I veckan har Googles nya samlade användaravtal fått stor uppmärksamhet i medierna. Det har låtit som om man, om man inte raderat alla sina uppgifter från Google innan 1 mars hade brännt sina chanser fullkomligt och nu helt låg i datajättens våld. Jag kommer på måndag delta i ett samtal i SVT-morgonsoffan om datainsamling och om det är ofrånkomligt att olika företag samlar och använder data om oss, och om skillnaden när privata företag gör det och staten gör det. Här är lite av mina tankar inför det samtalet.
Stänga av sökhistoriken eller jävlas tillbaka?
Övervakningsgalningarna i EU-parlamentet har fått igenom deklaration 29 (SMILE 29) som i sin förlängning, och om den går vidare till att bli inlemmas i datalagringsdirektivet, bland annat innebär att EU-myndigheter har rätt att kräva ut individuell sökhistorik från Google.
Min transparens är mitt eget val
Det är inte mycket jag döljer från offentligheten, myndigheterna, konkurrenterna, arbetsgivarna, släkten, familjen, vännerna eller ens mina fiender på webben. Man kan följa de flesta av mina göranden och låtanden härifrån bloggen, från mitt dagliga foto-projekt, från min Jaiku, på Friendfeed och på andra öppna sociala nätverkssajter. När jag deltar i forum gör jag det under eget namn och står för min åsikt.