Med 18 månader kvar till nästa val är det intressant att ta en titt på de politiska partiernas sökresultat i Google på deras partinamn. Det är egentligen inte den mest intressanta sökningen, men eftersom partierna faktiskt allihop är ganska dåliga på att själva synas på sina hjärtefrågor, så är det ändå en naturlig utgångspunkt.
Jag koncentrerar mig så här i början på de åtta riksdagspartierna och på vilken bild som förmedlas till en potentiell väljare som idag söker på deras namn.
Analysen är enkel. Jag tittar på vilka sökförslag som finns för partinamnet, hur partiet fångar upp sökresultatet för dessa sökningar, och hur stor representation partiet självt har i sökresultatet för sitt namn. Jag kommer att räkna andelen träffar man själv har kontroll över och dela dessa med det sammantagna antalet träffar (minus kartresultat, bildträffar och de tillfälliga nyhetsresultaten) och därigenom ta fram ett synlighetsvärde.
Partierna har väldigt olika strategier för hur de arbetar med sin synlighet idag. Medvetet eller omedvetet har de gjort val som ökar eller minskar deras möjliheter att ta plats i sökresultatet för sina egna sökningar.
Jag gjorde en liknande granskning inför förra valet, då DN.se låg väldigt bra till på samtliga partinamn. Det gör de inte längre, utan idag har den postitionen främst tagits över, främst av Facebook och Twitter, som är den gemensamma nämnaren för alla de olika partiernas sökresultat. KD och SD har inga officiella Facebook-sidor i sina sökresultat (även om SD har en en Ja tack- och en Nej tack-sida) och SD saknar, som enda politiska parti, en officiell Twitter-sida i sökresultatet. Det finns många uppstickare som gärna vill ta plats i sökresultatet. Newsmill är den sajt som tydligast strävar efter att ta över DNs postition.
En annan skillnad som har inträtt under de senaste fyra åren är att många av partierna har fått en sorts varumärkesstatus i Google som gör att det bara visas sju sökresultat på förstasidan i Google, något som gör det lättare att hålla rent från oönskade träffar, förutsatt att man har en god strategi för detta. Det är inte alla partier som har fått denna varumärkesstatus, främst beroende på namnbyten och intern namngivning. Det är inte alltid det officiella namnet är detsamma som namnet man ger sig själva i sociala medier eller ens på den egna sajten.
Under veckan kommer jag att beta av partierna ett efter ett, i bokstavsordning.
Först ut är alltså Centerpartiet, följt av Folkpartiet, Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och sist Vänsterpartiet. Genomgången blir en ögonblicksbild av partiernas allmänna synlighet ett år innan valrörelsen börjar smyga igång, och jag hoppas kunna göra en liknande genomgång om ett år igen för att studera skillnaderna.
Resultaten presenteras under taggen Politisk SEO.