Jag är så gott som aldrig anonym på webben – lika lite som jag är det i andra sammanhang. Jag har valt att verka under eget namn. Det är det inte alla som vill, och det förstår jag när jag ser hur bloggare får sparken för att de skriver om sådant som ligger dem nära om hjärtat. Idag är jag glad att jag inte är anställd och ledsen över att Socialdemokraterna inte förstår sig på människors behov av anonymitet.