Nikke Index

En kärleksförklaring till Internet sedan 1997 // Nikke Lindqvist

You are here: Home / Foo / Hen – ett praktiskt ord

Hen – ett praktiskt ord

by 7 Comments

Ordet hen är ett fantastiskt praktiskt ord. Det har flera olika användningsområden, där flera är praktiska och egentligen bara en är könspolitisk. Språkforskaren Per Ledin har gjort en riktigt bra sammanställning med 100 exempel från svenska bloggar, där han har identifierat fem olika kontexter.

Könsöverskridande hen (definit hen, korrelatet är könat och har specificitet): Det var först när jag lärde känna Minou som jag förstod att jag fanns – och sedan lärde hen mig att inte känna skuld över min existens.

Anonymiserande hen (definit hen, korrelatet är okönat och har specificitet): Samtidigt som det inte är så hett, jag menar, tidigare i kväll blev en av ungarna * säger inte vem * helt förstörd för att hen inte klarade av att framkalla ett gäsp.

Okänt kön (definit hen, korrelatet är okönat och har specificitet): Jag ska göra en telefonintervju typ exakt nu eller om två minuter men nu har ungjäveln (eller om det är gnälltanten?) i lägenheten nedanför dragit igång pianokonsert. Det låter som att hen sitter och spelar i vårt vardagsrum.

Indefinit hen (hen har specificitet, korrelatet har icke-specifik referens): Hade någon sagt till mig för tio år sedan – eller bara fem hade nog räckt – att Jocke Berg från Kent skulle sjunga ledmotivet i en Pixar – film hade jag sagt att hen var galen och borde kolla upp sig hos lämplig psykolog.

Generiskt hen (hen och korrelatet är icke-specifika och generiska): Vill man går det även att koppla köpet till köparens Facebook-sida så hens vänner direkt ser att hen köpt en fika för pengarna.

Jag använder fyra av dessa, men har, i likhet med många andra, svårt för den könsöverskridande kontexten, som väl också är den som de allra flesta vänder sig emot så starkt att de inte kan se skillnaderna i användningsområde. För det finns inget som kan reta upp flashbackare och antifeminister så mycket som att dra till med ett hen mitt i ett inlägg. Det fungerar mycket väl även i diskussioner med SD-svansen på Avpixlat. Ordet förblindar fullkomligt och får motdebattörerna att fullständigt tappa koncepterna.

I det läget kan det vara läge att plocka fram Christian Geijers fantastiska skapelse:

Hen för dummies

Hen för dummies förklarar på ett enkelt sätt varför hen behövs i dagens språk.

Ordet hen är inte del av någon ondskefull feministplan att utradera skillnaderna mellan könen.

 

Faktum är att jag på 80-talet vände mig lika starkt mot ordet hen som många hen-motståndare gör idag. Men jag har vant mig, och också insett att språket har förändrats på ett sätt som gör det krångligt och omständligt att gå omvägarna runt hen när man vill inte vill använda genusmarkörer i sitt språk. Det var enklare förr. Idag har hen kommit för att stanna.

Passa på att läsa

Flikar och ”fäll ut”-innehåll – nästan lika dåligt som dold text

I slutet av januari gjordes en av de större uppdateringarna av Googles riktlinjer för webbplatsägare, och det enligt mig intressantaste stycket kan få stor påverkan på hur webbplatser hanterar javascript-objekt som fäller ut mer text eller visar menyer först efter att man scrollar nedåt på sidan. Så har du en sajt som visar större delen av ett textobjekt först efter att användaren klickar på [fäll ut] eller [visa], så bör du nog läsa den här artikeln.

Fler inlägg från denna kategori

  • Pingback: Hon, han och hen ()

  • Pingback: Min ordlista | Genustestet()

  • Mja, jag kan inte se någon anledning till att använda hen i en mening. Det har gått alldeles utmärkt de senaste 30 åren menar jag. Om man absolut får för sig att skriva ”han eller hon” i varannan mening så bör man nog överlämna skrivandet till någon annan. 🙂 Jag tycker inte ”hen” behövs, då det istället skulle vara acceptabelt med ”de” och ”denne” i mina ögon. Jag tror acceptansen skulle bli större än ett så pass politiskt laddat ord, som annars mycket väl kunnat komma in i språket på naturlig väg. Jag ger mig i kast med alternativ nedan:

    Könsöverskridande denne: Det var först när jag lärde känna Minou som jag förstod att jag fanns – och denne lärde mig att inte känna skuld över min existens.

    Anonymiserande denne: Samtidigt som det inte är så hett, jag menar, tidigare i kväll blev en av ungarna * säger inte vem * helt förstörd för att denne inte klarade av att framkalla en gäsp.

    Okänt kön de (och okänt antal): Jag ska göra en telefonintervju typ exakt nu eller om två minuter men nu har ungjäveln (eller om det är gnälltanten?) i lägenheten nedanför dragit igång pianokonsert. Det låter som att de sitter och spelar i vårt vardagsrum.

    Indefinit de: Hade någon sagt till mig för tio år sedan – eller bara fem hade nog räckt – att Jocke Berg från Kent skulle sjunga ledmotivet i en Pixar – film hade jag sagt att de var galna och borde kolla upp sig hos lämplig psykolog.

    Generiskt deras: Vill man går det även att koppla köpet till köparens Facebook-sida så deras vänner direkt ser att de köpt en fika för pengarna.

    • K- Bengtsson

      Fast det kommer inte att fungera om jag vill att du benämner mig som hen. Jag är absolut inte den eller denne, det skulle kännas som om jag är ett ting och inte en människa.

      • Varför skulle jag benämna dig i tredje person singular ifall jag talar med dig? Då använder jag redan könsneutrala ”du” och ”dig” då du själv förhoppningsvis vet vem du är.

        ”Denne” är inte ett objekt utan är en person.

        Jämför nu ifall jag tar ovanstående mening och byter ut till ”hen”.
        ”Varför skulle jag benämna hen i tredje person singular ifall jag talar med hen?”

        Helt plötsligt talar jag om någon annan, och inte om dig.

        Hur någon refererar till dig i tredje person är inte något som någon kan förvänta sig kontrollera. Det är upp till personen som talar.

  • tilda

    Tack gode gud för hen. Jag citerar krönikören Viktor Adolfsson
    ”Jag ser det inte som
    något större ställningstagande – helt enkelt för att det inte berör mig. Varför
    ta ställning för eller emot något som är oviktigt för mig men kanske
    livsavgörande för andra människor?”
    Vem är jag att döma ifall hen är rimligt om det inte rör mig? Jag skriver ibland han/hon men tiden det tar att skriva.. Varför inte bara köra på hen? Det går snabbare och riktar sig till alla. Att säga att det har gått bra tidigare är ett argument jag inte förstår. Det gick bra att ha kvinnor hemma med, men jag har en ide – vi fortsätter utvecklas så får alla var med, alla får vara de dem vill vara och alla får känna sig delaktiga. Det känns som en väldigt lite utmaning för mig. Lite jobb för mig som kanske betyder mer för någon som får höra det eller läsa det.
    Var ligger problemet?

  • Inge Vidare

    Hen behövs inte i det svenska språket. Tycker man att det är nödvändigt att använda ett könsneutralt pronomen referrerar man till ”denne”. Det har fungerat i evinnerliga tider. Hen har tillkommit som en följd av dåligt språkbruk och/eller dålig bildning.