.

Svininfluensan á la Nikke

Här följer en kortfattad beskrivning av mitt sjukdomsförlopp som jag uppdaterar över tid.

I fredags kväll kände jag mig skrovlig i halsen och en liten smula tröttare än vad jag borde efter 10 fullständigt avkopplande dagar på Mallorca. Jag tänkte då att jag bara hade drabbats av en vanlig luftkonditioneringsförkylning.

I lördags morse, vår hemresedag, var halsen värre och jag frös som en tok. Febern hade börjat sätta in och jag hade börjat hosta. Febern motades med Ipren för huset skulle städas och presenter skulle köpas. Vårt flyg hem gick inte förrän vid 22.15 och halva planet hostade lika mycket eller mer än vad jag gjorde. Vid det laget hade jag satt i mig fem ipren och svettades som en gris hela hemresan. Vi landade efter 02.00 och taxiresan hem minns jag inte mycket av. Jag trodde fortfarande att det var en jobbig förkylning.

Inte heller under söndagen hade jag riktigt klart för mig att det var influensan. Jag tryckte i mig mer Ipren och gick ut på promenad med Lena och hundarna och var även förbi Il Caffè en sväng, men kände mig otroligt risig. Sedan däckade jag i sängen. På kvällen hade jag över 39 °C trots ett ivrigt iprenintag. Snoret rann nu i en stadig ström och halsen började låta som en läckande orgelpipa. Dessutom gjorde det rejält ont i hela kroppen.

Hela måndagen tillbringades i sängen. Febern kom och gick och den karaktäristiska influensavärken satt som en smäck. Först nu insåg jag på riktigt att det nog faktiskt var svininfluensan som hade tagit mig.

Tisdag – febern har sjunkit men istället har magfasen av influensan satt in. Jag har haft rejält ont i magen hela natten och springer på toa en gång i timmen. Dessutom hostar och nyser jag lika mycket som tidigare och halsen låter ännu mer när jag lägger mig ner. Influensavärken är också kvar. Jag orkar hålla igång i 20-minuterspass, sedan somnar jag en eller ett par timmar igen. Svårt att somna på natten och ont i hela kroppen, dels influensavärk, dels av att ha legat för mycket, men det gör ont att gå, stå och sitta också…

Onsdag – Forfarande värk, men orkar vara vaken längre stunder. Snorkranen håller på att mildras men istället är jag täppt. Sjukt trött hela tiden och helt luddig i skallen. Har bestämt mig för att inte åka på SSWC.

Torsdag försvann i någon sorts töcken. Sov mycket och kunde inte förstå varför jag inte började bli frisk snart. Fortfarande ont överallt. Till och med i fötterna.

Fredag – börjar tro att jag kompletterar flunsan med en bihåleinflammation. Ont som tusan i ögonen och bakom kindbenen och i håret (hårbotten). Dessutom kommer magvärken och går fortfarande.

Lördag – Influensa-symptomen borta, men fortfarande grymt snuvig och skrovlig i halsen. Kanske utmandade jag ödet live väl mycket genom att gå på fotboll på Råsunda (AIK – Kalmar FF), men jag hade lovat killarna och det var ju inte som om jag spelade fotbolls själv. Två timmars spänning på södra stå satte sig som värk i benen och bara tanken på att springa framåt i tåget i tunnelbanan var omöjlig. Inget flås alls kvar i kroppen.

Söndag – Ännu snuvugare, men friskförklarar mig själv från influnensan. Kan jag ha fått en vanlig förkylning ovanpå svininfluensan eller var alltihopa bara en ovanligt kraftfull förkylning? Det vore ju otroligt pinsamt om jag så smångingom får svininfluensan ”en gång till”…

Måndag – Håller mig undan från kontoret. Orkar inte med några längre telefonsamtal. Tröttnar fort och producerar fortfarande förvånandsvärt stora mängder snor. Men det går åt rätt håll. Frisk på onsdag kanske?

Blir jag frisk tills på torsdag?

På fredag är det meningen att jag ska åka på årets roligaste svenska webbevent. Sweden Social Web Camp, där jag förutom att umgås med den verkliga svenska interneteliten ska hålla en timmes prat om sökmotoroptimering. Detta är någonting jag verkligen inte vill missa. Men samtidigt vill jag ju inte åka iväg och smitta ner den svenska sociala webben.

Enligt vårdguiden så smittar man under de 5-7 första dagarna, och min sjunde dag är på torsdag (om jag räknar från fredagen då jag kände de första symptomen). Smittorisken borde därmed vara eliminerad på fredag tänker jag…

Jag har därför bestämt mig för att bara åka om jag känner mig frisk på torsdag. Men frisk menar jag feberfri och symptomfri. Om inte står min plats på SSWC, min bussbiljett från Stockholm och min sängplats på Tjärö till förfogande. Intresseanmälan sker i kommentarsfältet till den här bloggposten. Just nu bedömer jag chanserna till att jag åker till 50-50.

Uppdatering ons 19/8: Jag skippar Sweden Social Web Camp. Joakim Axelsson tar över min biljett och Simon Sundén har gått med på att ta över mitt SEO-föredrag. Det är aptrist, men det enda rätta i sammanhanget.